Det gäller att komma ikapp
Problemet med själva bloggandet är tid. När det händer mycket har man i regel inte tid att sätta sig och skriva om det. Det ger förståss sig självt att när man väl har tid att sätta sig och skriva så har det inte hänt någonting att skriva om. Såvida det inte gäller att komma ikapp...som nu. Problemet med att skriva för långt i efterhand är ålder, iaf om man som jag är förtidssenil och har glömt minst hälften av det man tänkt skriva om. Med det sagt...
I fredags fick vi fint besök från Borlänge - Mackan, Sara och Jens tog med sig alkohol och glatt humör vilket utmynnade i en trevlig kväll. Man inser inte hur mycket man saknat Jens och hans gitarr förens man sitter och skrålar med i våran begränsade repertoar. Och Mackan är ju ett kapittell (kapitell, kapitel, kapittel?!?) för sig, när han är i den fina form som han var i fredags så kan man inte beskriva honom...han måste upplevas. Kvällens bästa? Mackan, Limpans improviserade tävling eller var det att vi sjöng "Lips" när jag gick och nattade Kian...väl tillbaka var jag plötsligt i "final" mot Carolina - GÖTT!
På lördagen var vi fint besök i Borlänge, hos min mamma och pappa. Det är så skööönt att få lite hjälp, få lite sömn, få lite lugn och ro...och få en El Taco! Kian envisades med att följa med och hämta pizzan och vi förstod varför när vi kom fram:
"Nu hämtar vi pizzan och så får jag godis där" För på Garpen pizzeria får ju barnen en klubba när dom följer med och hämtar. Väl där tog det sin lilla tid, 45 minuter från att vi beställt mot dom 25 minuter som det skulle ta. Kian tröttnade snabbt på att vänta och pekade på en pizza:
"Pappa, ta den!"
På väg därifrån komenterade vi väntetiden.
Jon: "det där tog ju sjukt lång tid."
Carolina: "Ja, men det är ju alltid så där, det får man ju nästan räkna med."
Kian: "Jaaa, ett, två, tre..."
På måndag åkte vi hem från Borlänge och med Kian i en frammåtvänd barnstol istället för den enorma bakåtvända jätten så fanns det plötsligt en oas av plats. För första gången kunde Carolina köra utan att jag tvingades knyta ihop mina ben för att få plats.
Med två domningsfria ben gjorde jag min bästa fotbollsträning på år och dar. Kan det vara så att den någolunda nyttige Jon är tillbaka för att stanna? Låt oss hoppas.
Ciao!
I fredags fick vi fint besök från Borlänge - Mackan, Sara och Jens tog med sig alkohol och glatt humör vilket utmynnade i en trevlig kväll. Man inser inte hur mycket man saknat Jens och hans gitarr förens man sitter och skrålar med i våran begränsade repertoar. Och Mackan är ju ett kapittell (kapitell, kapitel, kapittel?!?) för sig, när han är i den fina form som han var i fredags så kan man inte beskriva honom...han måste upplevas. Kvällens bästa? Mackan, Limpans improviserade tävling eller var det att vi sjöng "Lips" när jag gick och nattade Kian...väl tillbaka var jag plötsligt i "final" mot Carolina - GÖTT!
På lördagen var vi fint besök i Borlänge, hos min mamma och pappa. Det är så skööönt att få lite hjälp, få lite sömn, få lite lugn och ro...och få en El Taco! Kian envisades med att följa med och hämta pizzan och vi förstod varför när vi kom fram:
"Nu hämtar vi pizzan och så får jag godis där" För på Garpen pizzeria får ju barnen en klubba när dom följer med och hämtar. Väl där tog det sin lilla tid, 45 minuter från att vi beställt mot dom 25 minuter som det skulle ta. Kian tröttnade snabbt på att vänta och pekade på en pizza:
"Pappa, ta den!"
På väg därifrån komenterade vi väntetiden.
Jon: "det där tog ju sjukt lång tid."
Carolina: "Ja, men det är ju alltid så där, det får man ju nästan räkna med."
Kian: "Jaaa, ett, två, tre..."
På måndag åkte vi hem från Borlänge och med Kian i en frammåtvänd barnstol istället för den enorma bakåtvända jätten så fanns det plötsligt en oas av plats. För första gången kunde Carolina köra utan att jag tvingades knyta ihop mina ben för att få plats.
Med två domningsfria ben gjorde jag min bästa fotbollsträning på år och dar. Kan det vara så att den någolunda nyttige Jon är tillbaka för att stanna? Låt oss hoppas.
Ciao!
Hjärncellerna tar kollektivt självmord.
Vi sitter och tittar på Ullared...eller Carolina tittar och jag knappar på datorn, man kan altså säga att vi umgås. Trots att jag inte tittar så känner jag hur mitt IQ sjunker...det är som passiv rökning...fast med TV.
Idag åkte min mamma hem, hon har vart här några dagar och det har vart skönt med avlastning. Nu är allt som vanligt igen. Det är det ju iof nästan alltid men igår var det en såndär ovanlig vanlig dag.
Jag och David är som sagt ensamma på jobbet den här veckan och bara därför pajjade våran mail. Vi tyckte det var så himmla lugnt och skönt fram till klockan tolv då vi insåg att mailen inte uppdaterades och att den inte gjort det dom senaste 24 timmarna. Som tur var lyckades våran IT-partner lösa krisen och efter lunch dråsade alla olevererade mail in på samma gång. Tummen upp för det!
Strax innan jobbdagens slut fick jag besök av min favorithombre Johan som styrt en xbox-mic till mig eftersom han tröttnat på att jag får slut på batteri i min trådlösa mic, trevligt trevligt. Det gäller att se det stora i det lilla
Som när den inte alltför välsorterade livsmedelsbutiken Konsum-Garphyttan har grill-bearnaise när det är dags för en köttbit. Inte nog med att det var en sån dag igår...när jag skulle betala så såg jag "Måns och Marie har gjort slut" på löpet - jobbigt. Nu vet jag ju inte om jag ska välja Marie eller Rihanna om jag skulle få för mig att byta ut min nyvarande fru. Hon får helt enkelt sluta kritisera mig på bloggen för att minimera den risken.
Ciao!
Idag åkte min mamma hem, hon har vart här några dagar och det har vart skönt med avlastning. Nu är allt som vanligt igen. Det är det ju iof nästan alltid men igår var det en såndär ovanlig vanlig dag.
Jag och David är som sagt ensamma på jobbet den här veckan och bara därför pajjade våran mail. Vi tyckte det var så himmla lugnt och skönt fram till klockan tolv då vi insåg att mailen inte uppdaterades och att den inte gjort det dom senaste 24 timmarna. Som tur var lyckades våran IT-partner lösa krisen och efter lunch dråsade alla olevererade mail in på samma gång. Tummen upp för det!
Strax innan jobbdagens slut fick jag besök av min favorithombre Johan som styrt en xbox-mic till mig eftersom han tröttnat på att jag får slut på batteri i min trådlösa mic, trevligt trevligt. Det gäller att se det stora i det lilla
Som när den inte alltför välsorterade livsmedelsbutiken Konsum-Garphyttan har grill-bearnaise när det är dags för en köttbit. Inte nog med att det var en sån dag igår...när jag skulle betala så såg jag "Måns och Marie har gjort slut" på löpet - jobbigt. Nu vet jag ju inte om jag ska välja Marie eller Rihanna om jag skulle få för mig att byta ut min nyvarande fru. Hon får helt enkelt sluta kritisera mig på bloggen för att minimera den risken.
