Tjejkväll - topless kudkrig?
Carolina drog till med sitt första inlägg på hundra år och plötsligt var det knökfullt (nåja) på bloggen. Det skulle besökas och kommenteras som aldrig förr...kanske är det dags för henne att återvända till tangenterna åtminstone på halvtid. Men ja ä int bitter, det händer ju faktiskt att folk läser det jag skriver och vid något enstaka tillfälle komenteras det ju också, jag gläds åt det lilla.
Efter tre veckors förkylning kunde jag i torsdags börja andas igen, precis lagom till säsongens första grusträning. Efter en bedrövlig måndagsträning var jag tvungen att skärpa mig, en dålig träning är ingenting men två dåliga träningar och man riskerar att hamna i tränarens "fack för hopplösa snedsparkare". Det vore ju synd om det blev så på div.6 nivå. Men att kunna andas var tydligen precis vad jag behövde...plötsligt kände jag orken från timmarna på träningscykeln och jag kunde springa nästan hur mycket som helst, vilket är absolut nödvändigt för någon som saknar känsla i föterna men som gillar att riva, slita och jaga. Kul! Två veckor till första tävlingsmatchen för säsongen.
I fredags hade Carolina som bekant tjejkväll, jag blev tillfrågad om jag ville vara med eller om jag ville ta med mig ungarna och åka någonstans. Nu råkar jag veta att dagordningen på en tjejkväll lyder som följer:
1. Dricka vin
2. Klä av sig kläderna...vänta, stryk det...klä av varandra kläderna ska det ju vara.
3. Ha kuddkrig.
Jag valde att åka till Kumla eftersom tjejerna med största sannolikhet hade gaddat ihop sig mot mig. fyra mot en! Ofta man vill köra kuddkrig med ojämna lag!
Väl i Kumla dröjde det inte länge föräns Theo blev übergrinig så till den milda grad att vi blev tvugna att åka hem långt innan planerat klockslag. Utflykten fyllde dock sin funktion eftersom Carolina och hennes vänner var färdigkuddkrigade när vi kom hem, puh! Kian försökte fylla funktionen som manlig strippa så gott han kunde medans tjejerna sjöng Lips, sötaste nakenfisen någonsin. Tjejerna drog ut och jag hörde inte av Carolina förens klockan 01.34: "Hur ska jag göra nu då? Jag har missat bussen hem."
Man kunde höra besvikelsen i hennes röst men det kanske var tur att hon kommit fem minuter för sent för tänk vad förbannad hon blivit om hon kommit i tid...och insett att bussen gått från resecentrum och inte ifrån järntorget. För sen och på fel plats...det är min älskling det ;)
Lördagen blev av förklarliga skäl lugn, jag gav mig ut på en liten löptur och frammåt kvällen dök våra Favoritkumlingar upp för att följa andra chansen. Tyvärr stötte mina favoriter Thorsten Flinck och Sean Banan på varandra i semifinalen och jag fick nöja mig med "Jag reser mig igen"...hade Sean Banan fått mötta fjantarna i Top Cats så vet vi ju alla hur det hade slutat ;)
Nu är det dags att sova, imorgon väntar Lek & Buslandet!
/Jon
Efter tre veckors förkylning kunde jag i torsdags börja andas igen, precis lagom till säsongens första grusträning. Efter en bedrövlig måndagsträning var jag tvungen att skärpa mig, en dålig träning är ingenting men två dåliga träningar och man riskerar att hamna i tränarens "fack för hopplösa snedsparkare". Det vore ju synd om det blev så på div.6 nivå. Men att kunna andas var tydligen precis vad jag behövde...plötsligt kände jag orken från timmarna på träningscykeln och jag kunde springa nästan hur mycket som helst, vilket är absolut nödvändigt för någon som saknar känsla i föterna men som gillar att riva, slita och jaga. Kul! Två veckor till första tävlingsmatchen för säsongen.
I fredags hade Carolina som bekant tjejkväll, jag blev tillfrågad om jag ville vara med eller om jag ville ta med mig ungarna och åka någonstans. Nu råkar jag veta att dagordningen på en tjejkväll lyder som följer:
1. Dricka vin
2. Klä av sig kläderna...vänta, stryk det...klä av varandra kläderna ska det ju vara.
3. Ha kuddkrig.
Jag valde att åka till Kumla eftersom tjejerna med största sannolikhet hade gaddat ihop sig mot mig. fyra mot en! Ofta man vill köra kuddkrig med ojämna lag!
Väl i Kumla dröjde det inte länge föräns Theo blev übergrinig så till den milda grad att vi blev tvugna att åka hem långt innan planerat klockslag. Utflykten fyllde dock sin funktion eftersom Carolina och hennes vänner var färdigkuddkrigade när vi kom hem, puh! Kian försökte fylla funktionen som manlig strippa så gott han kunde medans tjejerna sjöng Lips, sötaste nakenfisen någonsin. Tjejerna drog ut och jag hörde inte av Carolina förens klockan 01.34: "Hur ska jag göra nu då? Jag har missat bussen hem."
Man kunde höra besvikelsen i hennes röst men det kanske var tur att hon kommit fem minuter för sent för tänk vad förbannad hon blivit om hon kommit i tid...och insett att bussen gått från resecentrum och inte ifrån järntorget. För sen och på fel plats...det är min älskling det ;)
Lördagen blev av förklarliga skäl lugn, jag gav mig ut på en liten löptur och frammåt kvällen dök våra Favoritkumlingar upp för att följa andra chansen. Tyvärr stötte mina favoriter Thorsten Flinck och Sean Banan på varandra i semifinalen och jag fick nöja mig med "Jag reser mig igen"...hade Sean Banan fått mötta fjantarna i Top Cats så vet vi ju alla hur det hade slutat ;)
Nu är det dags att sova, imorgon väntar Lek & Buslandet!
/Jon
Kommentarer
Postat av: L
HAHAHAHA!!! Störtskön läsning!
Men en sak bara. Jag är inte den som tar saker för givet. Varken människor eller saker eller, ingenting egentligen men nu börjar det bli illa! Vet du varför? Jo, för jag börjar nästan ta förgivet att alltid få mig ett gott skratt när jag besöker din.. ää.. oo.. oh.. förlåt.. er blogg!
/L
Trackback
