Two of the lucky few
För drygt en vecka sedan ställde Rihanna in sin Malmö-spelning och en av Globen-spelningarna och det kommer inte att bli några ersättningskoncerter, dålig stil kan tyckas. Men det påverkade inte mig och Carolina nämnvärt eftersom vi var på plats under den spelning som blev av! Efter lite trafikkaos á la Stockholm med krock i tunnel och extra lång kö checkade vi in på quality hotell globe - två stankast från våran entrée. Några snabba bärs senare satt vi och kollade när DJ:n Calvin Harris värmde dom drygt 13.000 förväntansfulla i publiken. Plötsligt så stog den läckra lilla köttbiten på scén och brände av världens show, ljudet var knackigt till en början men något missöde hör liksom till när man är på event i Globen. Efter ca två timmar med en radda hits gick vi nöjda tillbaka till hotellet och sov gött och länge. Två tummar upp för det initiativet.
Väl tillbaka på jobbet hände det andra grejjor, David tyckte att det var kallt på torsdagmorrgonen så han beslöt sig för att elda med trucken...eller det sket si när han skulle rycka batteriladdaren och det kortslöt med en liten batteribrand som följd. Med en fantastisk karatespark (stelbent kråkspark) fick jag igen locket och hindrade branden från att sprida sig. Brandkåren dök upp med två bilar plus en insatsledarbil, jag räknade till minst tolv brandän som gick loss på våran stackars truck. Dom verkade mer än lovligt besvikna, dom hade nog hoppats på övertänt...
Efter att vi vart på Rihanna fick Kian följa med Farmor och Farfar till borlänge för lite välförtjänt extra uppmärksamhet. Det gjorde honom verkligen gott att få vara kung för ett par dagar.
Theo Har börjat kravla sig fram och det går skapligt fort, givetvis är han på jakt efter alternativa leksaker typ fjärrkontroller och telefoner eller alternativt snacks typ skräp och kanten på fårskinnet - yummy!!!
Idag spelade jag dinosauriememmory med Kian och eftersom det finns betydligt fler brickor än både jag och han har tålamod till fick Kian välja ut dom dinosaurer han ville ha med. Ni vet dom coola dinosarna som Stegosaurus (den med plattor på ryggen) Plesiosarus (svanödlan-personlig favorit) och Tyrannosaurus...ingen av dom fick vara med.
-Åh, Plesiosaurus...det är pappas favorit!
-Jaaa!...den ska INTE vara med!
Däremot fick alla töntiga växtätare som såg ut som små bajskorvar vara med, vad handlar det om?
Ciao!
/Jon
Lugnet har lagt sig på Garpvägen.....
Nu har jag två kurser avklarade, hade betygssamtal idag och fick VG i Rättskunskap och i Administration A. Känns rätt bra :)
Idag började jag med Programhantering, men eftersom jag inte har fått min bok som jag beställt så har jag inte kunnat plugga något. Men vad gör det, då har jag kunnat leka med mina barn desto mer :D
Men det blir ju o ta igen det imorn när boken kommer :P
I eftermiddags var jag och Jon iväg och spelade badminton medans pappa var barnvakt åt busungarna. Det var kul att spela badminton, men tiden gick alldeles för fort. Man tror inte att det ger något när man väl spelar men jag är ganska mör i kroppen nu. Jag spelade slut på Jon också, han höll på o svettas bort :D
Nu ska jag se på "Ensam mamma söker" :)
Bye bye!
En timme extra
Den stora händelsen sedan sist har förståss vart Kians treårsdag förra fredagen och kalasen som kom med det. Vi hade Carolinas släkt på besök på fredagen, lite kompisar på lördagen och min släkt på söndagen. Det är ju bra att dela upp det med tanke på att vi inte har det tillräckligt stort för att rymma ett fungerande jättekalas för alla samtidigt. Fast å andra sidan kan tre kalas på lika många dagar resultera i att man blir helt färdig, så gick det för mig. Jag sov mig igenom andra halvan av sista kalaset i soffan...
Inför kalaset kom vi överens om att vi skulle köpa bakverk och kakor eftersom vi har ganska ont om tid med tanke på barn, jobb och studier. Det resulterade föga förvånande i att Carolina bakade tårtor till två av kalasen, bullar, chokladbollar, chokladsnurrar, spökmaränger, kokosbollar och en äppelkaka som troligtvis är det godaste jag någonsin stoppat i munnen (det smäller högt med tanke på att jag hunnit med en hel del stoppande i mina dagar)...har jag glömt något? Ni kan ju kanske föreställa er hur det ser ut när hon bestämmer sig för att hon ska baka till ett kalas.
Precis när man trodde att Kians rum var proppat med leksaker och att det inte fans plats för en pryl till visade det säg att ett helt berg med födelsedagspresenter fick plats bara man knödde lite. Årets bästa var en liten trehjulig "motorcykel" som man sitter på och sparkar sig fram med, ett bra initiativ av Johan och Linda med tanke på att det alltid blir pallaver om dom två cyklar som fins hos dom i Kumla när tre barn ska dela på dom. Nu har han en egen som vi givetvis tog med när vi besökte dom igår, det blev väldigt lugnt och stilla ner tre barn raceade järnet i vardagsrummet...INTE!
Eftersom det velas för mycket i den här familjen har jag kommit fram till att vi lär börja göra saker ordentligt.
1. Fatta beslut.
2. Genomföra.
I den andan beslutade vi oss för att åka till Marieberg en vardag efter jobbet som en liten utflykt hela familjen och styra lite grejor och äta burgare på Donken. Eftersom vi hade en plan lyckades vi förvärva ett stycke XBOX-spel, en overall till Kian, ett par vantar till Kian samt lite badmintonutrustning. Trots att vi besökt fler affärer än jag någonsin gjort för att köpa en sak (overallen) så blev det inte bra ändå, därför är Carlina och fixar en ny själv nu men det har inte med saken att göra. Poängen är att jag ser det som ett framsteg, det är slut på allt funderande fram och tillbaka...när vi gör så gör vi ordentligt fr.o.m nu!