Ciao!
Man blir deprimerad
Nu var det ett tag sen jag skrev. Jag antar att man tappar sugen lite när man blir hånad på sin "egen" blogg. Carolina har det iof inte lätt med mig, 27 år och senil som ett helt ålderdomshem. I vanliga fall brukar jag komma på att berätta saker för Carolina ca 2 timmar innan det händer, men nu när jag för en gång skull upplyser henne om något direkt när jag hört det så får jag skit. Rättvist? I think NOT!
Att hon sedan sagt att vi skulle flytta till den 11:e är lögn och förbannad dikt. Jag skulle ringa mamma när jag kom hem från jobbet och kolla om det funkade att ha den 4:e eller om vi skulle behöva flytta, FLYTTA...BARA FLYTTA, INTE FLYTTA TILL DEN 11:E....FLYTTA!
Jobbet sen då. Inte nog med att det var 26 grader och solsken ute hela dagen (och 57 grader inne). Jag och David är själva på jobbet vilket betyder att någon måste ansvara för dom administrativa uppgifterna. Jag kommer aldrig att sluta bakom ett skrivbord, jag vet inte ens om jag kommer att överleva veckan. Jag får inget extra betalt för att vara trevlig i telefon och allt plottrande med att order ger mig huvudvärk. Men som rutinerad räv på firman (2 år) så tar jag mitt ansvar ändå.
Sen åker man hem från jobbet och vad händer? Strålande sol i Örebro men när man kommer ut på landsvägen och ser Kilsbergen så är det ungefär som när Frodo ser ut över Mordor (sagan om ringen). Mörka hotfulla moln, oh karma where art thou? Jag kan fan inte minnas en gång när det har vart bättre väder på platsen man anländer till än på platsen man lämnar (om man inte räknar utlandsresa.
Men allt är inte nattsvart, en annan anledning till att blogginläggen lyst med sin frånvaro stavas Call of Juarez. Min eminente vapendragare Johan föreslog en investering i ett co-op vänligt XBOX spel och det föll väl ut. Då blir tiden plötsligt dyrbar.
På tal om min eminente vapendragare så fyllde han ju år i torsdags den gamle galten. Yours truly överraskade honom med en outfit lämplig för wipeout-ansökan. Den är inte riktigt lika vass som min men det är hårfint.
På tal om wipeout-outfits så har jag fattat ett beslut angånde publicering av bilder på bloggen. Jag förstår att många av er är nyfikna men publiceringen kommer att dröja tills det står klart hurvida jag kommer med i programmet, jag vill ju inte spoila en potentiellt fantastisk TV-upplevelse. 1:a november är datumet som gäller, den som väntar på något gott får lida pin...som dom säger.
Sist men inte minst vill jag hylla Pirates of the Caribbean - on stranger tides. Den hade ingridienserna som funkar för mig. Jag gillar ju pirater och det fanns spanjorer...jag gillar inte spanjorer mer än något annat men jag gillar spanska. jag gillar egentligen inte spanska mer än något annat förutom att man hittar mitt favoritord i just spanskan. Sen är ju han Johnny Depp rätt kul som kapten Jack Sparrow men det är ingenting emot Geoffrey Rush som Hector Barbossa
-All hands! Ply to windward! Get cracking, ye bloomin’ cockroaches! The Crown served me well. But now, by the Gods of sea and sky, make way for Tortuga!
Där har vi en riktig pirat!
O´hoy sailors!
/Jon
Att hon sedan sagt att vi skulle flytta till den 11:e är lögn och förbannad dikt. Jag skulle ringa mamma när jag kom hem från jobbet och kolla om det funkade att ha den 4:e eller om vi skulle behöva flytta, FLYTTA...BARA FLYTTA, INTE FLYTTA TILL DEN 11:E....FLYTTA!
Jobbet sen då. Inte nog med att det var 26 grader och solsken ute hela dagen (och 57 grader inne). Jag och David är själva på jobbet vilket betyder att någon måste ansvara för dom administrativa uppgifterna. Jag kommer aldrig att sluta bakom ett skrivbord, jag vet inte ens om jag kommer att överleva veckan. Jag får inget extra betalt för att vara trevlig i telefon och allt plottrande med att order ger mig huvudvärk. Men som rutinerad räv på firman (2 år) så tar jag mitt ansvar ändå.
Sen åker man hem från jobbet och vad händer? Strålande sol i Örebro men när man kommer ut på landsvägen och ser Kilsbergen så är det ungefär som när Frodo ser ut över Mordor (sagan om ringen). Mörka hotfulla moln, oh karma where art thou? Jag kan fan inte minnas en gång när det har vart bättre väder på platsen man anländer till än på platsen man lämnar (om man inte räknar utlandsresa.
Men allt är inte nattsvart, en annan anledning till att blogginläggen lyst med sin frånvaro stavas Call of Juarez. Min eminente vapendragare Johan föreslog en investering i ett co-op vänligt XBOX spel och det föll väl ut. Då blir tiden plötsligt dyrbar.
På tal om min eminente vapendragare så fyllde han ju år i torsdags den gamle galten. Yours truly överraskade honom med en outfit lämplig för wipeout-ansökan. Den är inte riktigt lika vass som min men det är hårfint.
På tal om wipeout-outfits så har jag fattat ett beslut angånde publicering av bilder på bloggen. Jag förstår att många av er är nyfikna men publiceringen kommer att dröja tills det står klart hurvida jag kommer med i programmet, jag vill ju inte spoila en potentiellt fantastisk TV-upplevelse. 1:a november är datumet som gäller, den som väntar på något gott får lida pin...som dom säger.
Sist men inte minst vill jag hylla Pirates of the Caribbean - on stranger tides. Den hade ingridienserna som funkar för mig. Jag gillar ju pirater och det fanns spanjorer...jag gillar inte spanjorer mer än något annat men jag gillar spanska. jag gillar egentligen inte spanska mer än något annat förutom att man hittar mitt favoritord i just spanskan. Sen är ju han Johnny Depp rätt kul som kapten Jack Sparrow men det är ingenting emot Geoffrey Rush som Hector Barbossa
-All hands! Ply to windward! Get cracking, ye bloomin’ cockroaches! The Crown served me well. But now, by the Gods of sea and sky, make way for Tortuga!
Där har vi en riktig pirat!
O´hoy sailors!
/Jon
gahh!!...dessa karlar alltså!!
I måndags skulle jag ringa och boka tid till o ha dop för Theo. Men det var bara telefontid fredagar 9-12. Detta berättade jag för Jon, så han visste att jag tänkte boka in ett dop den 4 september.
Idag ringde jag och bokade in ett dop då eftersom vi inte hade nåt annat planerat den dagen. Men när jag hade gjort det så var det tydligen inget bra tyckte Jon eftersom hans pappa jobbar ojämna veckor och har svårt att byta. Och vi vill ju ha ner släkten från Borlänge så...
Find!...då sa jag att jag ringer och byter tid till helgen efter istället, den 11 september!
-Ja gör det sa Jon!
Men sedan (efter att jag ringt och bytt tid) hasplade Jon ur sig att det inte var så bra gjort eftersom han ska iväg med jobbet till Paris då. Hur skulle jag veta det?...kunde han inte ha hasplat ur sig det innan jag ringde och bytte tid då?
