Resultatet
Så klippte hon då av sig håret min kära sambo, det bästa hon gjort på år och dar utseendemässigt. Hon har aldrig vart så snygg i håret under den tid jag kännt henne. Synd bara att hon inte känner likadant, hon känner tyvärr helt tvärt om. Utan att ens låta det sjunka in började hon genast att googla på hårförlängningar och idag var tiden bokad och klar.
Jag är lite bitter, inte nog med att hon ska förstöra frisyren som jag älskar. Jag ska få betala för det också - tusen spänn hos frissan och ytterligare tretusen för att återställa det hela. Finns det någon som har bra tips på hur man på andra smärtsamma sätt kan göra av med mer pengar medans jag ändå är igång.
Jag som såg fram emot sköna extrapengar i form av skatteåterbäring och semesterersättning fick nöja mig med en tvångsinköpt tvättmaskin, en betald elräkning och INGEN ny cool frisyr på Carolina....kul.
Det finns hopp. City Gross slår upp portarna i oktober och förhoppningsvis ska Carolina finns på plats. Hon har skickat in ansökningar på två av tjänsterna och det vore väl själva f-n om hon inte skulle kunna få en heltidstjänst den här gången. Det känns som hon har gjort sig förtjänt av det många gånger om.
Nu ställer vi in siktet på Borlänge till helgen och hoppas på lite välbehövlig vila!
Ciao!
/Jon
Jag är lite bitter, inte nog med att hon ska förstöra frisyren som jag älskar. Jag ska få betala för det också - tusen spänn hos frissan och ytterligare tretusen för att återställa det hela. Finns det någon som har bra tips på hur man på andra smärtsamma sätt kan göra av med mer pengar medans jag ändå är igång.
Jag som såg fram emot sköna extrapengar i form av skatteåterbäring och semesterersättning fick nöja mig med en tvångsinköpt tvättmaskin, en betald elräkning och INGEN ny cool frisyr på Carolina....kul.
Det finns hopp. City Gross slår upp portarna i oktober och förhoppningsvis ska Carolina finns på plats. Hon har skickat in ansökningar på två av tjänsterna och det vore väl själva f-n om hon inte skulle kunna få en heltidstjänst den här gången. Det känns som hon har gjort sig förtjänt av det många gånger om.
Nu ställer vi in siktet på Borlänge till helgen och hoppas på lite välbehövlig vila!
Ciao!
/Jon
Törs jag??....
...Klippa typ den här frisyren och blondera mig???
Det är faktiskt Jons förslag, o jag tycker det är snyggt på henne...men skulle jag passa i det tro?? :/
Tänkte iväg o klippa mig i veckan. Men ska jag klippa av mig allt hår eller ha kvar det långa och skulle jag passa som helblond tro...de är frågan??
Beslutsångest deluxe!! :P
Det är faktiskt Jons förslag, o jag tycker det är snyggt på henne...men skulle jag passa i det tro?? :/
Tänkte iväg o klippa mig i veckan. Men ska jag klippa av mig allt hår eller ha kvar det långa och skulle jag passa som helblond tro...de är frågan??
Beslutsångest deluxe!! :P
Blöjtårta
Idag var vi och hälsade på Nicklas, Caroline, Jonna och det lilla nytillskottet Wilma. Så söt! :)
Theo såg rätt stor ut brevid henne, hihi (skiljer 2månader)
Jag hade pysslat ihop en "blöjtårta". Som blev uppskattad, så det var kul....
Äntligen fick jag Theo att somna så nu ska jag hoppa i säng innan han vaknar...
Natti natti!
Theo såg rätt stor ut brevid henne, hihi (skiljer 2månader)
Jag hade pysslat ihop en "blöjtårta". Som blev uppskattad, så det var kul....
Äntligen fick jag Theo att somna så nu ska jag hoppa i säng innan han vaknar...
Natti natti!
Lite bilder från Eskilstuna
"Farfarsbilarna" tyckte Kian var roliga.....
Likaså den här "Hästkarusellen".....
men att åka "Djungeltåget" var roligast! :)
Gott med glass! ;)
Lilla Theo sov så skönt i vagnen
En Drill (Carolinas favorit)
Flamingo (Kians favorit)
Myrslok (Jons favorit)
Klappar på getterna
Alpackor...och en liten Kian :)
Flodhästen "In action" ;)
Man blir trött av att gå på Parken Zoo! ♥
Karma, fungerar det?
Vem ska man tro på säger DiLeva, vad ska man tro på säger Jon Fredborg?
Jag blandar inte ihop det här med zoo-inlägget, det blir bara rörigt. Altså TVÅ inlägg idag mina damer och herrar! Step right up, slöläsning für alle!