Nu när både jag och Carolina fått tummen ur med det någolunda nytiga livet och stöttar varandra så känns det som vi har något på gång. Man får uppmuntran när det behövs och en spark i röven när det behövs vilket funkar utmärkt för mig. Nu ska vi börja lira badminton vilket vi faktiskt gjort en gång förut. Det var så länge sedan att jag inte mins varför det bara blev en gång men tyvärr fans det säkert en anledning. Jag är sjukt taggad men tyvärr har Carolina gått och blivit förkyld till den stora premiären imorgon, antingen får jag ge mig till tåls eller så får jag hitta en reserv. Någon som känner sig manad?!?
/Jon
Bloggen...
Ekonomin gör ju inte sitt till precis. Det kanske inte är så illa som Carolina vill ha det till men det är klart att det suger när det sällan blir cash över att göra något extra för.
Men det händer ju bra saker också. Carolinas pappa Conny som hjälper oss att fixa saker titt som tätt har sparkat igång gamla fulingen. Den vita polon går igen och jag kan cruisa till jobbet helt utan stil. GÖTT!
Jag och Carolina har tagit av på den smala vägen (igen) och den här gången kommer det funka. För första gången på länge satsar vi sammtidigt vilket kommer vara till stor hjälp då den ena förhoppningsvis inte förstör för den andra med att erbjuda onyttiga alternativ. Nu ska vi bara ta os igenom Kians födelsedagsfirande utan att gå ner oss helt i sockerträsket.
natti!
/Jon
Deprimerad
Heh ne i värsta fall får vi väl "nalla" ifrån sparkontot IGEN (inte så mkt kvar där heller dessvärre) Men man brukar ju alltid klara sig på nåt sätt.
Nog om det!!
Just nu har vi fredagsmys, eller det var meningen att vi skulle ha det iaf. Kian kollar film (Timon & Pumba) och snuttar på nallen. Jag sitter i soffan med datorn i knät och Jon går runt med Theo som är trött...
men nu ska jag sätta mig brevid Kian och titta på filmen med han ♥
Trevlig helg!!
Vi är bäst tillsammans
Medans Carolina fortfarande sov snurrade jag och ungarna runt på nedervåningen när vi plötsligt såg att det var ovanligt mycket folk i rörelse utanför fönstret.
-Carolina? Vet du någonting om att det skulle vara såndär städdag med bostadsrättsföreningen idag?
-Oj! (Jo, när hon väl hörde det så kändes det bekant men hon hade helt glömt bort att säga det till mig)
Lite pinsamt att inte vara med när man ändå är hemma! Vi smög runt i huset tills vi bestämdes oss för att åka till Kumla och ha det trevligt. Planen var att komma dit ovanligt tidigt men ett helt fantastiskt uttdraget besök på marieberg gjorde att vi landade samma tid som vanligt. Väl där visade det sig att Johan var dubbelbokad...dels med oss och dels med sitt airsoftlag. Han prioriterade givetvis helt galet och lämnade oss vid femsnåret, men vi kvarvarande gjorde det bästa av situationen och hade en trevlig kväll ändå.
Idag har jag busat med barnen medans Carolina har pluggat och jag har funderat på hur det kan komma sig att Kians beteende kan variera så mycket från dag till dag. Vissa dagar ska det knuffas, kastas, skrikas, gnällas och grinas medans han andra dagar är fullkommligt nöjd med allting. Idag var det som tur var en dag av den senare sorten, till och med tandborstning gick problemfritt. Vi lekte i lekparken, vi lekte med djur, han hjälpte till att diska och att tvätta. Han var snäll mot Theo som på sitt vanliga nöjda sätt bara hängde med och han krånglade inte vid matbordet. Och när hela dagen gått och det var dags att sova passade han på att sätta en extra guldkant på tillvaron.
- Gonatt Kian! Jag älskar dig, vi ses imorgon! sa, jag.
I bästa fall brukar man kunna få ett "ja" tillbaka men idag slog han till med:
-Pappa...Vi är bäst tillsammans!
...fan vad värt allting det var!
gonatt/ Jon
Bear Grylls - vilken kung!
Istället för att lägga mig tidigt när jag är trött så släpper jag diciplinen och slarvar uppe längre. Att jag är uppe ikväll beror förståss inte på bristande diciplin, jag sitter nämligen och följer Bear Grylls äventyr i "Extreme survival". Jag kan utan tvekan säga att han är min nya idol. "Extreme survival" går ut på att Bear blir nedsläppt i hård miljö och därifrån visar han hur man på bästa sätt överlever för att därefter ta sig tillbaka till civilisation eller öka sina chanser att bli räddad och jag sitter som klistrad varje program, han är KUNG!
Undrar om någon TV-kanal skulle vara intresserad av ett avsnitt där jag blir avsläppt i skogarna runt Kilsbergen och därifrån ta mig hem i ett stycke...spännande.
Nu ska jag kolla klart och sedan ta mig i säng.
Gonatt!
/Jon
Inte speciellt uppdaterad.
Hursomhelst var förra veckan avsatt till ett litet äventyr för mig, vilket fick ett abrupt slut...vi talar inte mer om det. Vad vi däremot kan tala om är vad det blidde istället - ULLARED. Jag hadde sedan länge dyrt och heligt lovat mig själv att aldrig åka dit men det blev som det brukar kunna bli när jag yttrar mig - jag fick äta upp det och hoppa in i bilen. Carolina insisterade på att köra eftersom jag låg väldigt många sömntimmar back. Jag höll mig vaken som sällskap ett tag men en kvart till Mariestad blev ögonlocken väldigt tunga, med orden "Väg 26 mot Skövde" somnade jag. en dryg halvtimme senare väckte Carolina mig med orden "jag tror vi har kört fel"...vilken skräll. Vi chansade på att vi skulle kunna snirkla oss tillbaka in på våran rutt genom att ta nästa avfart men det sket sig. Vi tog den minsta och krångligaste vägen som fanns till Ge-Kås men anlände ändå strax efter öppningsdags. Till min stora glädje var det inte alls så proppat med folk som under den kvarten jag sett på TV-programmet.