Att han skulle åka iväg ed jobbet berättade han för ca 1/2år sedan, inget jag skrev upp eller la på minnet eftersom det var så långt fram och kan hinna ändras. Men han räknade iskallt med att jag skulle veta det eftersom han berättade det då...yeah right!!!
Jag blir gaaaalen!!
Men men jag får väl så snällt ringa och ändra tid igen nästa fredag då!!
Jag blir tokig på karln ibland!! (Ingen framförhållning alls!) :P
Så nu har jag skrivit av mig lite, tack! ;)
It has arrived!
Nu har den äntligen kommit! Min outfit är här, jag har provat den och vi har fotat mig. Nu är det bara att skicka ansökan och vänta på samtalet. Jag funderar på hurvida jag ska publicera bilderna på bloggen, den är ju trots allt familjevänlig (en länk för att illustrera problemet http://www.youtube.com/watch?v=7ZcsARqmq1U ), men det beslutet får dröja ett tag. Fokus ligger på att komma i form inför programmet som jag räknar med att komma med i. Problemet är ju att jag ligger efter redan till beach 2014. Men jag har inte ätit godis på fyra dagar nu så om jag håller i det fiins det hopp om att slippa vuxendiabetes inom fem år.
Är svensk klubbfotboll på väg att ta sig ur skithålet där den tillbringat dom senaste åren? Inte om man får tro dagens resultat när två av allsvenskans formstarkaste lag åkte på stordäng i europaleague-kvalet. Men i förrgår slog Malmö självaste Glasgow Rangers...och det var rättvist. Bara det inte blir pankaka i returen.
David är tillbaka på jobbet efter sin semester och det är ju trevligt med lite sällskap. Speciellt trevligt är det när han visar youtube-klipp som dagens höjdare http://www.youtube.com/watch?v=TAGbrM-MMRk
"Upp in the ass of Timo" hahahaha
Ciao!
/Jon
Är svensk klubbfotboll på väg att ta sig ur skithålet där den tillbringat dom senaste åren? Inte om man får tro dagens resultat när två av allsvenskans formstarkaste lag åkte på stordäng i europaleague-kvalet. Men i förrgår slog Malmö självaste Glasgow Rangers...och det var rättvist. Bara det inte blir pankaka i returen.
David är tillbaka på jobbet efter sin semester och det är ju trevligt med lite sällskap. Speciellt trevligt är det när han visar youtube-klipp som dagens höjdare http://www.youtube.com/watch?v=TAGbrM-MMRk
"Upp in the ass of Timo" hahahaha
Ciao!
/Jon
Städa!
Idag känns det som jag städat hela dagen...och det har jag ju faktiskt. Trots att jag fortfarande känner mig någonstans mitt emellan död och levande så fick jag nog av lorthemmet på garpvägen i förmiddags. Carolina är fantastisk på att göra fint, plocka undan och få hemmet att se iordnig ut. Men när det gäller själva renheten så är det faktiskt jag som drar det tunga lasset. Jag skapade (snyggt typo, jag är Gud fader himself, jag skapar mattor). Jag skakade och piskade alla mattor, smiskade alla soffkuddar, skakade alla sängkläder och gardiner dessutom skakade jag alla betydande tygartiklar som Theos babygym och Kians tygfotölj.
Sedan damsög jag hela nedervåningen förutom köket och jag använde damsugarens samtliga fyra munstycken (fan vad bra jag är). Jag vill påstå att nedervåningen är helt dammfri!
Jag vill även påstå att jag är helt energifri, jag är helt slut.
Theo utvecklas varje dag, han har exprimenterat en del med lite ljud och idag har han haft en liten förevisning av vad han kommit fram till. Han gör pruttljud hela tiden. När han inte gnäller om sina tänder förståss.
Sitter och kollar på Brittiska "sex education" och just nu är dom på dans för utvecklingsstörda. Dom pratar med en kvinna som hoppas träffa en lesbisk utvecklingsstörd. Där kan vi snacka om tunnt urval, sista mammuten ungefär.
Sist men inte minst har jag hitta något nytt att störa mig på. Chipsreklamen med fredagsmys. Inte själva reklamen men att den visas på måndagar. "Nu är det slut på veckan det är dags för fredagsmyyyyyyyys" - I h-vete heller, det är måndag kväll och det är fredagsmys om ca 92 timmar. Det är ju som "friday I'm in love" på en onsdag.
Ciao!
Sedan damsög jag hela nedervåningen förutom köket och jag använde damsugarens samtliga fyra munstycken (fan vad bra jag är). Jag vill påstå att nedervåningen är helt dammfri!
Jag vill även påstå att jag är helt energifri, jag är helt slut.
Theo utvecklas varje dag, han har exprimenterat en del med lite ljud och idag har han haft en liten förevisning av vad han kommit fram till. Han gör pruttljud hela tiden. När han inte gnäller om sina tänder förståss.
Sitter och kollar på Brittiska "sex education" och just nu är dom på dans för utvecklingsstörda. Dom pratar med en kvinna som hoppas träffa en lesbisk utvecklingsstörd. Där kan vi snacka om tunnt urval, sista mammuten ungefär.
Sist men inte minst har jag hitta något nytt att störa mig på. Chipsreklamen med fredagsmys. Inte själva reklamen men att den visas på måndagar. "Nu är det slut på veckan det är dags för fredagsmyyyyyyyys" - I h-vete heller, det är måndag kväll och det är fredagsmys om ca 92 timmar. Det är ju som "friday I'm in love" på en onsdag.
Ciao!
Då var det dags igen
Det är ju helt j*vla otroligt men på samma gång inte alls otippat. Bara för att jag äntligen, efter lång lång tid kommit i kontakt med den delen av min peronlighet som vill öka tempot sista biten när jag är ute och springer istället för att ge upp så kommer förkylningen som ett brev på posten. Bara för att jag återupptagit den kontakten betyder ju inte det att jag faktiskt klarar av att öka tempot när det tar emot, men jag kände att det faktiskt var något intressant på gång med löpsteget och uthålligheten. Nu blev det gå direkt i fängelse utan att passera gå. Det är så jag känner mig fångad i förkylningens våld.
Inte nog med att man ska bli kalasförkyld, man ska förståss bli det när det är helg också. Det är knapt pengarna tillbaka om man hade satsat på det, men givetvis hinner man bli precis så frisk att man kan arbeta lagom till på tisdag när min jobbvecka börjar igen.
Jag håller forfarande på att fila på Wipeout Winter-ansökan som redan borde vart inlämnad, men nu har jag iaf bestämt och beställt min utstyrsel som jag tänkt bära om jag kommer med. Jag räknar med att en helkroppsbild på mig i just denna kommer att ta mig raka vägen genom gallringen och in i programmet. Utan att säga för mycket kan jag berätta att den blir klockren. Kanske på en blogg nära dig inom en snar framtid!
Efter åtta raka utan seger vaknade ÖSK till liv och besegrade IFK Norrköping i fotbollsallsvenskan. 2-0 till sportklubben gjorde förkylningen aningen lättare att bära. Tjoflöjt!
Våran Smala Sussi-DVD är återfunnen. Vi var i Kumla för att umgås och ha trevligt och som bonus utöver trevligt sällskap och trevlig kväll rotade Johan fram både den kanske roligaste svenska film som någonsin gjorts (i hård konkurrens med Sunes sommar) men även Bortspolad som lånats och bortglömts. Jag kommer inte ihåg om jag i bloggen anklagat Carolina för att ha städat bort den, men om jag har det så ber jag härmed offentligt om ursäkt.
