summersense

Hear, hear! Extra tjock pre-julutgåva!

 

Jag spår varken i kaffesump eller läser av naturens egna tecken men jag kan ändå avslöja att det blir en himmla god jul! -Hur jag kan veta det? För att det händer ju bra saker hela tiden. Det kan inte vara en slump.

 

Det började med att någon vred på stora snökanonen och glömde att stänga av den. Undertecknad som bytte däck på ena bilen i början på november för att SMHI tyckte att "Det var en bra idé" väntade iskallt med att byta på lilla bilen tills det blev snöstorm och snålblåst som letade sig in både under jackan och ner i springan, men jag var glad ändå...två tummar upp!

Anledningen var dom två bilar som stod snyggt parkerade i diket vid sidan av vägen från stan till Garphyttan samma dag. Säkert som en fotstukning varje inomhussäsong med fotbollen kör det av minst en tomte mellan Örebro och Garphyttan när den första riktiga snön faller. När ska man bli varm i hjärtat om man inte blir det då?

 

När vi ändå talar om bilar i behov av hjälp så kan jag inte låta bli att nämna RJF909. I det fallet pratar vi förstås inte längre bärgningshjälp utan mer life-support. Men som i en riktigt solskensberättelse om underdogen som reser sig mot alla odds höjde sig Forden när det som mest behövdes. Eftersom Carolina investerat en större summa pengar i sig själv så är julklappsbudgeten aningen begränsad i år, gissa hur uppskattat det var när RJF909 rullade igenom besiktningen utan att kräva reparationer för drösavis med pengar? Svaret är mycket. Kanske hade det att göra med att det var just Carolina som åkte till bilprovningen och såg snygg ut, vi borde nog fortsätta att skicka skönheten istället för odjuret.

 

Innan vi lämnar halka och bilar bakom oss vill jag berätta att den person som utnämnt sig själv till familjens bästa bilförare en solig vintermorgon inte klarade att backa ut från carporten, utan var tvungen att be familjens näst bäste bilförare om hjälp! Väldigt kul såhär i efterhand, inte lika kul när jag var tvungen att slösa frukostrasten och halva lunchen på att hasta hem och backa ut en bil (på 30sekunder). Kämpa på Carolina, öva flitigt så kanske du blir nästan lika bra på att köra som jag ;)

 

Ni fattar att det är en del kvar va? Jag bryter med lite sköna barncitat.

En inte så vacker vintermorgon skulle jag och Kian äta frukost...

-Vad vill du ha till frukost, Kian? Smörgås eller yoghurt?

-Jag vill ha sån!

-Fil?

-Mmm

-Men jag tror att datumet gått ut, den är gammal.

-DU är gammal!

....Vad säger man då? Jag sa ingenting.

 

Theo säger inte så mycket mer än tjatet om "mamma", "pappa", "ia" (Kian), "dä"(det där) och "mea" (mera) men han börjar iaf lära sig namnen på förskolebarnen. Gulligast blir det när man frågar vad hans kompis på dagis heter. Först svarar han pappa men frågar man igen säger han Knut...fast han kan inte säga Knut så han drar till med "Tut". Sötnos!

 

Nåja, vart var vi?

 

En annan fruktansvärt bra grej är att min viaplaybox har anlänt. Jag har kunnat se på premier league-fotboll ett tag nu men det har vart i mån av tid och möjlighet eftersom jag tvingats kolla på TV:n uppe via datorn. Det har funkat sådär när båda barnen velat vara med eftersom dom tröttnar snabbt. Theo kan inte gå ut ur rummet eftersom vi har trappen som går alldeles utmärkt för små barn att ramla ner i varpå han väljer att rota i den osanolika mängd sladdar och kablar som finns att tillgå istället. Och "får" Theo ska Kian förstås göra likadant...och någonstans där dör fotbollsfriden. Nu kan barnen härja fritt på den mindre livsfarliga nedervåningen medans pappan kan få sin stund på lördageftermiddan. Att sedan Newcastle envisas med att förlora nästan varenda match är en annan femma....

 

På det har Metallica äntligen hoppat med på Spotifytåget och Färg & Forms anställda får ledigt med betalt i mellandagarna efter hårt arbete. Det kändes som om det nästa gick lite för bra, det gör det aldrig utan orsak så man ska akta sig för att jinxa sig själv genom att tala högt om det. Nu kunde jag inte låta bli utan berättade om flowet och oron som kommer med det för Johan. Han tackade för förtroendet genom att superjinxa mig -"...så är det alltid, då går XBOXen sönder..." det hann gå tre dagar, DAMN YOU!. Men det kunde vart värre, jag har ju fortfarande en XBOX kvar....

 

Idag har familjen klätt granen. Resultatet var förbluffande. Theo kom över två av mina finaste julgranskulor och kraschade dom i golvet, därefter fick han hållas med plastkulor som han envist också försökte krascha samt spela fotboll med. Kian hängde ett par kulor på samma ställe men övergick sedan till glittret.Han kastade upp det i granen från soffkanten, blev missnöjd med placeringen, rev ner glittret och gjorde om proceduren...MÅNGA gånger. Jag dokumenterade och Carolina klädde granen...men det viktigaste var att alla hade kul...vi dansade lite till julmusiken och sedan var det gonatt, nu har Carolina styrt upp granen och ikväll får den iaf vara fin...den som lever får se vad som händer med den sen.

 

Bilder? -Mañana!