Carolina vill säkert berätta mer om vistelsen om hon får chansen. Själv nöjer jag mig med att berätta om hur jag sov på en bänk medans Carolina provade kläder, antar att dom förbipasserande kände medlidande med min sambo som fått med sig en så fruktansvärt oengagerad människa. Efter fem timmar ansåg vi båda att jag fullgjort mina skyldigheter och jag lade mig i bilen och sov medans Carolina gick in i "förlängningen".
Oh..just ja...vi blev fattiga.
På lördagen hände något som jag aldrig trodde skulle ske. Vi åkte till Kumla för att hålla Linda sällskap medans Johan var på maffigt Air Soft-spel och tjejerna beslöt sig för att ta en drink. Tyvärr fanns det bara alkohol till en drink...och tjejerna var mera törstiga. Jag ställde upp och drog en vända till garphyttan för att fixa påfyllning...väl tillaka skedde det oväntade. Linda drack upp i rask takt medans Carolina sackade, plötsligt låg hon en drink efter. en drink blev två drinkar och hon närmade sig inte på hela kvällen. Det kan förståss bero på att det var första alkoholen på väääääldigt länge men det är ändå värt att hålla ett extra öga på utvecklingen. Det var i vilket fall en trevlig kväll. Carolina propsade på att Lindas syster skulle köpa billiga solskydd på något IKEA i norrland eftersom det inte fanns i Örebro och med tanke på hur pinsamt det är att jag går runt naken i hemmet. När vi edan kom fram till att alla var lika goda kålsupare var tjejerna plötsligt rörande överens om att det var att betrakta som en "det bjuder vi på" om någon nyfiken granne skulle få syn på något. I mitt fall rörde det sig mer om att nyfikna grannar får skylla sig själv.
Kvällen utmynnade iaf i ett muntligt avtal mellan Carolina och Linda vilket Carolina skulle kunna berätta mer om...men jag kan nästan garantera att hon låter bli.
Det får räcka för nu...vi ses när vi ses...eller hörs...eller läses...
Ciao!
/Jon
Gör ont i mammahjärtat!
I Söndags åkte ju Jon som sagt va till Frankrike tidigt på morgonen (inte ett dugg avis jag inte) ;)
Jag och barnen skjutsade honom till jobbet där dem skulle träffas, sedan åkte vi hem till mina föräldrar. Vi gjorde väl egentligen inget speciellt där men det var skönt med lite sällskap o hjälp med barnen. Caroline och tjejerna kom också över. Kian och Jonna hade kul, dem lekte o busade en hel del :)
I Måndags var Kian på dagis 9-14. På vägen hem ville han stanna och leka i lekparken, då sa han "du kan gå hem mamma, du behöver inte vara ojolig"..haha sköning! Ett nytt ord i förrådet ;)
På kvällen kom farmor Agneta (Jons mamma) och sov kvar till Tisdag. Det var skönt med lite avlastning. Theo är tung att gå o bära på längre stunder och Kians humör går verkligen upp och ner nu för tiden, så jag är väldigt tacksam för all hjälp!
I Onsdags var Kian till dagis igen och sedan kom mormor o morfar (mina föräldrar) på eftermiddagen. På kvällen skulle Jon komma hem, men eftersom flyget dem skulle åka med inte fanns så kom han hem på natten istället. Jag kunde inte sova så jag var vaken ända till han kom hem vid 01:45. Sedan sov jag sisådär eftersom Theo vaknade två gånger och sen var det tydligen uppstigning kl 06:10 på torsdag morgon tyckte Kian :P
Kian var på dagis, Jon på jobbet och jag tog hand om Theo som hade fått hög feber på natten. Stackars liten var hängig och helt slut.
På eftermiddagen började Theo skaka otroligt mycket (feberfrossa) och febern steg ända upp till 40,5 grader på kvällen. Jag gav han alvedon och väntade på att den skulle värka, men efter 1 1/2 timme hade han fortfarande 40 grader i feber så jag ringde sjukvårdsupplysningen, dem tyckte jag skulle ta med han till akuten på en gång bara för att kolla upp det. Så kl 21:30 satt jag i väntrummet på akuten. Kl 23:00 hade läkaren kollat lite på han och vi skulle vänta på provsvar. Jag frågade hur länge det skulle ta med provsvaren för jag hade ingen ersättning med mig och Theo började bli hungrig. Jag hoppades att det skulle gå fort så att jag kunde åka hem och ge han mat. Men det blev inte riktigt som jag tänkte mig. Det var något i urinen som inte såg bra ut (antagligen urinvägsinfektion), så vi fick bli kvar över natten och skickades upp på barnavdelningen. Där fick vi ett rum och Theo fick ersättning och sedan började helvetet. Dem skulle få in en infart på hans arm var det tänkt med det gick inte i någon av armarna, då provade dem händerna och fick till slut in den i en hand. Stackars Theo gallskrek ju varenda gång dem stack han. Sedan kom läkaren upp och skulle tömma blåsan på urin med en stor nål som han körde ner där urinblåsan sitter, det fick han göra två gånger eftersom det inte fungerade första gången. När det var klart så var kl.02:00 och Theo somnade gott i sängen. Dem kom och skulle ge han antibiotika i infarten medans han sov, men det lyckades inte. Så då ringde dem på en sköterska från Neonatal som skulle försöka få i infarten nånstans. Hon provade på bägge fötterna och ännu en gång i handen men det lyckades inte. Så det fick bli i huvudet där han har synliga kärl. Då brast det för mig, jag hade bitit ihop och försökte trösta Theo så gott det gick när dem stack han med nålar överallt. Men när dem skulle sätta in en nål i huvudet på min lilla bebis så forsade tårarna och jag kände mig så elak och ond som bara tittade bort när dem höll fast han och satte i nålen (aj aj aj i mammahjärtat!!)
Där satt den tillslut iaf (kl.03:00) och dem kunde ge han Antibiotikan.
Efter det kunde jag inte lägga ner Theo i sängen, han gallskrek och var bara tyst när han var i mammas trygga famn. Så jag gick runt till kl.05:30 med min lilla älskling. Då satte jag mig till slut ner med han i en fotölj. Han vaknade flera gånger, men då gick jag lite så somnade han igen.