Jag har ju alltid kännt att det här med karma ligger mig närmst om man ska börja prata om Gud, religion och spå i kaffesump. Jag pratar förståss om "My name is Earl"-synen på karma, do good things, good things will happen to you, do bad things, bad things will happen to you. Det har fått en rejäl knäck på sistone. Superbilen blev snodd, jag stoppade grus i mitt tipsmaskineri och nu under vår familjehappening på parken zoo har jag haft så ont i nedre ryggmuskulaturen att det förstörde en större delen av nöjet för min del även om jag kunde glädjas med Kian. Saken är den att jag inte har gjort någonting för att förtjäna detta. Jag jobbar så hårt jag kan, jag tar hand om min familj efter bästa förmåga och försöker att vara en så god medmänniska som jag klarar av.
Det kan förståss vara lite upp och ner med karma så när jag såg beskedet om skatteåterbäring i onsdags kväll så antog jag att det var på väg uppåt. Vi har haft planer på en ny alltan, den gamla ser för taskig ut och barnen har tur om dom leker på den utan att få stickor. Pengarna skulle komma väl till pass eftersom virke tydligen inte är gratis.
Idag gick världens sopigaste tvättmaskin sönder. Den kostade 4000 spänn när vi köpte den, vi la ut 1300 på den när den pajjade en vecka efter att garantin gått ut och nu var det dags för det 2,5 år gamla aset att vika ner sig igen. Pengar växer tydligen inte på träd så vi får väl se om det blir någr ören över till altanbygget. Jag blir bara så jävla bitter, jag kan inte med rumsrena ord beskriva hur det käns. Oh karma, where are thou?
Jag fick iaf avsluta asets lidande med hockeyklubba, det kändes GÖTT!!!!
Till dagens happening i Garphyttan - platsen där det händer!
En helikopter som scoutade elledning efter ovädret i trakten var på väg mot Karlskogahållet. Eftersom det pågick skjutövningar på ett militärområde rådde flygförbud över platsen och helikoptern var tvungen att vänta en kvart. För att spara bränsle satte piloten ner schabraket på gärdet hundra meter från vårat hus. Nyfiket närmade sig delar av lokalbefolkningen, däribland jag och Kian, den fantastiska flygmaskinen. Efter ett tag vågade vi oss ända fram och Kian fick titta in i cockpit. Efter lite övertalning vågade han tom sätta sig i sätet. Feg som han är kravlade han sig snabbt därifrån men efteråt var han desto kaxigare och berättade vitt och brett om hur han hade setat i helikopter!
Så, mina vänner, kan det gå till en helt vanlig dag i Garphyttan - platsen där det händer!
Ciao!
/Jon
Jag blandar inte ihop det här med zoo-inlägget, det blir bara rörigt. Altså TVÅ inlägg idag mina damer och herrar! Step right up, slöläsning für alle!
Jag har ju alltid kännt att det här med karma ligger mig närmst om man ska börja prata om Gud, religion och spå i kaffesump. Jag pratar förståss om "My name is Earl"-synen på karma, do good things, good things will happen to you, do bad things, bad things will happen to you. Det har fått en rejäl knäck på sistone. Superbilen blev snodd, jag stoppade grus i mitt tipsmaskineri och nu under vår familjehappening på parken zoo har jag haft så ont i nedre ryggmuskulaturen att det förstörde en större delen av nöjet för min del även om jag kunde glädjas med Kian. Saken är den att jag inte har gjort någonting för att förtjäna detta. Jag jobbar så hårt jag kan, jag tar hand om min familj efter bästa förmåga och försöker att vara en så god medmänniska som jag klarar av.
Det kan förståss vara lite upp och ner med karma så när jag såg beskedet om skatteåterbäring i onsdags kväll så antog jag att det var på väg uppåt. Vi har haft planer på en ny alltan, den gamla ser för taskig ut och barnen har tur om dom leker på den utan att få stickor. Pengarna skulle komma väl till pass eftersom virke tydligen inte är gratis.
Idag gick världens sopigaste tvättmaskin sönder. Den kostade 4000 spänn när vi köpte den, vi la ut 1300 på den när den pajjade en vecka efter att garantin gått ut och nu var det dags för det 2,5 år gamla aset att vika ner sig igen. Pengar växer tydligen inte på träd så vi får väl se om det blir någr ören över till altanbygget. Jag blir bara så jävla bitter, jag kan inte med rumsrena ord beskriva hur det käns. Oh karma, where are thou?
Jag fick iaf avsluta asets lidande med hockeyklubba, det kändes GÖTT!!!!
Till dagens happening i Garphyttan - platsen där det händer!
En helikopter som scoutade elledning efter ovädret i trakten var på väg mot Karlskogahållet. Eftersom det pågick skjutövningar på ett militärområde rådde flygförbud över platsen och helikoptern var tvungen att vänta en kvart. För att spara bränsle satte piloten ner schabraket på gärdet hundra meter från vårat hus. Nyfiket närmade sig delar av lokalbefolkningen, däribland jag och Kian, den fantastiska flygmaskinen. Efter ett tag vågade vi oss ända fram och Kian fick titta in i cockpit. Efter lite övertalning vågade han tom sätta sig i sätet. Feg som han är kravlade han sig snabbt därifrån men efteråt var han desto kaxigare och berättade vitt och brett om hur han hade setat i helikopter!
