Den förlorade sonen
I söndags svängde barnens farmor och farfar förbi och med sig hem tog dom Kian. Stora killen klarade sig utan mamma och pappa i tre dagar innan det blev för mycket hemlängtan. Idag kom den saknade lilla vännen hem till familjens stora glädje och han fick en bamsekram av Theo som saknat honnom allra mest. Under tiden han var borta har det vart lugna gatan hemma. Theo gör för det mesta sitt i det tysta, ibland leker han själv, ibland ska man vara med och ibland smyger han undan och gör bus...mestadels vattenrelaterat bus. Och ibland funderar han över saker, igår var det skägg. Det började med att han i vanlig ordning kollade på sitt favoritavsnitt av Dora utforskaren - det när Dora och Boots träffar tomten. Kul, mitt i sommaren. Efter en stund upplyste han mig om att tomten har skägg. En stund senare när jag geggade in mig i raklödder upplyte han mig om att jag hade skägg...som tomten. Han passade även på att glatt säga - Hej tomten! Ho ho ho! Upprymd skuttade han iväg till sitt rum, men han var tillbaka på nolltid - Pappa! Jag har också skägg! Stolt som en tupp visade han upp ett tjockt, lurvigt, svart skägg - Sin nalle som han höll under hakan.
Förra veckan gick grillen varm, både bokstavligt och bildlikt. Vi hade besök från onsdag till lördag och jag är på gränsen till grillberoende, varje gång jag tittar på grillen får jag lust att fjutta igång och laga mig något gott. Kanske spelar det in att jag blir sugen på att dricka något gott också, för varje tugga grillat kött har sköljts ner med en klunk öl, cider eller kanske en liten drink. En liten fest om dagen gör underverk för magen, eller hur är det man säger. Lägg till allt godis och snacks som har haft sin självklara plats på bordet varje kväll så har du en diet som inte minskar midjeomfånget.
Jag orkade släpa magen ynka 4 km på första löpturen och toppade det med en lätt sträckning i ryggen på det efterföljande styrkepasset. Förvisso har det gått förhållandevis lätt att ta sig upp i skaplig nivå, men där ser man hur ofantligt lätt det är att sänka sig själv när man heter Jon och klarar av att äta hiskeliga mängder god mat. Nu har jag och Carolina slagit in på den hälsosamma vägen tillsammans och förhoppningsvis kan vi hjälpas åt att hålla oss där.
Nu hoppas jag att det fina vädret som jag beställde innan sommaren håller i sig så att man får fortsätta att grilla både sig själv och sin mat, det här är livet!