På morgonen var det lång väntan på läkaren och sedan var det lång väntan på att bli skickade till ultraljudet som dem skulle ta på hans njurar. Sedan var det lång väntan på provsvaren och det var lång väntan på att få ett svar på om vi skulle få åka hem idag. Det är lååångtråkigt på sjukhus!! Jag är glad att jag slipper vara där ofta, tänker på barn med cancer. Stackars stackars dem! :/
Till slut fick jag iaf veta att provsvaren från ultraljudet såg bra ut och dem trodde fortfarande att det var urinvägsinfektion så jag fick prova att ge Theo antibiotika oralt, om det fungerade så skulle vi få åka hem. Som tur var så fick han i sig all medicin och kl.16:30 kom Jon och Kian och hämtade oss :)
Theo har inte lika hög feber och ser ut att må mycket bättre än igår när jag åkte in med han, så det går förhoppningsvis åt rätt håll nu. Dem skulle ringa på Tisdag och ge mig svar på blodproven dem tog.
När vi kom hem stupade jag i säng och sov två timmar, jag var inte utvilad efter det men var tvungen att hjälpa till med Kians läggning.
Nu ska jag stupa rakt ner i sängen o sova igen. Hoppas jag får sova ända till jag vaknar av mig själv (men det tror jag inte) :P
God natt!
P.s Jag och Jon skulle ha åkt till Ullared imorgon, men det uteblev såklart. Hoppas att Jon kan avvara EN dag av sin semestervecka och följa med mig till Ullared, då skulle jag bli glad!
Stackars liten
-Det är bäst för dig att du har köpt djur nu, fyllde Carolina i.
Jag gjorde en mental high five med mig själv för SJÄLVKLART hade jag köpt djur i stora lass. Det var djur i hela huset när jag kom hem så jag antog att det föll i god jord. För att klargöra: Jag köpte plastdjur, jag tror inte ens att det är OK att ta med 12 vilda djur...tull och grejor, flygbolagspolicy.
Sen skrällde jag med att shoppa kläder till Carolina...coola strumpbyxor OCH en tröja...som passade..och uppskattades! Sug på den!
Det såg t.o.m ut som Theo gillade sin übersöta mössa så jag tycker att vi säger 3 av 3 möjliga!
Tyvärr drunknade all form av tacksamhet i oro över Theo. Lilla stackarn hade 40,5 graders feber och det blev raka spåret till USÖ för honom och Carro vid 22-tiden igår. Lyckligtvis var det inte allvarligare än en urinvägsinfektion men det är klart att det tar på en femmånaders bebis att genomgå massa tester mitt i natten. Nu är iaf lilla grisen hemma och på bättringsvägen.
Fick en fantastisk erotiskt laddad bild överskickad till mig från Annika B K, den föreställer mig när jag blir upphetsad över julgranskulor på mässan i Paris. Att dömma av min styva vänstra bröstvårta skulle man kunna tro att jag gillar julgranskulor JÄTTEMYCKET men så är INTE fallet, det är ett piercingminne.
Nu när både hemresor och Annika B K kommit på tal vill jag avsluta med ett statement:
Annika, du är en fantastisk människa och jag hoppas att jag blir mer som du när jag blir stor....men om det blir någon nästa gång för hemresa mitt i natten så kör jag. Anledningen till att folk blinkade med hellyset mot oss var INTE att vi var baktunga pga. resväskorna och att vår ljuskägla därmed skulle vara högre än normalt. Det berodde enbart på att du slog av och på hellyset till synes på måfå. Att farbror blå stoppade oss lämnar jag däremot därhän, det kunde han hänt vem som helst.
Bon nuit!
/Jon
Three nights in Paris
Jag kan inte minnas att jag skrev någonting om några förberedelser och det fanns överhuvudtaget inte många ledtrådar som pekade mot att jag skulle utomlands (inte utlandet). Det ska finnas ett inlägg där jag rotar igenom mitt bristfälliga franska ordföråd men mer än så tror jag inte att det var...och nej, jag hade ingen nytta av vare sig Il y a un chat dans le sac (det finns en katt i påsen) eller Je voudrais un glace au fraise, s'il vous plaît (Jag skulle vilja ha en jordgubbsglass, tack).
Jag förstår om ni blir överaskade över att jag vart på en liten tripp för det är jag med, plötsligt var jag bara där.
Söndagen var inte mycket att orda om. Åka till Arlanda, vänthall, flygplan, transfer, hotell...ni vet hur det funkar. Kvällen avslutades iaf med en mysig liten restaurant som var väldigt svår att hitta. En av kvällens höjdare var att ägaren såg ut som en liten hobbit (sagan om ringen-figur) medans kvällens absoluta bottennapp var att alla skulle smaka snigel. Medans alla andra sög i sig sin slemmiga aptitretare med god min (respekt) och i vissa fall uppskattande komentarer så tog det tvärstopp för mig. Jag höll på att fega ur men tog mod till mig och gapade stort. Smaken var OK men konsistensen var vidrig, jag ville bara svälja och glömma men hade jag gjort det hade den kommmit i retur lika snabbt. Jag tuggade tills krypet inte längre kunde göra något motstånd och sköljde ner...aldrig mer.
Tu voudrais une slemmig snigel, monsieur?
Det som slog mig under den första dagen var hur fint det faktiskt var i Paris, precis så fint som det sägs och lite till. Förutom kvarteret vid vårat hotell då, vi hamnade inte i turistdistriktet så att säga. Rummen var inte stora men det är ju dumt att klaga även om man hamnade i badrumet om man tog ett för långt kliv ur sängen.
Den andra dagen var jobbdagen. Vi snurrade runt på en gigantisk mässa med uppdrag att samla idéer och inspiration. Jag hakade på Annikorna och hade en trevlig dag. Tyvärr var det inte tillåtet att fota men vid närmare eftertanke var det kanske lika bra eftersom Carolinas kamera trots allt har ett begränsat minne. Det fanns nämligen mängder av julgranskulor i mängder av utföranden och den inspiration jag inhämtade på mässan ledde mestadels bara till en idé om öppnandet av en julgranskuleshop.
Med risk för att få kameran beslagtagen fotade jag den här prinsessan på ärten-montern. Klass!