Nu ska jag ta en slurk hostmedicin, en strepsils, en brustablett echinacea, en alvedon och lägga mig i sängen och be om ett mirakel eller åtminstone en smärtfri död i sömnen.
Ciao!
/Jon
Inte nog med att man ska bli kalasförkyld, man ska förståss bli det när det är helg också. Det är knapt pengarna tillbaka om man hade satsat på det, men givetvis hinner man bli precis så frisk att man kan arbeta lagom till på tisdag när min jobbvecka börjar igen.
Jag håller forfarande på att fila på Wipeout Winter-ansökan som redan borde vart inlämnad, men nu har jag iaf bestämt och beställt min utstyrsel som jag tänkt bära om jag kommer med. Jag räknar med att en helkroppsbild på mig i just denna kommer att ta mig raka vägen genom gallringen och in i programmet. Utan att säga för mycket kan jag berätta att den blir klockren. Kanske på en blogg nära dig inom en snar framtid!
Efter åtta raka utan seger vaknade ÖSK till liv och besegrade IFK Norrköping i fotbollsallsvenskan. 2-0 till sportklubben gjorde förkylningen aningen lättare att bära. Tjoflöjt!
Våran Smala Sussi-DVD är återfunnen. Vi var i Kumla för att umgås och ha trevligt och som bonus utöver trevligt sällskap och trevlig kväll rotade Johan fram både den kanske roligaste svenska film som någonsin gjorts (i hård konkurrens med Sunes sommar) men även Bortspolad som lånats och bortglömts. Jag kommer inte ihåg om jag i bloggen anklagat Carolina för att ha städat bort den, men om jag har det så ber jag härmed offentligt om ursäkt.
Nu ska jag ta en slurk hostmedicin, en strepsils, en brustablett echinacea, en alvedon och lägga mig i sängen och be om ett mirakel eller åtminstone en smärtfri död i sömnen.
Ciao!
/Jon
2011-07-22
Hej Bloggen!
Nu har vi precis avslutat en rejäl lips-omgång. En Jon i storform körde över Carolina riktigt ordentligt, men det är ju bara ett spel och huvudsaken är att man har kul.
Något som inte är kul just nu är Theo. Han sover inte så ofta och när han väl gör det så sover han inte så länge. Det är ju inget vidare.
Något annat som heller inte är så kul är Kians förkylning. Stackar hostar på natten och därför fick han sova mellan mig och Carolina förra natten. Problemet är att han inte sover mellan oss, han ska prompt sova precis där jag sover. Flyttar man bort honom krypar han bara ännu närmare och han ligger INTE still. Det hela slutade med att han sova hängandes över mig. God natts sömn? I think NOT!
Äntligen helg efter en tuff vecka, jag har vart ute och sprungit tre dagar den här veckan så jag tycker att jag förtjänat lite vila. Men jag vet inte vad vi ska hitta på. Trots att jag inte sett mer än 10 minuter av någon Harry Potter-film så är jag väldigt sugen på den som nyligen gått upp på bio. Anledningen? Trailern förstås. Voldemorts repliker som levereras med überfantastiskt ödmjuk skurkröst: "Harry Potter - The boy who lived...have come to die" "Only I can live forever" Bara det är ju värt entrépengen. Nu har jag inte läst boken men jag antar att det inte är någon idé att satsa några stålar på Voldemort som vinnare i slutstriden. Jag tycker faktiskt att dom borde göra ett alternativt slut för min skull.
Jag måste bli bättre på att blogga, jag har förlorat "the magic touch"...om jag någonsin haft den. Men inget mer bloggande idag. Det är ju för faaan Gladiator på tv. Maximus är minst lika grym som Voldemort...undrar vem som skulle vinna om dom möttes på Colosseum.
ciao!
/Jon
Nu har vi precis avslutat en rejäl lips-omgång. En Jon i storform körde över Carolina riktigt ordentligt, men det är ju bara ett spel och huvudsaken är att man har kul.
Något som inte är kul just nu är Theo. Han sover inte så ofta och när han väl gör det så sover han inte så länge. Det är ju inget vidare.
Något annat som heller inte är så kul är Kians förkylning. Stackar hostar på natten och därför fick han sova mellan mig och Carolina förra natten. Problemet är att han inte sover mellan oss, han ska prompt sova precis där jag sover. Flyttar man bort honom krypar han bara ännu närmare och han ligger INTE still. Det hela slutade med att han sova hängandes över mig. God natts sömn? I think NOT!
Äntligen helg efter en tuff vecka, jag har vart ute och sprungit tre dagar den här veckan så jag tycker att jag förtjänat lite vila. Men jag vet inte vad vi ska hitta på. Trots att jag inte sett mer än 10 minuter av någon Harry Potter-film så är jag väldigt sugen på den som nyligen gått upp på bio. Anledningen? Trailern förstås. Voldemorts repliker som levereras med überfantastiskt ödmjuk skurkröst: "Harry Potter - The boy who lived...have come to die" "Only I can live forever" Bara det är ju värt entrépengen. Nu har jag inte läst boken men jag antar att det inte är någon idé att satsa några stålar på Voldemort som vinnare i slutstriden. Jag tycker faktiskt att dom borde göra ett alternativt slut för min skull.
Jag måste bli bättre på att blogga, jag har förlorat "the magic touch"...om jag någonsin haft den. Men inget mer bloggande idag. Det är ju för faaan Gladiator på tv. Maximus är minst lika grym som Voldemort...undrar vem som skulle vinna om dom möttes på Colosseum.
ciao!
/Jon
So lonely
Jag är sååå trött på Carolinas gnäll om sin frisyr. Passande att hon gett mig semester från henne genom att ta med sig barnen till sina föräldrar några dagar. Varje ord om hur missnöjd hon är påminner mig om att vi i och med hennes senaste inköp av löshårsclips har passerat 5000 kronorsgränsen. Därför har jag beslutat mig för att i mån av möjlighet göra armhålepruttar varje gång hon pratar om det. Vänta lite nu...jag gör armhålepruttar?!? Det måste betyda att jag är 5 år och att det är Carolina som har semester från mig.
En heldag för mig själv betydde förståss XBOX, men det ger inte samma tillfredställe när man inte "förtjänat" lite kvalitetstid genom att ta hand om barn och vika tvätt först. Så efter bara fem timmar beslöt jag mig för att gå ut och springa. Grannen sa att hon hört att det tar ca 3 månader innan an kommer upp till en "plattform" där det känns lite lättare, gött mos! Bara två månader och 29 dagar dit!
Nu sitter jag och väntar på att gå och lägga med, det känns så konstigt när man inte har sina tre små grisar hemma.
Ciao!
/Jon
En heldag för mig själv betydde förståss XBOX, men det ger inte samma tillfredställe när man inte "förtjänat" lite kvalitetstid genom att ta hand om barn och vika tvätt först. Så efter bara fem timmar beslöt jag mig för att gå ut och springa. Grannen sa att hon hört att det tar ca 3 månader innan an kommer upp till en "plattform" där det känns lite lättare, gött mos! Bara två månader och 29 dagar dit!
Nu sitter jag och väntar på att gå och lägga med, det känns så konstigt när man inte har sina tre små grisar hemma.