Så, mina vänner, kan det gå till en helt vanlig dag i Garphyttan - platsen där det händer!
Ciao!
/Jon
Parken Zoo...var det bättre förr?
I måndags var det avresa för vårt årliga (andra året i rad) resa till parken zoo i eskilstuna. Vi kom iväg i skaplig tid men blev något försenade av en åksjuk Kian. Med en kvart tillgodo (trodde vi) hann vi till receptionen vid campingen för incheckning, det visade sig senare att dom stängde 15.00 och inte 12.00 som vi trodde men vad gjorde väl det. Vi fick samma stuga som förra året, nr 24 i Fantomenbyn. Jag blev överlycklig eftersom jag är ett stort fan av den vandrande vålnaden. Tyvärr är namnet Fantomenbyn bara en kvarleva från tiden när det fanns ett Fantomenland på parken zoo. Fantomenlandet är numera utbytt mot "Kalle Kunskap", bara namnet osar så mycket lärorikt lekande att man kräks. Fram för meningslös underhållning!
I år tajmade vi in vårat besök så pass bra att nöjesfältet var öppet vår första dag i parken. Med karusellen i Garphyttans folkets park i färskt minne hyste jag inga större förhoppningar om att Kian skulle stormtrivas, men ändå insisterade jag på att han skulle ha ett åkband istället för att köpa kuponger styckvis.
Mina tvivel till trots måste jag säga att nöjesfältet blev nästintill succé - fyra brakfisar av fem möjliga! Kian stormtrivdes på lilla "safarietåget" och det var nästan lika kul med farfarsbilarna...eller djungelbilarna eller vad dom nu kan ha hetat, till och med klassiska hästkarusellen gick hem. Givetvis såg vi till att han fick åka tillräckligt många gånger för att tjäna in åkbandet. Det stora minuset var glassköpet. Jag tog ett rån med tre sköna kulglassmaker, Carolina och Kian tog mjukglass i bägare med strössel. Kian tog en tugga av sin glass innan han började tarva av mig
- "smaka den", "hålla den"
Jo, tjenare! Jag fick nöja mig med att gnaga av rånets kanter så att han kom åt glassen, inte coolt!
Djuren då? Visst han vi med att kolla på dom också, men jag fick lite känslan av att det var bättre förr. Lejonen var fortfarande stora och mäktiga...men dom låg bara och sov i skuggan, förra året gick dom fram och tillbaka vid glaset med mord i blicken. Förra året brottades jag med en sumatratiger (hade dragkamp med en tiger som skulle matas) i år rörde dom sig inte en milimeter från sin liggplats i skuggan. Förra året fick vi se geparden i hundra km/h, i år blev det 0 km/h. Dom djur det var fart på var liksom inte dom coolaste djuren. Här kommer iaf en genomgång.
Kians favoritdjur: Flamingo
En liten överaskning, men dom är ju vackra och man kom väldigt nära. Kian ville inte gå därifrån.
Carolinas favoritdjur: Drill
Babianliknande tjockisapa, lite lik mig, det kanske var därför hon gillade den. Den var iaf cool och den kunde mycket väl vart min favorit också.
Jons favoritdjur: Myrslok
Precis som förra året gick den runt runt i samma spår, troligtvis mentalsjuk. Hur häftig som helst och förbluffande stor. Redan en klassiker!
Årets besvikelse: Tiger
I hård kamp med lejonet och geparden, men dom rörde iaf på huvudet och tittade ointresserat på oss.
Årets bästa: lilla zoo
Utökat "bondgårdszoo" där man kunde klappa getter, marsvin, grisar, kaniner, minihästar och ett svåridentifierat djur som jag valde att kalla alpacka. Höjdpunkten för småbarn.
Årets fiasko: flodhästmatningen
En av miniflodhästarna var ordentligt på gång en kvart innan matningen men sen trappade han ner. Lagom till skötaren kom låg båda två som utslagna. Trots att han nästan kastade en morot på en av tjockisarna så uteblev rörelserna. "Det här är ju nattaktiva djur så dom kanske inte vill äta i värmen" va fan e det för bortförklaring? Ni orkar med att ha fyra matningar på programmet, MATA NÅGOT ROLIGT DJUR ISTÄLLET DÅ!!!!!
Årets Kiankomentar:
Myshloken, Myshloken kom hit, MYSHLOKEN KOM HIT DÅ!!! MYSHLOKEEEEEEEN!
Kian kallade på myrslokens uppmärksamhet men den hade fullt upp med sin mentalsjukdom.
Årets Darwintrotsare: Tapiren
Survival of the fittest- I think NOT! Tapiren ser ju inte ut att vara fit för någonting, plus att den inte ser helt klok ut, Kian undrade om det var en noshörning. Hur fan har den överlevt?