Tredje dagen var den stora upptäck-Paris-som-du-vill-dagen. Efter en gemensam tur till Sacre coeur delade vi upp oss efter intresse. Den überkulturella gruppen som gick på muséum, den ickekulturella gruppen som drog på shoping samt den tredje, semikulturella gruppen som hoppade på en turistbuss. Den sistnämnda gruppen bestod enbart av mig men det låter ju lite tråkigt att skriva så jag tycker att vi kallar det för en grupp.
Den semikulturella gruppen hann med att se dom flesta sevärdheterna och bestiga eifeltornet, givetvis till fots i möjligaste mån och hade en trevlig dag. Givetvis slutade det hela med att gruppen fastnade i trafiken på en turistbuss och tvingades springa genom Paris icke-turistkvarter för att hinna till hotellet i tid för återsamlingen. Men jag säger som Bobban: "Don't worry about a thing, 'Cause every little thing is gonna be all right."
Här kommer dom efterlängtade bilderna:
Sevärdhet? I think not!
Själv är jag tolerant, men jag förstår att folk kan tycka att fransmän är dryga när dom ställer trafiklysen precis där man ska fotografera.
Fixat frillan? Check! Snyggt monument i bakgrunden? Check! Ställt tillbaka zoomen i utgångsläge sen förra bilden? ....inte check...
Det ÄR lite högt och det ÄR lite läskigt...men se cool ut ändå...
Tomte! Sälj kameran och köp ett dragspel.
Hemresan sket sig förståss! Flighten som vi var inbokade på gick bara under sommaren och således var vi flyttade till den 4 timmar senare flighten. Nu blev det extra timmar på Charles de Gaulle istället för extra timmar i Paris eftersom den infon inte nått oss. Vart på vägen kan den ha stannat måntro? Nåja, hem kom vi ju iaf och resan var i mitt tycke jättelyckad! Tack härliga kollegor för ert sällskap!
Det hände som sagt mycket kul men jag har sparat mina favoriter till sist.
Den ena favvosen var mannen som skötte frukostserveringen på hällsoresan (jag åt nästan bara croissanter med nutella till frukosten och minst 4 st varje tillfälle). Han såg precis ut som en tvättäkta, snorkig grodätare ska göra och han kände ingen anledning till att dölja vad han kände för mig. Varje frukost tittade han på mig med den mest besvärade min jag någonsin sett och den kan bara ha betytt: "Nu kommer turistjäveln som inte kan franska, som tänker äta upp alla croissanter och som tänker skräpa ner mer än vad den genomsnittliga frukostätaren gör. Kära Gud låt mig få dö nu och komma till himmlen där allt är gjort av mögelost" -Priceless, varför tog jag inte kort på honom?
Den andra grejjen var ett telefonsamtal hem när Carolina såg det var jag som ringde och lät Kian svara:
K - Hallå!
J - Hej Kian!
K - (med glad röst) Hej pappa! (med misstänksam röst) Vad gör du med David då?
J - (med förvånad röst) Ehhh...vi turistar lite...nu ska vi titta på en kyrka....
K - (med glad röst, uppenbarligen nöjd med svaret) Okej, puss, puss, hej då!
Vad fan handlade det om? Vaddå "Vad gör du med David"? Visst, jag och David fick nöja oss med en twin bed på rummet men det visste ju inte Kian. Och jag vill klargöra att det INTE pågick någon monkey buisness där...eller någon annan stans heller för den delen. Vad menade han egentligen?
Till sist vill jag försvara mitt frukostval. Det fanns knapt något att äta, yoghurt som smakade sur fil och hårdkokta ägg som lika gärna kunnat gått som kastvapen. Jag ångrar ingenting!
Bon nuit!
/Jon
Somliga går i trasiga skor
Som tur var visade det sig att man kunde göra iordning pulverersättningen vi hade i förväg så att man slapp pyssla med det mitt i natten.
Klockan elva gick jag och la mig men kunde inte somna eftersom Theos gallskrik nästan kunnat väcka döda till liv, vid tolv tänkte jag att det var lika bra att hjälpa Carolina eftersom jag ändå inte kunde sova. Jag fick tyst på Theo men kunde inte få honom att sova förens halv ett, efter två timmars usel sömn i soffan vaknade han tjöt och igen. Carolina matade honom och sen försökte jag söva stackarn genom att gå runt, runt, runt, runt och runt med honom i famnen. Jag tror det tog en timme innan han slog igen ögonen men varje gång jag försökte lägga ner honom så börjades det igen. Klockan fyra lutade jag mig desperat tillbaka i soffan med lillgrisen i famnen för att åtminstone få vila ögonlocken en stund. Det lyckades och jag hann sova två timmar innan det var dags att glatt skutta iväg till jobbet (raka motsatsen till glatt släpa sig till jobbet).
Ta ett snitt på fem timmars sömn och addera med ett snitt på två timmars övertid. Multiplicera det med antalet barn jag har att leka med när jag kommit hem samt addera fotbollsträning och match. Summan blir en trött människa som inte orka blogga.
Men nu har båda barnen hittat formen på sovandet så allt käns lite lättare, förhoppningsvis håller det i sig nu inatt när jag lovat att ta barnen för att Carolina ska få lite prinsessömn.
Annars då? Med tröttheten kommer tankspriddheten, häromdan var det lite folk på jobbet och jag blev tvungen att svara i telefonen. Tre samtal på raken samtidigt som jag åt gröt och drack te blev för mycket för min förvirrade degklump till hjärna. Vid första samtalet hade jag precis tagit upp tepåsen utan att droppa på bordet och ville inte stoppa tillbaka den i koppen så den blev blöt igen. Eftersom jag byggt ett fint litet indiantält av papperet föll valet på gröttallriken och där blev den liggande tills sista samtalet var avslutat. Därefter tog jag glatt upp den med teskeden och vred ur den...över gröten...mmm...tasty!
Hur yttrar sig högt IQ? -Väldigt sällan eller inte alls!
