Utslagen men inte nedslagen

Idag var det dags för AIF-cupen och precis som jag förutspått så blev det inte läktaren för min del. Redan i första matchen var jag med på plan och jag gjorde inte alls bort mig. I andra bytet sög jag ned en långboll, vände bort en gubbe och serverade "Mjölken" till vad som skulle bli matchens enda mål. Succé känns lite överdrivet då mitt positionsspel i försvaret lämnade en hel del att önska men klart över förväntan.

I andra matchen mot div.2-laget vägde vi lite för lätt även om vi på intet sätt var utspelade. Jag hängde inte riktigt med i alla svängar MEN jag kunde ha blivit odödlig. Vid ställningen 1-1 skickade någon upp en "lycka till boll" som jag på något sätt hamnade i närheten av. Med ryggen mot mål och bollen i axelhöjd snurrade jag runt och drog jag på en "lycka till spark" - precis som jag gjort massa gånger på tränng med resultatet att jag missar bollen och slår knut på mig själv. Den här gången träffade jag perfekt, det gick ett sus genom publiken när bollen smekte stolpens yttersida. Hade jag satt den hade jag slitit av mig tröjan hoppat upp på läktarn och hjulat hem till Garphyttan. Nu blidde det bara ett nästan och 3-1 till rynninge :(

Vinst mot frövi och vi hade skaffat oss ett guldläge att gå vidare. Det såg bra ut till sista minuten då Frövi vände 3-2 till 3-4...skrutt

I sista matchen var vi tvungna att vinna sammtidigt som vi behövde ha andra resultat med oss. Vi började bli sega och Karlslund gjorde 1-0 tidigt i matchen och vi var tillbakapressade. Men med en minut kvar fick jag av alla människor en boll på offensiv planhalva. Meden snubblande vändning kom jag förbi sista backen, i obalans fick jag iväg ett avslut som tog på målvakten och gick rätt upp i luften. Två Karlslundsspelare höll på att stryka med i kampen om bollen när jag nådde fram först med långa tån. 1-1! Hur oväntat var inte det? Tyvärr slutade tillställningen oavgjort och MIK var utslaget. Givetvis tråkigt men jag för mig har fotboll inte varit så här kul på länge. Vem hade kunna tro att träning faktiskt ger resultat? Jag kan ju när jag har orken!

Jag var på ett fantastiskt humör när jag kom hem, men där blev man nedtagen på jorden direkt. Inga frågor om jag haft kul, om det gått bra för mig eller något sådant. Däremot ett surt "jag trodde du skulle plocka undan i köket när vi var borta" (barnen och Carolina åkte till mormor och morfar ca 55 minuter innan jag åkte på samling, tid som jag bett om att få för att ladda inför cupen). Kollade på blocket under "bytes" om det var någon som var intresserad av en sur 27-årig tvåbarnsmorsa i utbyte mot något lite trevligare...möjligtvis av yngre årsmodell men konstigt nog var det tomt.

Ciao!

/Jon

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0