Vi funderade på att gå på zoo även på onsdag men det kändes som om två dagar räckte gott och väl.
Det kanske var bättre förr men vi lär ju åka dit nästa år igen trots att dom aldrig kommer att ta tillbaka dödskallegrottan.
Ciao!
/Jon
I år tajmade vi in vårat besök så pass bra att nöjesfältet var öppet vår första dag i parken. Med karusellen i Garphyttans folkets park i färskt minne hyste jag inga större förhoppningar om att Kian skulle stormtrivas, men ändå insisterade jag på att han skulle ha ett åkband istället för att köpa kuponger styckvis.
Mina tvivel till trots måste jag säga att nöjesfältet blev nästintill succé - fyra brakfisar av fem möjliga! Kian stormtrivdes på lilla "safarietåget" och det var nästan lika kul med farfarsbilarna...eller djungelbilarna eller vad dom nu kan ha hetat, till och med klassiska hästkarusellen gick hem. Givetvis såg vi till att han fick åka tillräckligt många gånger för att tjäna in åkbandet. Det stora minuset var glassköpet. Jag tog ett rån med tre sköna kulglassmaker, Carolina och Kian tog mjukglass i bägare med strössel. Kian tog en tugga av sin glass innan han började tarva av mig
- "smaka den", "hålla den"
Jo, tjenare! Jag fick nöja mig med att gnaga av rånets kanter så att han kom åt glassen, inte coolt!
Djuren då? Visst han vi med att kolla på dom också, men jag fick lite känslan av att det var bättre förr. Lejonen var fortfarande stora och mäktiga...men dom låg bara och sov i skuggan, förra året gick dom fram och tillbaka vid glaset med mord i blicken. Förra året brottades jag med en sumatratiger (hade dragkamp med en tiger som skulle matas) i år rörde dom sig inte en milimeter från sin liggplats i skuggan. Förra året fick vi se geparden i hundra km/h, i år blev det 0 km/h. Dom djur det var fart på var liksom inte dom coolaste djuren. Här kommer iaf en genomgång.
Kians favoritdjur: Flamingo
En liten överaskning, men dom är ju vackra och man kom väldigt nära. Kian ville inte gå därifrån.
Carolinas favoritdjur: Drill
Babianliknande tjockisapa, lite lik mig, det kanske var därför hon gillade den. Den var iaf cool och den kunde mycket väl vart min favorit också.
Jons favoritdjur: Myrslok
Precis som förra året gick den runt runt i samma spår, troligtvis mentalsjuk. Hur häftig som helst och förbluffande stor. Redan en klassiker!
Årets besvikelse: Tiger
I hård kamp med lejonet och geparden, men dom rörde iaf på huvudet och tittade ointresserat på oss.
Årets bästa: lilla zoo
Utökat "bondgårdszoo" där man kunde klappa getter, marsvin, grisar, kaniner, minihästar och ett svåridentifierat djur som jag valde att kalla alpacka. Höjdpunkten för småbarn.
Årets fiasko: flodhästmatningen
En av miniflodhästarna var ordentligt på gång en kvart innan matningen men sen trappade han ner. Lagom till skötaren kom låg båda två som utslagna. Trots att han nästan kastade en morot på en av tjockisarna så uteblev rörelserna. "Det här är ju nattaktiva djur så dom kanske inte vill äta i värmen" va fan e det för bortförklaring? Ni orkar med att ha fyra matningar på programmet, MATA NÅGOT ROLIGT DJUR ISTÄLLET DÅ!!!!!
Årets Kiankomentar:
Myshloken, Myshloken kom hit, MYSHLOKEN KOM HIT DÅ!!! MYSHLOKEEEEEEEN!
Kian kallade på myrslokens uppmärksamhet men den hade fullt upp med sin mentalsjukdom.
Årets Darwintrotsare: Tapiren
Survival of the fittest- I think NOT! Tapiren ser ju inte ut att vara fit för någonting, plus att den inte ser helt klok ut, Kian undrade om det var en noshörning. Hur fan har den överlevt?
Vi funderade på att gå på zoo även på onsdag men det kändes som om två dagar räckte gott och väl.
Det kanske var bättre förr men vi lär ju åka dit nästa år igen trots att dom aldrig kommer att ta tillbaka dödskallegrottan.
Ciao!
/Jon
Semester!
I onsdags var det min sista dag på jobbet på drygt fyra veckor, för nu har jag semester och det är ju lite skönt. I onsdags var det också "kulturbroar" i Garphyttans folkets park. Jag vet, det låter inte som någon höjdare men man får passa på, det händer ju inte så mycket ut i skogen. Plus att Shirly Clamp skulle sjunga och hon är ju kändis.