Mina fina tofflor är på väg att joina min gamla jacka i dom sälla jaktmarkerna. Mina Jacka gav som bekant upp i våras efter lång och trogen tjänst och nu verkar det som om den kommer att få sällskap. Sulan på min i övrigt totalslitna högertoffla har släppt från tåspetsen och 15 cm bakåt. Den ser ut som en likblek krokodil utan tänder.
Jag ska ta en bild och lägga upp så att vi tillsammans kan vårda minnet av mina tofflor.
Jag trodde nästan att jag hittat ett användningsområde för Carolinas "fantastiska" Iphone. "word..nånting" - Ett alfapetspel som man spelar mot andra Iphoneare. Det verkade hur kul som helst men det gick lite segt eftersom man tydligen har 72 timmar på sig att göra ett drag. Som tur var kunde man ha igång hur många matcher som helst och för att få lite action så fixade jag till en 10-15 matcher. Men när det var dags att sluta upptäckte jag att telefonen plingade till för varje drag en motståndare gjorde - problem!
Men det värsta var förståss att jag fölorade hela tiden. Medans jag förgäves försökte passa in zirkon eller zenit la min motståndare ut "lätta" ord på rätt ställen. Spiken i kistan var när jag blev fullständigt krossad och förnedrad av en filur som inte bara var fullständigt överlägsen, han var ofin nog att avsluta med ordet "ÄGD". Ägd var ordet, sa Bull. Sälj era Iphones och köp dragspel för pengarna.
Vila i frid Lokomotiv Yaroslavl.
/Jon
Hur ska det gå!?
Ont i nacken får jag av att gå runt med en grinig Theo också, han har blivit en liten klump.
Jag undrar hur det ska gå när jag blir själv sönd-onsd med ungarna, Jon ska till Frankrike med jobbet :/
Bara hoppas att Theo är snäll o glad så att jag får ägna lite tid åt Kian också!...tyvärr har han blivit en liten grinig bebis på sistone, speciellt på kvällar och nätter.
Oh NO!...har bara pulver ersättning hemma kom jag på nu, affären har ju stängt såhär dax. Aja det blir nog inte mycket sömn inatt heller för min del. Jag döööör!!!
Hej då
Theos dop 4sep 2011
TACK alla som var med på Theos dop idag! ♥
Skruva den som Wowoah
På tisdagsträning var det storfrämmande på Mariebergs IP när ingen mindre än tillslagsgurun Eija Feodoroff gästade MIK. Eija som jobbat som tillslagstränare i hundra år arbetar bland annat med damlandslaget och ÖSKs herrlag. Första tanken var: Hjälp! Man har ju läst om hur Eija hjälper ÖSKs Samuel Wowoah, och med tanke på hur han envisats med att slå bort varenda fast situation den här säsongen så var ju frågan om man verkligen ville ha den hjälpen. Skruva den som Wowoah? -Nej, tack!
Nu handlade det emellertid inte om frisparkar och hörnor utan om helt vanliga bredsidespassningar, långa och korta. Och skott förståss. Träningen plockade fram känslor från båda ändar av skalan. Eija var fantastisk på att förklara och rätta till fula ovanor vilket självklart var bra, men samtidigt blev man förbannad. Under mina 20 år som fotbollsspelare har ingen någonsin berättat hur man slår en enkel bredsida, därför har jag precis varenda ett av dom vanligaste felen som beskrevs. Vid 27 års ålder kan det vara försent att slipa bort alla ojämnheter.
Det är tur att vi har NA att läsa på morgonen, även om man är trött. Det kan stå en hel del spännande. Veckans bästa rubriker:
"Sköllersta stoppar varmkorv" -Vad är nu detta? Lithells har ju gjort korv i sköllersta så länge jag bott i Örebro och säkert ett bra tag innan dess också. Så att dom stoppar korv där kan ju vara världens sämst bevarade hemlighet. Orka läsa?!?
Nu visade det sig att det var något skummt i körven och att den skulle kallas tillbaka, kan man då inte som rubriksättare tänka till lite?
På tal om rubriker - "Nätbedrägerier via telefon ökar"
Någon han blivit utsatt för ett bedrägeri via telefon där man blir uppringd av någon som försöker få ut kontouppgifter och dyl istället för att som brukligt är försöka via mail. Frågan är om man då blivit utsatt för ett nätbedrägeri eller ett telefonbedrägeri? Jag röstar för det senare.
Sedan gavs det exempel på hur folk blivit uppringda av folk som på engelska med indisk brytning utgett sig för att ringa från "support" eller "windows" och sedan frågat efter personuppgifter och kontonummer. Går man på det är man förtjänt av att bli lurad.
Robinsson har dragit igång igen och igår kollade jag för första gången tillsammans med Carolina...och vad får man se? Full frontal male nudity! Snacka om selektiv sexism...skulle man kunna säga om man inte var Jon. Jag säger att folk skulle må bra av en lite mer avslappnad inställning till nakenhet.
Nu laddar vi inför Theos dop på söndag, jag tror jag ska ta och ladda med lite XBOX nu!
Ciao!
Bubba tek!
När klockan slog 11.15 sa mina trötta ben ifrån och jag åkte hem för att sova middag. På eftermiddagen skulle nämligen jag ta med Kian på bio för första gången. Bilar 2 stod på programmet och Kian hade tjatat sen han fått reda på att vi skulle gå. Carolina släppte av oss några hundra meter från SF och Kian han peka på säkert 20 ställen med frågan om det var där vi skulle se filmen. Han var på ett strålande humör och flinade hela vägen från bilen till biljettautomaten vidare till insläppet, jag anade succé...då tog det stopp. Vi hann inte mer än kliva in i salongen innan han pep "mamma". Vi hade kommit lagm till reklamen men projektorn fungerade förståss inte så det enda man hörde var det höga ljudet vilket jag förstå kan vara lite läskigt för en snart treårig liten kille. Men jag lyckades iaf få honom att sitta kvar tills filmen började. Men fem minuter senare började han gråta efter mamma trots att bärgarn just gjort entré och då var det bara att packa ihop.
Så fort vi kom ut igen var allt frid och fröjd.
-Vart ska vi nu då pappa?
-Vi ska vänta på att mamma kommer och hämtar oss.
-Varför då pappa?
