Nya krafter
I helgen var vi i Borlänge på en liten insamlingsrunda,vi samlade kraft...jag hittade iaf lite.
Ett ljus i det tillfälliga mörker som råder är faktiskt rishö...jag menar bilen. Det är givetvis inte bilen i sig som är ljuspunkten, utan det är Carolinas pappa Conny. Vi var ytterst nära att lämna in aset...jag menar bilen till Forema och hosta upp 27 lakan för att få den fixad. Istället tog Conny hjälp av en arbetskamrat och lappade ihop bilen medans vi var i Borlänge, för mindre än hälften av degen. Familjen kommer alltså inte att vara tvugna att leva på vatten och bröd...än på ett tag. Vad skulle vi göra utan Conny?
Vi slapp vatten och bröd men eftersom bilen var på...eh...bättringsvägen så var vi tvugna att ta tåget till Borlänge. Låt mig säga så här:
Skillnaden mellan att ta tåget jämfört med att ta bilen är att när man tar bilen frågar barnen hur långt är det kvar?...när man tar tåget är det föräldrarna som frågar.
Som vanligt blev vi väl omhändertagna i Borlänge, att sova hela nätter är ingenting man vant sig vid hemma så det var lika bra att passa på. Carolina passade på att göra stan osäker tillsammans med Sara och dom hade tydligen VÄLDIGT roligt...tills dom tappade bort varandra och jag var tvungen att kliva upp mitt i natten och hämta Carolina.
På lördagen spanade vi in vad som måste ha varit den sämsta deltävlingen någonsin
tillsammans med Mackan och Sara. Att ranelid gick vidare var ju en bedrövelse i sigmen iställe för att "rasa" mot honom kanske man ska ta en funderare på vad övriga bidrag hade att komma med. Det ramlar ju in tusentals bidrag och det säger ju sig självt att det måste finnas något bättre om man försöker. Nåja, jag fick min El Taco och även jag och Carolina delade på en medium istället för en large (nya livet) så gjorde den synnerligen gott för själen.
Min avskedsföreställing i MIK blev kanske inte vad jag hade tänkt mig. Lite för övertaggad, lite för bollkär, lite för benägen att välja svåraste alternativet. Men vad gjorde det, jag blev avtackad med en kasse godis (som Kian åt upp det mesta av på tåget) och ett litet tal. Nu är det full fokus på Garphyttan som gäller...och på fysiskt välmående i stort. Läs mer -> http://www.laget.se/MARIEBERGS_IK/3743-nyhetsarkiv-item-2101851.html
Dagens Kids say the darndest thing (kommer ni ihåg det?...med Cosby):
Kan har börjat intressera sig för att pussla och spela spel på våra telefoner men ibland sitter han bara och bläddrar. Vid ett sådant tillfälle frågade Carolina vad han gjorde och fick svaret:
-Jag betalar dina räkningar.
Frågan är vad som är mest udda: Att en treåring kan använda ordet räkningar i en mening eller att han hört den frasen så många gånger att han snappat upp den. Och vart har han hört den? För här på Garpvägen 56 betalar välalla sina egna räkningar...eller?
Eftersom vi pga magsjuka var tvugna att ställa in Allahjärtansdags-firande så passade vi på att insupa lite sann kärlek hos Mackan och Sara...och jag vill dela den sanna kärleken med er....
Ahhhh...kärlekens sanna budskap....släng in tvätten i tumlaren!
Ciao!
/Jon
Ett ljus i det tillfälliga mörker som råder är faktiskt rishö...jag menar bilen. Det är givetvis inte bilen i sig som är ljuspunkten, utan det är Carolinas pappa Conny. Vi var ytterst nära att lämna in aset...jag menar bilen till Forema och hosta upp 27 lakan för att få den fixad. Istället tog Conny hjälp av en arbetskamrat och lappade ihop bilen medans vi var i Borlänge, för mindre än hälften av degen. Familjen kommer alltså inte att vara tvugna att leva på vatten och bröd...än på ett tag. Vad skulle vi göra utan Conny?
Vi slapp vatten och bröd men eftersom bilen var på...eh...bättringsvägen så var vi tvugna att ta tåget till Borlänge. Låt mig säga så här:
Skillnaden mellan att ta tåget jämfört med att ta bilen är att när man tar bilen frågar barnen hur långt är det kvar?...när man tar tåget är det föräldrarna som frågar.
Som vanligt blev vi väl omhändertagna i Borlänge, att sova hela nätter är ingenting man vant sig vid hemma så det var lika bra att passa på. Carolina passade på att göra stan osäker tillsammans med Sara och dom hade tydligen VÄLDIGT roligt...tills dom tappade bort varandra och jag var tvungen att kliva upp mitt i natten och hämta Carolina.
På lördagen spanade vi in vad som måste ha varit den sämsta deltävlingen någonsin
tillsammans med Mackan och Sara. Att ranelid gick vidare var ju en bedrövelse i sigmen iställe för att "rasa" mot honom kanske man ska ta en funderare på vad övriga bidrag hade att komma med. Det ramlar ju in tusentals bidrag och det säger ju sig självt att det måste finnas något bättre om man försöker. Nåja, jag fick min El Taco och även jag och Carolina delade på en medium istället för en large (nya livet) så gjorde den synnerligen gott för själen.
Min avskedsföreställing i MIK blev kanske inte vad jag hade tänkt mig. Lite för övertaggad, lite för bollkär, lite för benägen att välja svåraste alternativet. Men vad gjorde det, jag blev avtackad med en kasse godis (som Kian åt upp det mesta av på tåget) och ett litet tal. Nu är det full fokus på Garphyttan som gäller...och på fysiskt välmående i stort. Läs mer -> http://www.laget.se/MARIEBERGS_IK/3743-nyhetsarkiv-item-2101851.html
Dagens Kids say the darndest thing (kommer ni ihåg det?...med Cosby):
Kan har börjat intressera sig för att pussla och spela spel på våra telefoner men ibland sitter han bara och bläddrar. Vid ett sådant tillfälle frågade Carolina vad han gjorde och fick svaret:
-Jag betalar dina räkningar.
Frågan är vad som är mest udda: Att en treåring kan använda ordet räkningar i en mening eller att han hört den frasen så många gånger att han snappat upp den. Och vart har han hört den? För här på Garpvägen 56 betalar välalla sina egna räkningar...eller?
Eftersom vi pga magsjuka var tvugna att ställa in Allahjärtansdags-firande så passade vi på att insupa lite sann kärlek hos Mackan och Sara...och jag vill dela den sanna kärleken med er....
Ahhhh...kärlekens sanna budskap....släng in tvätten i tumlaren!
Ciao!
/Jon
Kommentarer
Postat av: sara
Hahaha;)
Postat av: Carolina
Hehe, du är så rolig Sara! ;D
Trackback
