Abstinensen sätter in
Inlägget kan inehålla spår av ironi...och nötter. Jag har inte skev sjävbild, jag blir bara dryg och får konstig humor när klockan är mycket.
Sockerberoende är inget att leka med när det väl sätter in, fråga Carolina. Trots att vi kommit överens om nolltolerans mot glas, godis, fikabröd och dess like dröjde det inte mer än fyra dagar innan jag fick ett meddelande med texten "jag tänker äta marängswisch (stavas det så?) bara så att du vet det". När jag kom hem och påtalade att vi satt upp regler och att eventuella överträdelser var förenat med straff höll hon på att bryta ihop. Men eftersom jag inte bara är vältalig och intelligent utan också väldigt snäll så såg mellan fingrarna med min lilla sockerpundare för den här gången. Själv är jag sötsaksfri sedan nyårsdagen.
Idag var det en jobbig dag. Det började egentligen redan igår med en fotbollsträning trots en förkylning som givetvis eskalerade därefter. Sedan ställde jag klockan för att bevittna JVM-finalen i hockey. Jag kravlade mig till TVn vid två och fem minuter senare satt jag och slumrade i soffan. Vaknade till i första pausen men han somna igen innan andra perioden drog igång, jag ryckte till ytterligare en gång och insåg att det var hopplöst och kravlade tillbaka till sängen och sov väldigt illa. När klockan var sju var det dags för pappatjänst och så var det med den sömnen.
Eftersom jag inte bara är stark och snygg utan också väldigt snäll lät jag Carolina åka till Marieberg och shoppa upp vårt marginella överskott. Jag kan ju inte neka henne när det är rea på rean. Det slutade precis som när jag shoppade i Paris i sommras, det blev någonting till Carolina, något till Theo, något till Kian och inget till mig...lika bra det kanske. Jag är inget större fan av att köpa bara för köpandets skull.
Sen kom grabbaras farmor och faster på besök och jag kunde smita undan och ta en välbehövlig tupplur innan vi gav oss iväg till lek och buslandet. Kian har blivit så snabb i klätterställningen att man knapt inner med längre...jag längtar tills barnen blir så stora att man kan följa några av dom andra föräldrarnas exempel och bara sjunka ner i en soffa medans ungarna leker sig trötta. Efter 2,5 timmes skoj var jag tvungen att slita Kian från en stolpe för att få med honom hem. Väl hemma slocknade Kian direkt medans Theo kämpade på till strax efter 23, jobbigt med tanke på att Kian troligtvis anser sig utsövd runt 6 tiden.
Lek och buslandet - Kul för hela familjen
Fundering:
Är det bara jag som tappar bort telefonen hemma, använder en annan telefon för att ringa upp den och på så sätt lokalisera den. Hittar den, upptäcker att jag har ett missat samtal och tänker "Spännande, vem kan det vara?" innan jag inser att det var det samtal jag ringde nyss för att hitta den. Inte bara en och två gånger...tankspridd, någon annan?
host, host...
Ciao!
/Jon
Sockerberoende är inget att leka med när det väl sätter in, fråga Carolina. Trots att vi kommit överens om nolltolerans mot glas, godis, fikabröd och dess like dröjde det inte mer än fyra dagar innan jag fick ett meddelande med texten "jag tänker äta marängswisch (stavas det så?) bara så att du vet det". När jag kom hem och påtalade att vi satt upp regler och att eventuella överträdelser var förenat med straff höll hon på att bryta ihop. Men eftersom jag inte bara är vältalig och intelligent utan också väldigt snäll så såg mellan fingrarna med min lilla sockerpundare för den här gången. Själv är jag sötsaksfri sedan nyårsdagen.
Idag var det en jobbig dag. Det började egentligen redan igår med en fotbollsträning trots en förkylning som givetvis eskalerade därefter. Sedan ställde jag klockan för att bevittna JVM-finalen i hockey. Jag kravlade mig till TVn vid två och fem minuter senare satt jag och slumrade i soffan. Vaknade till i första pausen men han somna igen innan andra perioden drog igång, jag ryckte till ytterligare en gång och insåg att det var hopplöst och kravlade tillbaka till sängen och sov väldigt illa. När klockan var sju var det dags för pappatjänst och så var det med den sömnen.
Eftersom jag inte bara är stark och snygg utan också väldigt snäll lät jag Carolina åka till Marieberg och shoppa upp vårt marginella överskott. Jag kan ju inte neka henne när det är rea på rean. Det slutade precis som när jag shoppade i Paris i sommras, det blev någonting till Carolina, något till Theo, något till Kian och inget till mig...lika bra det kanske. Jag är inget större fan av att köpa bara för köpandets skull.
Sen kom grabbaras farmor och faster på besök och jag kunde smita undan och ta en välbehövlig tupplur innan vi gav oss iväg till lek och buslandet. Kian har blivit så snabb i klätterställningen att man knapt inner med längre...jag längtar tills barnen blir så stora att man kan följa några av dom andra föräldrarnas exempel och bara sjunka ner i en soffa medans ungarna leker sig trötta. Efter 2,5 timmes skoj var jag tvungen att slita Kian från en stolpe för att få med honom hem. Väl hemma slocknade Kian direkt medans Theo kämpade på till strax efter 23, jobbigt med tanke på att Kian troligtvis anser sig utsövd runt 6 tiden.
Lek och buslandet - Kul för hela familjen
Fundering:
Är det bara jag som tappar bort telefonen hemma, använder en annan telefon för att ringa upp den och på så sätt lokalisera den. Hittar den, upptäcker att jag har ett missat samtal och tänker "Spännande, vem kan det vara?" innan jag inser att det var det samtal jag ringde nyss för att hitta den. Inte bara en och två gånger...tankspridd, någon annan?
host, host...
Ciao!
/Jon
Kommentarer
Postat av: Carolina
Haha..du är inte ensam älskling, jag gör precis likadant när jag tappar bort min tlfn. Men jag skyller på att man blir väl som man umgås? ;D
Postat av: Farmor
Barnen sov till kl 8.30! Farmor hade då suttit uppe och väntat i 1 1/2 timme på att de skulle vakna någon gång. Hann läsa NA, där det fanns intressanta artiklar att läsa om sockerberoende.
Postat av: sara
Samma sak händer mig med telefonen! Kan ha den i handen ena sekunden sen är den helt borta den andra och då lär Markus ringa till den. Konstigt nog händer det bara hemma! Peppar,peppar... =P
Trackback