Ciao!
/Jon
Lite smått o gott....
Måndag 27 Juni:
Kian ska åka lillputtetåget....
det lät högt när det tuta, så det var bäst att hålla för öronen hela vägen :D
Kian älskar att bada i poolen hemma...
roligast är det när pappa är med och busar! :D
Torsdag 30 Juni:
Kusin vitamin....
Theo, Kian, Jonna, Wilma.
Fredag 15 Juli:
♥ Dagens bild på mamma & Kian ♥
Sötis!
Theo håller upp huvudet jätteduktigt! ♥
I´m back....
Har gjort ett halsband och ett armband idag, ibland kommer lusten tillbaka så det är kanske tur att jag inte sålde alla smyckesgrejjerna :)
Det är ju bra o ha en hobby också, fast det inte finns så mycket tid över för det just nu...
Det är ju bra o ha en hobby också, fast det inte finns så mycket tid över för det just nu...
It's the most wonderful time of the year
Nä, det är inte julafton trots att jag lånar lite ur en julsång. Jag pratar förståss om tiden då TV-kanalerna söker deltagare till sina höstsatsningar. Självklart ska jag göra mitt bästa för att ta mig tillbaka till rutan. Hörde jag mediahora? Kanske det. Men det finns något väldigt tillfredställande med att vinna i TV, för kommer jag väl med så förlorar jag inte.
Och jag gör inte vad som helst, jag är ju ingen rookie. Så i år siktar jag in mig på "pengarna på bordet" i 4:an tillsammans med min trogna vapendragare Carolina samt ett soloprojekt med "Wipeout winter" i femman.
När det var dags för ett nytaget foto till ansökan uppdagades ett litet problem jag har. På ungefär var tredje bild jag tar ser jag ut som ett tvättäkta blockmongo.
Betyder det att jag ser ut så i verkligheten en tredjedel av min vakna tid? Döm själva.
I vår familj brukar det vara Kian som står för dom härliga citaten men Carolina kan hon med.
Jag vet vad som gäller, "happy wife-happy life" som dom säger i kvalitetsrullen Transformers 3. Frågar din fru om hon har lagt på sig svarar man nej snabbt som attan, frågar hon om klänningen får henne att se fet ut gäller samma sak. Vill man ha bonuspoäng mummlar man något om samma figur som dagen man träffades. Men vad svarar man när frugan säger:
"Hallå! Har du inte märkt att jag kanske gått ner i vikt?"
Ehh...kanske? Får man ringa en vän? Har någon facit så är det bara att höra av sig.
Ciao!
/Jon
Och jag gör inte vad som helst, jag är ju ingen rookie. Så i år siktar jag in mig på "pengarna på bordet" i 4:an tillsammans med min trogna vapendragare Carolina samt ett soloprojekt med "Wipeout winter" i femman.
När det var dags för ett nytaget foto till ansökan uppdagades ett litet problem jag har. På ungefär var tredje bild jag tar ser jag ut som ett tvättäkta blockmongo.
Betyder det att jag ser ut så i verkligheten en tredjedel av min vakna tid? Döm själva.
I vår familj brukar det vara Kian som står för dom härliga citaten men Carolina kan hon med.
Jag vet vad som gäller, "happy wife-happy life" som dom säger i kvalitetsrullen Transformers 3. Frågar din fru om hon har lagt på sig svarar man nej snabbt som attan, frågar hon om klänningen får henne att se fet ut gäller samma sak. Vill man ha bonuspoäng mummlar man något om samma figur som dagen man träffades. Men vad svarar man när frugan säger:
"Hallå! Har du inte märkt att jag kanske gått ner i vikt?"
Ehh...kanske? Får man ringa en vän? Har någon facit så är det bara att höra av sig.
Ciao!
/Jon
Dagen då allt hände och dagen då ingenting hände.
I lördags vaknade jag av att Carolina höll på att byta blöja. Kian envisades med att hans avföring innehöll...*trumvirvel* dinosaurier!
-Mamma, de ä dinosaurier i baskoven
-Nej Kian, du bara hittar på.
-Nä, jag inte hitta på...ska du slänga den? (blöjan)
-Ja, det ska jag.
-Okej, du får det.
Undrar om han hade tänkt spara den?
Lite jobbigt när man behöver ha sin 2-årings tillstånd för att slänga en bajsblöja.
Eftersom jag skulle delta i bäckacupen med mitt lag NGG (Nerikes gammeldansgille ansågs vara för långt av arrangören och kortades ner till min stora besvikelse) så packade vi ihop oss tidigt för att lämna resten av familjen hos Carolinas mamma och pappa. På väg dit diskuterade jag och Carolina vad gammeldans egentligen var och jag påstod att bland annat schottis var en gammeldans.
Då bröt Kian in i samtalet med myndig röst:
-Pappa! Mamma e INTE tjockis!
En riktig mammagris är han, försvarar mamma i vått och tort. Nu är ju schottis och tjockis inte riktigt samma sak men det är bäst att vara på den säkra sidan.
Efter som vi som vanligt var minst en kvart sena så var det snabba ryck som gällde hos mormor och morfar, ur med packning, ungar och fru sen snabbt iväg. Det gick så snabbt att jag inte märkte hur deras katt smög in i bilen. Jag hann ett par hundra meter innan katten hoppade från baksätet via min arm till frammsätet. Jag höll på att skita ner mig. Som tur var kom jag på att jag inte packat extra kalsonger och parerade med nöd och näppe.
Ut med katten och snabbt iväg...till nästa hinder.
Ett par kossor hade hittat ett hål i stängslet och stod lugnt och softade mitt på vägen och dom gjorde sig ingen brådska att flytta på sig trots att jag tutade. Bilfärden var lite som "Jon Fredborg möter bullerbyn". Jag var tvungen att hoppa ur bilen och vifta och skrika som någon bonde i nån buskis för att få hamburgarna att flytta på sig.
På Mariebergs IP gjordes processen med NGG kort. Tre raka förluster trots spelövertag i dom två första ledde till respass direkt. Hade vi bråkat lite för att få heta Nerikes gammeldansgille hade det med största sannolikhet blivit tre segrar istället.
Det ofattbara nederlaget resulterade i minskad törstighet hos spelarna och förfesten blev inställd pga brist på intresse. Senare hände det sig att det blev en mindre uppslutning med FIFA, öl och Captain Morgan. Sedermera blev det även utgång på frimis men det är en annan ganska tråkig historia.
Idag!...så hände det ingenting...
Ciao!
/Jon
-Mamma, de ä dinosaurier i baskoven
-Nej Kian, du bara hittar på.
-Nä, jag inte hitta på...ska du slänga den? (blöjan)
-Ja, det ska jag.
-Okej, du får det.
Undrar om han hade tänkt spara den?
Lite jobbigt när man behöver ha sin 2-årings tillstånd för att slänga en bajsblöja.
Eftersom jag skulle delta i bäckacupen med mitt lag NGG (Nerikes gammeldansgille ansågs vara för långt av arrangören och kortades ner till min stora besvikelse) så packade vi ihop oss tidigt för att lämna resten av familjen hos Carolinas mamma och pappa. På väg dit diskuterade jag och Carolina vad gammeldans egentligen var och jag påstod att bland annat schottis var en gammeldans.
Då bröt Kian in i samtalet med myndig röst:
-Pappa! Mamma e INTE tjockis!