Undrar vilka kulturbroar som byggdes när Shirly Clamp sjöng allsång med Shirly Clamps fans? Jag gissarpå inga alls. Kanske blev det alldeles för mycket kulturbroar när Dogge kom förra året och man bestämde sig för en lugnare aproach.
"Barnens tivoli" som det så fint hette bestod av tekopparna, en hoppborg, ett chokladhjul och pilkastning. Det var fullt tillräckligt för Kian som gav upp redan efter tekopparna, han har blivit en riktig fegis. Vi gick till clownen som gjorde ballongdjur istället och Kian fick en fin hund. Skulle jag mot förmodan lära mig att göra ballonfigurer skulle det nog inte bli nåra hundar. Sedan köpte Carolina en prinsessglass till Kian, PRINSESSGLASS! Det spelar ingen roll om den såg ut som vilken barnglass som helst, jag tycker inte att det är i sin ordning. Men Kian var nöjd.
Sedan slutade det hela lite tråkigt...jag syftar inte på allsången med Shirley för så länge stannade vi inte. Någon hade glömt att byta blöja på Kian och vi hade inga med oss, tur att jag la märket till det så han slapp gå runt och bli dyngsur. Inte samma tur med sättet jag märkte det på, började ana oråd när jag hade Kian på axlarna och blev blöt i nacken.
På torsdagen var det familjedag på Örebrotravet, eftersom vi hade ångan uppe drog vi på det också. Det var ansiktsmålning, fiskdamm, ponnyridning och annat skoj. Efter att ha sett ett lopp gjorde vi misstaget att börja med fiskdammen. Kian drog upp en godispåse och fick förståss äta lite...efter det upprepade han "dodis" med ungefär en minuts mellanrum. Ponnyridning - "dodis", Lekpark - "dodis", Stallbacken - "dodis". Men vi hade väldigt mysigt. Mysigast av allt var när vi bestämde oss för att satsa på ett lopp. 50 spänn var och jag tänkte ta tvåan. Carolina sa att hon ville ha sexan, men ändrade sig förståss till just tvåan. Jag tog hennes sexa istället, gissa vilken som vann ;)
Nu när det är semester tänkte vi att det är dags för seriös pott/toalettträning med Kian. Det har gått upp och ner, han vet hur det ska gå till men det skiter sig ändå ibland. När vi ändå pratar om att det skiter sig. Igår stod jag i tvättstugan och lastade tummlaren när jag hörde:
-Jon, åh herre gud, kom fort, skynda!
Det lät som något fantastiskt, som att Carolina just sett Kian fått vingar och flyga ut genom fönstret. Det som egentligen hänt var att nakenfis-Kian med lätt panik berättat att han behövde bajsa för Carolina som tyvärr var upptagen med att amma Theo. I brist på potta så hade han uträttat sina behov på mattan och på golvet. Han skämdes lite men vi kunde iaf skratta åt det efteråt.
Ciao!
/Jon
Undrar vilka kulturbroar som byggdes när Shirly Clamp sjöng allsång med Shirly Clamps fans? Jag gissarpå inga alls. Kanske blev det alldeles för mycket kulturbroar när Dogge kom förra året och man bestämde sig för en lugnare aproach.
"Barnens tivoli" som det så fint hette bestod av tekopparna, en hoppborg, ett chokladhjul och pilkastning. Det var fullt tillräckligt för Kian som gav upp redan efter tekopparna, han har blivit en riktig fegis. Vi gick till clownen som gjorde ballongdjur istället och Kian fick en fin hund. Skulle jag mot förmodan lära mig att göra ballonfigurer skulle det nog inte bli nåra hundar. Sedan köpte Carolina en prinsessglass till Kian, PRINSESSGLASS! Det spelar ingen roll om den såg ut som vilken barnglass som helst, jag tycker inte att det är i sin ordning. Men Kian var nöjd.
Sedan slutade det hela lite tråkigt...jag syftar inte på allsången med Shirley för så länge stannade vi inte. Någon hade glömt att byta blöja på Kian och vi hade inga med oss, tur att jag la märket till det så han slapp gå runt och bli dyngsur. Inte samma tur med sättet jag märkte det på, började ana oråd när jag hade Kian på axlarna och blev blöt i nacken.
På torsdagen var det familjedag på Örebrotravet, eftersom vi hade ångan uppe drog vi på det också. Det var ansiktsmålning, fiskdamm, ponnyridning och annat skoj. Efter att ha sett ett lopp gjorde vi misstaget att börja med fiskdammen. Kian drog upp en godispåse och fick förståss äta lite...efter det upprepade han "dodis" med ungefär en minuts mellanrum. Ponnyridning - "dodis", Lekpark - "dodis", Stallbacken - "dodis". Men vi hade väldigt mysigt. Mysigast av allt var när vi bestämde oss för att satsa på ett lopp. 50 spänn var och jag tänkte ta tvåan. Carolina sa att hon ville ha sexan, men ändrade sig förståss till just tvåan. Jag tog hennes sexa istället, gissa vilken som vann ;)
Nu när det är semester tänkte vi att det är dags för seriös pott/toalettträning med Kian. Det har gått upp och ner, han vet hur det ska gå till men det skiter sig ändå ibland. När vi ändå pratar om att det skiter sig. Igår stod jag i tvättstugan och lastade tummlaren när jag hörde:
-Jon, åh herre gud, kom fort, skynda!