-Du ville ju inte stanna på bion så nu blir det ingen bilar film för oss.
-Nä...det var ju synd.
Haha, så stor fast ändå så liten. Det blev ett ganska lyckat jättefiasko ändå. Kian tyckte att det var jättekul på stan den halvtimmen det tog innan Carolina hann hämta oss.
Idag har vi provat på hur familjen annorlunda har det...eller kanske inte "vi" utan snarare Carolina. Vi barnvaktar Ella och Jolie eftersom Linda och Johan är på bröllop. Lägg därtill att grabbarnas kusiner kom på besök så var det plötsligt sex ungar på garpvägen 56. Nu hade Carolina förvisso hjälp av sin mamma och Caroline som också var med men det var ändå rätt bra fart i hemmet.
Jag då? Jag smet iväg på fotbollsmatch eftersom jag för första gången sen försäsongen tog plats i MIKs A-trupp. Kul med tanke på att det gått riktigt bra på senaste träningarna. Jag räknade inte med jättemycket speltid men det varma vädret tog ut sin rätt och med 30 minuter kvar blev det dags för mig att hoppa in. Resten blev ett sorgligt kapitel i fotbollshistorien. Jag måste gräva ljupt för att hitta ljusglimtar:
1. Det var väldigt få besökare som hittat till björkvallen och såg eländet.
2. en passning av fem till rätt adress är ju iaf bättre än noll av fem.
Men j*vlar vad jag fick springa, i 8:an där jag mestadels håller till är det max fyra st i laget som springer på samma gång, här sprang ju alla...hela tiden, det var bara att rätta in sig i ledet. Svetten sprutade bokstavligt talat och på den fem minuter långa bilvägen hem hade jag eftersvettat ner min t-shirt så pass att det såg ut som om jag spelat matchen i den.
Nu har lugnet iaf lagt sig här hemma och alla fyra barn sover, jag ska göra dom sällskap så snart jag avslutat detta inlägg.
I vanliga fall gör sig Kian förstådd på bästa sätt. Han pratar tydligt och man kan lista ut vad han menar när han lärt sig nya uttryck på film eller snappat upp något från mig eller Carolina. Men nu har jag gått bet på en grej: "Bubba tek!" kan han säga med hög och bestämd röst och jag fattar noll. Jag tycker att det är ett strålande utryck, det ligger bra i munnen och jag skulle gärna använda det...om jag bara visste vad det betydde. Idéer någon?
Ciao!
/Jon
Din pappa är en mamma!
Men det jag fastnar för (inte i den meningen att jag tänker titta) är Ensam mamma söker. Jag har i jämnlikhetens tecken efterlyst ett ensam pappa söker och man skulle kunna säga att jag fått som jag vill. Nu har TV3 gjort allt på helt fel sätt i äkta "bonde söker fru" anda där en kvinlig bonde inte sökte en fru utan en man, ni förstår eller hur?
TV3 tar alltså det hela ett steg längre och stoppar in en karl i ensam mamma söker. Aldrig har väl uttrycket Din pappa är en mamma känts mer passande. Återstår att se om han vågar köra ett "rumptest" på sina sökande som någon av tantsnusk-mammorna gjorde förra säsongen.
Hösten är här och det är ju i sanning deprimerande, jag hade tänkt publicera en sommrig bild för att lindra ert lidande men den hade Carolina raderat från sin kamera - tråkigt.
Idag kunde man se Theos första tänder. Det är dessa tänder som gjort sömn till lite av en lyxvara dom senaste dagarna. Tröta föräldrar leder till minskat bloggande men förhoppningsvis är det värsta över för lilla skrutten nu. Det ska ju vara kul med tänder!
Ciao!
/Jon
Telepatera mera
Inatt var det dags för mig att på allvar ta hand om barnen eftersom Carolin skulle börja jobba tidigt på morgonen. Theo som vanligtvis vaknar två ggr per natt slog förståss till med att vakna sex ggr, bara för att liksom. När han väl bestämde sig för att sova ordentligt vid sex-tiden så vaknade förståss Kian:
-Pappa! Ska vi leka?
-Mmmm, jaaa...jo, vi ska väl det.
Men som tur var för alla inblandade var båda grabbarna väldigt snälla mot sin trötta pappa hela dagen. Kian stod för det fläskigaste fjäsket:
-Kian, ska du äta upp din mat så att du blir stor och stark...som Pippi Långstrump?
-Nää, som pappa!
Den komentaren hade kunnat inbringa honom exakt hur många leksaker som helst om han vetat hur han skulle spela den handen.
Nu verkar det tyvärr som om Carolinas provjobb vart förgäves. VD:n på Kilsbergen hade tydligen tänkt sig Carolina som extraarbetare trots att den enda tjänsten dom sökt var på 75%. Synd bara att dom inte lyckats informera Carolina om det. Riktigt dålig stil!
Nåja, nu är det iaf helg.
PS. Jag älskar Britney Spears nya "I Wanna go" men säg det inte till någon
DS.
/Ciao
Vilsen bonde på besök i storstan.
Väl hemma laddade vi för fredagsmys med "Bärgarns helknasiga historier" (eller vad den nu kan ha hetat). Tyvärr var DVD-fjärren spårlöst försvunnen så vi vände upp och ner på huset innan vi gick upp till min spelhörna och kollade in filmen och för första fredagsmyskvällen var Kian mer intresserad av filmen än av godis. Den kvällen tog jag hand om barnen hela natten med ersättning till Theo..och det fungerade!
I lördags började vid med en promenad runt Ånnabodasjön, när jag packade in vagnen i bilen ramlade det ut ett stycke DVD-fjärrkontroll (suprise, suprise) "Vem har lagt den där?" frågade jag.
"Det har jag gjort" sa Kian med världens lurigase leende.
Vi gick runt, vi åkte och handlade och vi gjorde oss redo för Odas kalas.
Att gå på kalas hos grannarna är inte som att gå på kalas någon annan stans. Om man lägger ihop alla bakvärk på dom kalas man går på under ett år så räcker det inte för att matcha det som Malin bullar upp med. Det possitiva med det är att man kan ta precis hur många chokladbollar man vill utan att det märks, det negativa är att man kan ta precis hur många chokladbollar man vill utan att det märks...någon annan stans än runt midjan.