En riktig mammagris är han, försvarar mamma i vått och tort. Nu är ju schottis och tjockis inte riktigt samma sak men det är bäst att vara på den säkra sidan.
Efter som vi som vanligt var minst en kvart sena så var det snabba ryck som gällde hos mormor och morfar, ur med packning, ungar och fru sen snabbt iväg. Det gick så snabbt att jag inte märkte hur deras katt smög in i bilen. Jag hann ett par hundra meter innan katten hoppade från baksätet via min arm till frammsätet. Jag höll på att skita ner mig. Som tur var kom jag på att jag inte packat extra kalsonger och parerade med nöd och näppe.
Ut med katten och snabbt iväg...till nästa hinder.
Ett par kossor hade hittat ett hål i stängslet och stod lugnt och softade mitt på vägen och dom gjorde sig ingen brådska att flytta på sig trots att jag tutade. Bilfärden var lite som "Jon Fredborg möter bullerbyn". Jag var tvungen att hoppa ur bilen och vifta och skrika som någon bonde i nån buskis för att få hamburgarna att flytta på sig.
På Mariebergs IP gjordes processen med NGG kort. Tre raka förluster trots spelövertag i dom två första ledde till respass direkt. Hade vi bråkat lite för att få heta Nerikes gammeldansgille hade det med största sannolikhet blivit tre segrar istället.
Det ofattbara nederlaget resulterade i minskad törstighet hos spelarna och förfesten blev inställd pga brist på intresse. Senare hände det sig att det blev en mindre uppslutning med FIFA, öl och Captain Morgan. Sedermera blev det även utgång på frimis men det är en annan ganska tråkig historia.
Idag!...så hände det ingenting...
Ciao!
/Jon
Plötsligt händer det...nånting
Jag har väl aldrig varit den som gör mest saker. Jag sköter mitt jobb och tar hand om min familjmen det är sällan det blir så mycket mer. Men idag var jag iaf iväg och såg robotfilm på bio. Jag var femte hjulet på vad som annars hade vart en ren partillställning men en ensam "soffa" längst bak på transformers 3 var inte fy skam. Jag har ett litet problem med att gå på bio i kvinligt sällskap, fråga mig inte varför men jag kan liksom inte uttrycka min uppskattning så målande som annars hade vart fallet. Är det kanske så att jag skäms för att säga att det nästan är erotiskt upphetsande med enorma robotar som sliter varandra i stycken på dom mest fantastiska sätt? Jag tror att jag skulle möta mer förstående för ett sådant uttalande i enbart manligt sällskap.
Jag älskar transformers och det står jag för!
Idag satte jag en väl uttänkt plan i verket. Jag styrde upp spotify i jobbdatorn. Efter att jag insett hur fantastiskt irririterad jag blir när jag lyssnar på mix megapols blandning av reklam och Robyn (har ingen märkt att hon sjungit olika text till samma melodi dom tre senaste åren?)drog jag på min Sean Paul blandning. Detta ledde till verbala påhopp (liten överdrift) och vädjan från övrig personal på firman om musikbyte. Sagt blev gjort jag drullade iväg och köpte en sladd från datorn till stereon och investerade i ett abonemang. Nu känns det nästan kul att gå till jobbet imorgon. Dom ska få smaka Bloodhound gang hela fredagen!
På lördag är de dags för bäckacupen och jag är med i samma lag som förra året. Det ryktas om att vi under transferfönstret värvat lite vassare spelare och därför behövdes även ett vassare namn än fjolårets "Real Vristbrist". Förhoppningsvis lyckades jag tjata mig till namnet "Nerikes gammeldansgille", det skulle inge respekt, eller?
Hursomhelst innebär det att jag kommer utanför min lilla sfär två gånger på en vecka, det måste ju vara tangerat rekord! Det ni!
Ciao!
/Jon
Jag älskar transformers och det står jag för!
Idag satte jag en väl uttänkt plan i verket. Jag styrde upp spotify i jobbdatorn. Efter att jag insett hur fantastiskt irririterad jag blir när jag lyssnar på mix megapols blandning av reklam och Robyn (har ingen märkt att hon sjungit olika text till samma melodi dom tre senaste åren?)drog jag på min Sean Paul blandning. Detta ledde till verbala påhopp (liten överdrift) och vädjan från övrig personal på firman om musikbyte. Sagt blev gjort jag drullade iväg och köpte en sladd från datorn till stereon och investerade i ett abonemang. Nu känns det nästan kul att gå till jobbet imorgon. Dom ska få smaka Bloodhound gang hela fredagen!
På lördag är de dags för bäckacupen och jag är med i samma lag som förra året. Det ryktas om att vi under transferfönstret värvat lite vassare spelare och därför behövdes även ett vassare namn än fjolårets "Real Vristbrist". Förhoppningsvis lyckades jag tjata mig till namnet "Nerikes gammeldansgille", det skulle inge respekt, eller?
Hursomhelst innebär det att jag kommer utanför min lilla sfär två gånger på en vecka, det måste ju vara tangerat rekord! Det ni!
Ciao!
/Jon
Det är inte så illa
Givetvis är jag hellre hemma än på jobbet men den första dagen efter semestern kändes inte alltför tung, det kommer fler semestrar. Och det är ju lika bra att gilla läget nu när Reinfeldt propsar på att man ska jobba tills man står med ena foten i graven, bara att vänja sig.
Nu står ANJ 341 hemma på uppfarten igen, förvisso i okörbart skick men ändå. Det dolde sig ett och annat fel till på superbilen men som tur är har vi ju min svärfar Conny som lappade ihop den så pass att den gick att knuffa igång och köra till Garphyttan. Nu dras den "bara" med en felande startmotor och hysteriska vindrutetorkare, förutom det är den i "nyskick".
Vem fan behöver Zumba? Igår morse dansade jag och Kian loss till tonerna av Tarzan-soundtracket. Det kändes så befriande att jag fortsatte fuldansa en bra stund, tills jag blev alldeles svettig. Själva idéen med Zumba funkar ju, och det behöver inte ens kosta pengar. Plus att man får välja musik efter egen smak. Svinbra! Invändningar?
"Men med Jons fuldans lär man knapast få napp på krogen"
-Nä, men det får man inte med Zumba heller, ragga i baren!
Min mamma och pappa är på besök vilket är väldigt trevligt...och skönt. Avlastning med (från? av? hur säger man egentligen?) barnen är lika uppskattat som vilken semester som helst. Baksidan av myntet är förståss när fyra personer ska dela på två TV-apparater. Min vilja blev inte prioriterad och jag fick välja mellan "Real housewifes nånting" och "Lotta på Lisseberg", jag valde att inte titta på TV.
Äntligen har Eric Saade släppt skivan "Saade vol. 1", vart kan jag ställa mig i kö för att inte köpa den?
Ciao!
/Jon
Nu står ANJ 341 hemma på uppfarten igen, förvisso i okörbart skick men ändå. Det dolde sig ett och annat fel till på superbilen men som tur är har vi ju min svärfar Conny som lappade ihop den så pass att den gick att knuffa igång och köra till Garphyttan. Nu dras den "bara" med en felande startmotor och hysteriska vindrutetorkare, förutom det är den i "nyskick".
Vem fan behöver Zumba? Igår morse dansade jag och Kian loss till tonerna av Tarzan-soundtracket. Det kändes så befriande att jag fortsatte fuldansa en bra stund, tills jag blev alldeles svettig. Själva idéen med Zumba funkar ju, och det behöver inte ens kosta pengar. Plus att man får välja musik efter egen smak. Svinbra! Invändningar?