Det lät som något fantastiskt, som att Carolina just sett Kian fått vingar och flyga ut genom fönstret. Det som egentligen hänt var att nakenfis-Kian med lätt panik berättat att han behövde bajsa för Carolina som tyvärr var upptagen med att amma Theo. I brist på potta så hade han uträttat sina behov på mattan och på golvet. Han skämdes lite men vi kunde iaf skratta åt det efteråt.
Ciao!
/Jon
Grilla korv
Igår var vi på dagis för avslutning med korvgrillning. Förra året var jag och Kian ensamma representanter från vår familj men den här gången var allihopa med. Det gjorde ingen skillnad eftersom Carolina var tvungen att ha koll på Theo medans jag försökte grilla samtidigt som jag höll ett öga på Kian. Grillningen gick sådär, det hade gått fortare om man tagit med en tändare och eldat på korven efersom grillen kan ha varit det bedrövligaste som någonsin skådats. Stämningen var det dock inget fel på, solen sken och barnen var glada. Kian försökte lära flickor som var minst två-tre år äldre hur man åker rutchkana:
-Vad gör du lilla barnet? Så man gör!
"Lilla barnet!" Haha, han vågade förståss inte åka själv om inte pappa höll i båda händerna.
När vi var hos Carolinas föräldrar i söndags passade han på att rätta mig också. Vi pratade om räkbåten och kom in på att jag inte gillar skaldjur. Inget konstigt med det. Jag äter inte spindlar som krälar på land och jag äter inte spindlar som krälar runt i vatten.
-Men Jon, du äter inte räkor?
-Nej
-Och inte kräftor heller?
-Nej, men hummer går bra.
Då sken kian upp:
-Pappa, du menar väl hummlorna!
Ciao!
/Jon
FCB
Barcelona är bäst! Man U blev nerpissade av europas bästa lag i Champions League-finalen. Fantastisk match, det fanns ingenting att klaga på. I andra änden av skalan mötte Öfvre MIK (Mariebergs IKs B-lag) Hovsta 2 i en allt annat än välspelad div 8 match. Där fanns det desto mer att klaga på. Egoism, lathet, okänsla och dålig kondis. Jag bidrog mest med dom två sistnämnda. Jag fick en halvtimme på plan och jag känner mig lättare och lättare i steget. Öfvre MIK var snäppet bättre än Hovsta på att inte vara helt bedrövliga och vann med 3-1.
Den som hänger med i nyhetsflödet la kanske märket till ett upphittat lik i Örebro. Jag såg lite polisbilar strax efter åtta igår på jobbet men tänkte inte mer på det, det är ju sånt som händer när man ligger granne med bandidos. På eftermiddagen klickade jag runt på aftonbladet och la märket till att dom hittat den skjutna mannen 30 meter från våran utlastningsport. Skum känsla. Det framkom att det hela handlade om ett personligt vendetta där en uppsagd man hämnats på fd chef, en trebarnspappa. Tragiskt för alla inblandade.
Det spekuleras i att Erik Amarillo har gjort årets sommarplåga i och med "Om sanningen ska fram". Själv tycker jag att den är SKIT, jag tröttnade efter halva låten första gången jag hörde den. Jag tror det står mellan Alexandra Stans Mr. Saxobeat och Jenifer Lopez Dance the night away. Jag hoppas jag får höra den förstnämnda betydligt fler gånger. Ni kanske vet vad jag tycker om sopiga remakes av ruggigt bra låtar. Om vi jämför hiten lambada med hiten piggelin. Om jag skulle stoppa dit en extra glasspinne på snedden i piggelinen, så onödigt är J Los bidrag till Lambada. Om jag sedan skulle huka och lägga en korv på piggelinen och kalla det för min otroliga hit så har jag gjort precis det J Lo gjort med Lambada. Sluta förstör Red One! Ät skit! Förstår ni ens vad jag menar? Jag gör det ju knapt själv.
Ciao!
/Jon
Ciao!
Den som hänger med i nyhetsflödet la kanske märket till ett upphittat lik i Örebro. Jag såg lite polisbilar strax efter åtta igår på jobbet men tänkte inte mer på det, det är ju sånt som händer när man ligger granne med bandidos. På eftermiddagen klickade jag runt på aftonbladet och la märket till att dom hittat den skjutna mannen 30 meter från våran utlastningsport. Skum känsla. Det framkom att det hela handlade om ett personligt vendetta där en uppsagd man hämnats på fd chef, en trebarnspappa. Tragiskt för alla inblandade.