Trots att jag fick i mig alldeles för mycket socker så var det ett härligtkalas, det är så kul att se hur ungarna blir bättre och bättre på att leka med varandra istället för bredvid varandra.
Som om det inte räckte hann vi med en grillkväll med Johan, Maja och Julia och även där fick vi se exempel på mer utvecklad barnlek. Dessutom åt vi väldigt gött.
Söndag var en liten mellandag där vi (jag) laddade upp inför dagens casting.
Trots förberedelser blev det som vanligt. Klockan 9.00 kom jag på att tåget gick 10.00 och inte klockan 11.00. Snabba ryck in i duschen, ingen struken skjorta det fick bli en T-shirt, in i bilen och iväg till stationen. Men det gick inget tåg klockan 10.00...det hade SJ ställt in. Panik! Ringa Carolina, skjutsa he henne och Theo (Kian på dagis), ingen bläck i skrivaren - ingen karta, lånade Carolinas smarta telefon med GPS, plattan i mattan till Stockholm. Jag hade tiden på min sida när jag anlände till kungliga huvudstaden men en felsväng senare såg det mörkt ut. Med hjälp av GPS:en kom jag tillbaka in i matchen och det såg ut som om jag skulle hinna i tid, då tog batteriet slut!
Jag irrade runt som den vilsna bonnläpp jag är efter en parkeringsplats och landade tillsut i ett garage. Jag hittade inte ens i garaget men tillslut fann jag en trappa som ledde ut i friheten...någonstans på Söder. De är lätt att vara efterklok men jag borde förståss ha memorerat gatunamnet och numret på den lilla dörr jag störtade ut genom men eftersom jag redan var en kvart sen var allt bara bråttom! Efter att ha ringt Carolina fyra gånger och casting-assistenten Mark två gånger så kom jag iaf till Scandic Sergel Plaza...en och en halv timme för sent. Castingen gick skapligt men man ska inte hoppas för mycket. Nu skulle jag bara gå till bilen, åka hem och glömma skitdagen. Problemet var förståss att dörren till bilgaraget hade gått upp i rök, i två timmar vandrade jag runt som den vilsna bonnläpp jag är utan batteri i telefonen, med trötta ben och tom mage. Jag var på väg att ge upp på riktigt och sätta mig på en pub när jag plötsligt stod jag vid stora ingången till garaget och kunde ta mig hem. Saker händer mig, jag vet inte varför.
Ciao!
/Jon
Vi är less
Väl hemma fick jag reda på att Carolina och Kian hade fördrivit dagen med att äta chokladbollssmet men att dom lyckas rädda en del av smeten och gjort några chokladbollar åt mig. Motvilligt tryckte jag i mig fyra rejäla bollar på ca en minut. Det kändes OK eftersom jag tränade fotboll senare den kvällen. Med den senaste "succéträningen" i minne hoppades jag på ytterligare stordåd, det blev förståss ett ordentligt magplask istället vilket man borde ha räknat med. Jag sprang iaf bort chokladbollarna.
Det kändes som vi fick mycket gjort på lagret idag, mycke tack vare den eminenta ideén at styra spotify till jobbdatorn och en ljudkabel till stereon. Synd bara att den lyckas blanda fram precis dom låtar som man inte är sugen på just för tillfället, jag skulle inte kunna välja en så dålig ordning ens om jag försökte.
David drar sitt strå till stacken när det gäller musiken...på gott och ont. Jag trodde faktiskt inte att det fortfarande fanns människor som frivilligt lyssnar på Patrik Isaksson. Men man får ta det onda med det goda...eller tvärt om. Idag introducerade han mig till vad som kan vara den mest tårdrypande musikvideon någonsin...nu kan det vara så att jag är den sista mohikanen som blivit upplyst om den men skulle det mot förmodan finnas någon som är mer efter än jag så råder jag denna person att undersöka Whiskey lullaby http://www.youtube.com/watch?v=IZbN_nmxAGk&ob=av2e -Hear it and weep.
...och jag måste ha en svart cowboyhat.
När jag kom hem låg Kian och sov middag trots att klockan var halv fem...och han var INTE rolig att väcka. Ett morgonhumör som påminner om Carolinas. "GÅÅÅ BOOOOORT!" ekade i hela kvarteret innan mamma slutligen fick tillåtelse att bära runt honom som en liten bebis. Jag frågade snällt om han var just en liten bebis. "JAG ÄR INGEN LITEN BEEEEEEEEEEBIS!" Han var precis hur sur som helst tills vi frågade om han ville gå till lekparken en sväng efter maten, då blev allt frid och fröjd och vi hade en trevlig kväll. När vi skulle lägga Kian ville han att jag skulle göra "I drömmarnas trädgård" på hans hand...hur gulligt som helst. Ta reda på om ni inte vet vad det är. Sedan somnade han själv(!!!)
Annars är den stora nyheten på garpvägen 56 Carolinas annalkande provjobbning på Kilsbergen Konferens och lodge. Carolina håller på att gå under i hemmet medans jag själv håller på att gå under när jag tittar i ekonomin. Ibland blir jag så less på att vi ska klara oss på 1,2 löner att jag kräks. Visserligen lyckas vi spara undan en liten peng varje månad men det är enbart för att jag lever som en fattiglapp. Det är säkert två år sedan jag gick och köpte mig nya kläder, jag lever på det som tittar fram ur födelsedagspaket och julklappar. Jag är inte den som sprider pengar omkring mig när chansen finns men nån gång ibland skulle det kännas skönt att kunna köpa någonting utan att det slutar med havregrynsgröt och vatten sista dagarna innan lön. Nu är det bara att hålla tummarna.
(Fy fan vilket I-landsproblem. Här sitter man med sin dator, Tv-apparater och rinnande vatten ur kranen medans folk svälter i (på?) afrikas horn. Jag tar tillbaks lite av gnället men hoppas ändå på jobb åt Carolina...vi förtjänar det.)
Angående oron på finnansmarknaden tycker jag...nej, jag bryr mig inte.
Ciao!
/Jon