"Men med Jons fuldans lär man knapast få napp på krogen"
-Nä, men det får man inte med Zumba heller, ragga i baren!
Min mamma och pappa är på besök vilket är väldigt trevligt...och skönt. Avlastning med (från? av? hur säger man egentligen?) barnen är lika uppskattat som vilken semester som helst. Baksidan av myntet är förståss när fyra personer ska dela på två TV-apparater. Min vilja blev inte prioriterad och jag fick välja mellan "Real housewifes nånting" och "Lotta på Lisseberg", jag valde att inte titta på TV.
Äntligen har Eric Saade släppt skivan "Saade vol. 1", vart kan jag ställa mig i kö för att inte köpa den?
Ciao!
/Jon
Lördagsmys
För första gången i familjen Fredborg/Jermestams historia har vi haft uppstyrd myskväll. Carolina och Kian åkte till hemmakväll för att välja varsin film. Eftersom Kian envisades med att försöka välja landet för länge sedan som vi redan sett hundra gånger så förlorade han sin rösträtt, han blev tilldelad "Horton" medans Carolina tog den senaste med Jennifer Aniston och Adam Sandler.
Vi styrde saft och cola, godis och poppcorn innan vi samlades i soffan allihopa för första gången utan att någon bläddrade med sin iphone eller laptop. Kian tyckte att det var toppen med lördagsmys, iaf så länge det fanns tillgång till godis. När han inte längre fick mula in godisremmar så att kinderna stod som uppblåsta ballonger så tröttnade han, tacksam unge det där. Efter den sedvanliga litern mjölk så somnade han.
Jag och Carolina såg våran film som var överraskande bra men lite för lång. När eftertexterna började rulla tog det ungefär två sekunder innan Carolina satt och bläddrade i sin telefon och ungefär där slutade familjens lördagsmys.
Den stora nyheten är förståss att ANJ 341 är återfunnen! Farbror blå lokaliserade superbilen till västhaga där den troligtvis stått sen ca 20 minuter efter att den blivit snodd. Tjuvkopplad, med trasig växelspak och bagalucka men i övrigt som det verkar i prima skick. Förhoppningsvis blir det inte alltför dyrt att åtgärda, vi behöver en bil till.
Jag har förlorat min motståndskraft mot alkohol. Både under torsdagens middag med jobbet (som jag efter viss tvekan närvarade vid trots att arbetskamrater smärtsamt påminner om semestern slut) och fredagens besök hos familjen Fredrikson/Mansikka dracks det öl. Båda gångerna kände jag av ruset efter två bärs, det bådar inte gott inför framtiden.
Sist men inte minst resultatet av dagens potträning:
Kiss i pottan: 3
Kiss på mattan: 1
Det tar sig....
Ciao!
/Jon
Vi styrde saft och cola, godis och poppcorn innan vi samlades i soffan allihopa för första gången utan att någon bläddrade med sin iphone eller laptop. Kian tyckte att det var toppen med lördagsmys, iaf så länge det fanns tillgång till godis. När han inte längre fick mula in godisremmar så att kinderna stod som uppblåsta ballonger så tröttnade han, tacksam unge det där. Efter den sedvanliga litern mjölk så somnade han.
Jag och Carolina såg våran film som var överraskande bra men lite för lång. När eftertexterna började rulla tog det ungefär två sekunder innan Carolina satt och bläddrade i sin telefon och ungefär där slutade familjens lördagsmys.
Den stora nyheten är förståss att ANJ 341 är återfunnen! Farbror blå lokaliserade superbilen till västhaga där den troligtvis stått sen ca 20 minuter efter att den blivit snodd. Tjuvkopplad, med trasig växelspak och bagalucka men i övrigt som det verkar i prima skick. Förhoppningsvis blir det inte alltför dyrt att åtgärda, vi behöver en bil till.
Jag har förlorat min motståndskraft mot alkohol. Både under torsdagens middag med jobbet (som jag efter viss tvekan närvarade vid trots att arbetskamrater smärtsamt påminner om semestern slut) och fredagens besök hos familjen Fredrikson/Mansikka dracks det öl. Båda gångerna kände jag av ruset efter två bärs, det bådar inte gott inför framtiden.
Sist men inte minst resultatet av dagens potträning:
Kiss i pottan: 3
Kiss på mattan: 1
Det tar sig....
Ciao!
/Jon
Jag kom på vad jag ville bli...5 år för sent.
Äntligen slog Theo igen ögonlocken...trodde aldrig det skulle gå.
Tillbaka igen efter några dagars frånvaro och jag tänkte att jag skulle börja på temat "saker som gör mig deprimerad". Jag listar:
3. Det är jobbigt att vara sockerberoende, jättejobbigt faktiskt. Man blir deprimerad.
2. Jag åkte ur tipstävlingen där det gällde att lägga ett spel varje dag, inte ens det klarade jag av. En skön semesterdag hände det lite för mycket saker i huvudet och vips så var jag ute. Hur kan man glömma något som man hållt på med ett halvår precis när det börjar bli lite spännande?!? Deprimerande.
1. Semestern är snart slut. När andra suger i sig av första veckan ledighet är det strax dags för mig att återvända ner i gruvan. Där har vi något som smakar sur disktrasa direkt ur slasken. Solklar etta!
Nåja, det är ju semester igen om ett år.
Under dagens förmiddagsplask i polen (polen? poolen ska det ju vara, polen är ju ett land för er som inte visste det) svepte något så coolt som ett stridsflygplan in över Garphyttan. Frågan var om det var jag eller Kian som blev mest exalterad, jag gissar på mig själv...det är något med den råa kraften som får håret att resa sig. Plötsligt insåg jag att det var stridspilot jag ville bli, men någonting sa mig att jag passerat bäst-före-datum när det gällde Gripen. Mycket riktigt, vägen till cockpit går genom officersprogrammet med aviatorisk inriktning, antagningskrav: max 23 år fyllda året utbildningen påbörjas. 5 år för sent hittade jag mitt kall. Förr var man för ung för moped, körkort, krogen, rösträtt, systemet etc. nu börjar man bli för gammal för saker istället.
På eftermiddagen åkte vi till Carolinas föräldrar för bad i stora poolen, Vi åt jordgubbar och trots löfte om minskat sockerintag dök jag ner i vaniljglassen som om livet hängde på det. Men i övrigt var det en bra dag som samtliga i familjen kände sig nöjda med. Vi åker dit imorgon också därför lämnade vi kvar Kian i hopp om lite tidigt sänggående och nattro, det första har som bekant skitigt sig men vi hoppas fortfarande på det andra.
Kian har vart jätteduktig att gå på pottan på sistone, han klarar sig helt själv. Men för två dagar sedan blev det ett bakslag. Jag undrar om han tyckte att pottan blivit för lätt och att han behövde en utmanig. Därför började han kissa...i sin leksaksservis! Vi satt i soffan och hörde hur det skvalade som i pottan men vi hade inte hört honom gå in på toa, jag gick in på hans rum och fann en helnöjd Kian med kisskastrull i handen. Efter det har det inte funnits någon hejd på det. Det händer att han kissar på pottan men även på golvet, på gräsmattan, i servisen och en gång var det skrämande nära att han kissade på sin kompis Johan. Varför gör han så här? Svaret är enkelt...för att han kan. Att ha en penis innebär att världen är din pissoar.