Det spekuleras i att Erik Amarillo har gjort årets sommarplåga i och med "Om sanningen ska fram". Själv tycker jag att den är SKIT, jag tröttnade efter halva låten första gången jag hörde den. Jag tror det står mellan Alexandra Stans Mr. Saxobeat och Jenifer Lopez Dance the night away. Jag hoppas jag får höra den förstnämnda betydligt fler gånger. Ni kanske vet vad jag tycker om sopiga remakes av ruggigt bra låtar. Om vi jämför hiten lambada med hiten piggelin. Om jag skulle stoppa dit en extra glasspinne på snedden i piggelinen, så onödigt är J Los bidrag till Lambada. Om jag sedan skulle huka och lägga en korv på piggelinen och kalla det för min otroliga hit så har jag gjort precis det J Lo gjort med Lambada. Sluta förstör Red One! Ät skit! Förstår ni ens vad jag menar? Jag gör det ju knapt själv.
Ciao!
/Jon
Ciao!
2011-05-29
Jag vill börja med en rättelse. Min farmor fyllde 75 år och inget annat! Dåligt av mig kan tyckas, men jag har förberett ett försvar som skulle hålla i vilken rättegång som helst:
1. Är inte 80 år och 75 år egentligen samma sak?
2. Borde det inte funnits någon ledtråd i form av x antal ljus på tårtan eller ålder inskrivet med glasyr?
3. Har man rätt att förvänta sig att någon som knappt kan hålla reda på sin egen ålder ska kunna hålla reda på någon annans ålder, i synnerhet när det börja röra sig om större siffror?
I onsdags hände det! Jag och Kian hade skattjakt hemma (vi rotade under soffan med ett skohorn). Vi hittade en lite boll, en tennisboll, en napp, lite skräp, en strumpa, mera skräp och dammråttor. Jag tittade en sista gång under soffan och utan att egentligen se något speciellt så jag skickade in skohornet. Som sprungen ur en annan dimension så tittade fjärrkontrollen fram. heureka! Jag blev så exalterad att jag körde min jag-har-hittat-fjärrkontrollen-dans. Hoppas att grannarna hade bättre saker för sig.
Jag tror det var i tisdags när jag förstörde för mig själv och min tipsidé. Svårt att förklara men jag var på mina sista slantar och enligt min idé skulle jag skicka in rubbet. Istället fegade jag ur och satsade bara en bråkdel av det jag skulle. Matchen gick förståss in och istället för att ha 12000 på spelkontot så är jag tillbaka på 3000. Det var precis som i postkodmiljonären för en massa år sedan.
-"I vilket j*vla skruttland låg den förbannade kaffefarmen?"
-"Jag är nästan säker på att det var Kenya men jag vågar inte ta chansen att vinna stort"
-"Tråkigt för dig, det var Kenya och istället för 100 000 och säkerhetsnivå så får du 50 papp efter att vi dragit skatten, hej då"
Jag hade ju massor att skriva men nu har jag glömt bort det, jag får be att återkomma. Har det hänt något som jag borde ha kommenterat så är det fritt fram att påminna mig!
Ciao!
/Jon
1. Är inte 80 år och 75 år egentligen samma sak?
2. Borde det inte funnits någon ledtråd i form av x antal ljus på tårtan eller ålder inskrivet med glasyr?
3. Har man rätt att förvänta sig att någon som knappt kan hålla reda på sin egen ålder ska kunna hålla reda på någon annans ålder, i synnerhet när det börja röra sig om större siffror?
I onsdags hände det! Jag och Kian hade skattjakt hemma (vi rotade under soffan med ett skohorn). Vi hittade en lite boll, en tennisboll, en napp, lite skräp, en strumpa, mera skräp och dammråttor. Jag tittade en sista gång under soffan och utan att egentligen se något speciellt så jag skickade in skohornet. Som sprungen ur en annan dimension så tittade fjärrkontrollen fram. heureka! Jag blev så exalterad att jag körde min jag-har-hittat-fjärrkontrollen-dans. Hoppas att grannarna hade bättre saker för sig.
Jag tror det var i tisdags när jag förstörde för mig själv och min tipsidé. Svårt att förklara men jag var på mina sista slantar och enligt min idé skulle jag skicka in rubbet. Istället fegade jag ur och satsade bara en bråkdel av det jag skulle. Matchen gick förståss in och istället för att ha 12000 på spelkontot så är jag tillbaka på 3000. Det var precis som i postkodmiljonären för en massa år sedan.
-"I vilket j*vla skruttland låg den förbannade kaffefarmen?"
-"Jag är nästan säker på att det var Kenya men jag vågar inte ta chansen att vinna stort"
-"Tråkigt för dig, det var Kenya och istället för 100 000 och säkerhetsnivå så får du 50 papp efter att vi dragit skatten, hej då"
Jag hade ju massor att skriva men nu har jag glömt bort det, jag får be att återkomma. Har det hänt något som jag borde ha kommenterat så är det fritt fram att påminna mig!