Nu ska jag sova!
sov så gott, vakna tort!
/Jon
Carolina tvingar mig att göra hemska saker
Carolina tvingar mig att göra...saker...hemska saker som jag inte vill. Jag vet inte om jag kan prata om det. Är det någon annan som har en sambo som tvingar en att dra ur slingor ur en såndär bleka-slingor-i-håret-mössa klockan 23.45? Är det någon som tvingar sin sambo till det? Jag vill veta om det är normalt?
Hon har tagit ur hårförlängningen också...3000 spänn...känner mig yr...måste dricka....
Påminnelse till mig själv: Sluta kolla på solresor, det leder bara till ångest.
/Jon
Hon har tagit ur hårförlängningen också...3000 spänn...känner mig yr...måste dricka....
Påminnelse till mig själv: Sluta kolla på solresor, det leder bara till ångest.
/Jon
Home, sweet home.
Då var vi hemma i Garphyttan igen. Så nu är det dags att ta hand om två barn igen, hur fan har man lyckats med det förut? Jag fick ju iaf min El Taco så med styrkan från den finns det hopp om livet.
På tal om hopp o livet. Jag äter ju fortfarande som vilket Anna Skipper-offer som helst, men nu rör jag på mig. På riktigt! Tre besök i motionsspåret under minisemestern följdes idag upp med en cykeltur till Ånnaboda och ett löpvarv runt sjön. Att cykla upp till Ånnaboda är som att cykla upp för en vägg och att göra det med farfars gamla gubbhonda med halvfulla däck är bara...dåligt. Men nu är det gjort och jag har tre liter vatten att dricka för att återställa balansen. Hoppas verkligen att jag kan hålla i det här.
När det gäller sockerberoendet ser det däremot mörkt ut. Ett jätteproblem är ju hur gott godis smakar när man lyckats hålla sig i från det ett tag. Godis är djävulen!
Nu till någonting mycket viktigare, universum! Eller minigolf...för dom hör ju ihop...lite grann...om man tänker att bollarna är...planeter...och hålen är...svarta hål...eh...nåja.
Innan jag och Carolina spelade minigolf i helgen kunde jag skratta åt saker. När nån ihopskrynklad pastor förutsåg syndafloden skakade jag på huvudet. När ingenting hände och han meddelade att han tagit fel på datum vek jag mig dubbel. Senast var det väl nån inföddingsstam som kom med domedagsprofetian och jag skakade än en gång på huvudet.
Men så hände det, Carolina slog mig i minigolf! Vad ska man tro på nu? Ingenting är omöjligt!
Kommer midgårdsormen sluka oss alla? Kommer utomjåårdingarna att landa i trädgården? Kommer jag bli vältränad igen? Ingen vet. Läskigt! Jag går och gömmer mig under täcket! Trevlig midsommar på er!
/Jon
På tal om hopp o livet. Jag äter ju fortfarande som vilket Anna Skipper-offer som helst, men nu rör jag på mig. På riktigt! Tre besök i motionsspåret under minisemestern följdes idag upp med en cykeltur till Ånnaboda och ett löpvarv runt sjön. Att cykla upp till Ånnaboda är som att cykla upp för en vägg och att göra det med farfars gamla gubbhonda med halvfulla däck är bara...dåligt. Men nu är det gjort och jag har tre liter vatten att dricka för att återställa balansen. Hoppas verkligen att jag kan hålla i det här.
När det gäller sockerberoendet ser det däremot mörkt ut. Ett jätteproblem är ju hur gott godis smakar när man lyckats hålla sig i från det ett tag. Godis är djävulen!
Nu till någonting mycket viktigare, universum! Eller minigolf...för dom hör ju ihop...lite grann...om man tänker att bollarna är...planeter...och hålen är...svarta hål...eh...nåja.
Innan jag och Carolina spelade minigolf i helgen kunde jag skratta åt saker. När nån ihopskrynklad pastor förutsåg syndafloden skakade jag på huvudet. När ingenting hände och han meddelade att han tagit fel på datum vek jag mig dubbel. Senast var det väl nån inföddingsstam som kom med domedagsprofetian och jag skakade än en gång på huvudet.
Men så hände det, Carolina slog mig i minigolf! Vad ska man tro på nu? Ingenting är omöjligt!
Kommer midgårdsormen sluka oss alla? Kommer utomjåårdingarna att landa i trädgården? Kommer jag bli vältränad igen? Ingen vet. Läskigt! Jag går och gömmer mig under täcket! Trevlig midsommar på er!
/Jon
Yes! Jag fick inte jobbet.
Jag hade ju sökt till tjänsten som lageransvarig på Citygross, men efter två intervjuer stod det klart att jag blev varuhuschefens andraval. Gott så, ingen skam i att vara första förlorare. Men frågan är om jag verkligen förlorade, det kändes nämligen som en lättnad när jag fick beskedet. Sanningen är den att jag faktiskt inte hade en aning om hur jag skulle agera om jag fått erbjudandet om tjänsten. Det hade blivit beslutsångest kan jag lova, inte riktigt i klass med hur det kan bli när Carolina shoppar och ska välja mellan två tröjor men nästan. Nu blir jag kvar i tryggheten på Färg & Form.
På tal om trygghet så är vi på semester i Borlänge hos mina föräldrar och det känns väldigt skönt. Lite avlastning med barnpassning är väl det mest avslappnande man kan få. Allting har flutit på bra hittils förutom att radiosändningen försvinner halvvägs på resan upp men det styrde jag och Carolina upp med ett avsnitt av "Så mycket sämre". "Så mycket sämre" är programmet där två glada amatörer tolkar låtar så att dom blir sämre än orginalet. I carolinas fall rör det sig om ren låtslakt. Hon är bra på mycket min älskling, men sjunga är INTE en av dom sakerna. Jag må vara partisk men jag tror att jag är aningen mindre sämre, men om det tvistar de lärde.
Vi försöker att inte göra allt för mycket på semestern och det har ju funkat bra hittills. Imorgon ska vi iaf träffa Mackan och Sara och kolla upp hur dom haft det i Turkiet, vi ska även hinna med en lunch hos min mormor. Det låter som ett späckat schema så det är bäst jag tar igen mig lite nu.
Gonatt!
/Jon
På tal om trygghet så är vi på semester i Borlänge hos mina föräldrar och det känns väldigt skönt. Lite avlastning med barnpassning är väl det mest avslappnande man kan få. Allting har flutit på bra hittils förutom att radiosändningen försvinner halvvägs på resan upp men det styrde jag och Carolina upp med ett avsnitt av "Så mycket sämre". "Så mycket sämre" är programmet där två glada amatörer tolkar låtar så att dom blir sämre än orginalet. I carolinas fall rör det sig om ren låtslakt. Hon är bra på mycket min älskling, men sjunga är INTE en av dom sakerna. Jag må vara partisk men jag tror att jag är aningen mindre sämre, men om det tvistar de lärde.
Vi försöker att inte göra allt för mycket på semestern och det har ju funkat bra hittills. Imorgon ska vi iaf träffa Mackan och Sara och kolla upp hur dom haft det i Turkiet, vi ska även hinna med en lunch hos min mormor. Det låter som ett späckat schema så det är bäst jag tar igen mig lite nu.
Gonatt!
/Jon