Ciao!
/Jon
Brist på fantasi
Jag funderar på att börja sätta datum på mina inlägg istället för rubriker. Vi gör trots allt ungefär samma saker vilket resulterar i att jag vill sätta rubriker som jag redan använt. Det här inlägget hade egentligen hetat någonting i stil med "helg i Borlänge" men nu blev det inte så.
Vi firade farmors 80-års dag (tror jag att det var) drygt ett år försent genom att äta gott med släkten. Kian hittade två äldre kompisar och hade hur kul som helst, han är väldigt tacksam att ha med sig ut eftersom han nästan alltid är på bra humör. Theo är också tacksam att ha med sig, han satt tyst i sin bilbarnstol tills klåfinger-Carolina lyfte upp honom. Kian förblev torr hela tiden trots att han envisades med att leka på kanten till en fontän som stod utanför gästgiveriet. Det tillsammans med det faktum att vi hade trevligt och blev mätta och belåtna resulterade i att kvällen fick fyra av fem sjörövare.
Förutom lite välbehövlig vila så hann vi gå igenom lite av mina gamla saker - konstverk, noveller etc från min skoltid. Genast gick det upp för mig hur djupt rotat mitt sockerberoende sitter. I knapt läsliga texter från min tidiga barndom förekom meningar som "Jag gillar kakor" och "När jag får en kaka blir jag glad" mer än både två och tre och fyra gånger. Tyvärr lyckades vi inte hitta min gamla saga om T-Rexen Snuffs äventyr, jag kommer så väl ihåg hur han trillade ner i en vulkankrater och upptäckte att den var full av....kakor (surprise, surprise!)
Sen vi kom hem arbetar barnen i skift för att man inte ska få en lugn stund, när man lyckats få en nöjd och belåten så kallar den andra på uppmärksamhet. Men jag ska inte klaga, vi snittar ju säkert 3-4 ggr så många sömntimmar per natt jämfört med när Kian var liten.
Ciao!
/Jon
Vi firade farmors 80-års dag (tror jag att det var) drygt ett år försent genom att äta gott med släkten. Kian hittade två äldre kompisar och hade hur kul som helst, han är väldigt tacksam att ha med sig ut eftersom han nästan alltid är på bra humör. Theo är också tacksam att ha med sig, han satt tyst i sin bilbarnstol tills klåfinger-Carolina lyfte upp honom. Kian förblev torr hela tiden trots att han envisades med att leka på kanten till en fontän som stod utanför gästgiveriet. Det tillsammans med det faktum att vi hade trevligt och blev mätta och belåtna resulterade i att kvällen fick fyra av fem sjörövare.
Förutom lite välbehövlig vila så hann vi gå igenom lite av mina gamla saker - konstverk, noveller etc från min skoltid. Genast gick det upp för mig hur djupt rotat mitt sockerberoende sitter. I knapt läsliga texter från min tidiga barndom förekom meningar som "Jag gillar kakor" och "När jag får en kaka blir jag glad" mer än både två och tre och fyra gånger. Tyvärr lyckades vi inte hitta min gamla saga om T-Rexen Snuffs äventyr, jag kommer så väl ihåg hur han trillade ner i en vulkankrater och upptäckte att den var full av....kakor (surprise, surprise!)
Sen vi kom hem arbetar barnen i skift för att man inte ska få en lugn stund, när man lyckats få en nöjd och belåten så kallar den andra på uppmärksamhet. Men jag ska inte klaga, vi snittar ju säkert 3-4 ggr så många sömntimmar per natt jämfört med när Kian var liten.
Ciao!
/Jon
Kul på riktigt
Ett tag var jag lite grinig över att Sverige förlorade finalen i hockey-VM och framför allt sättet som vi förlorade på. Besvikelsen gick över när man såg mumintrollens firande. Full som en kastrull fick andretränaren ledas av flyget och magplaskade på röda mattan. Påminde lite om mig och Mackan på den gamla goda tiden. Fast vi ramlade av en buss...och det var ju inte efter VM, det var efter en bortamatch mot Vansbro...och vi vann inte. Så likheten var egentligen att vi hade kostym (vi hade svidat upp oss på skoj med solbrillor och allt för att sedan torska mot katastrofjumbon Vansbro) och att vi var fulla.
Kolla in den här om du inte sett den redan:
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=3s40NJr9fLA
Ska man fira ska man göra det ordentligt.
Sen har vi ju det här med pluras k*k eller kök vilket man nu väljer att kalla det. I säsongsavslutningen hade en redigerare varit lustig och klippt in...en penisch. Mellan svampsorterna kunde ett vaksamt öga skönja ett manligt könsorgan, så snabbt att ingen visste säkert om det var där. Men om man kollar ruta för ruta så är det kristalklart. Det är tamejfan kul på riktigt!
Ciao!
/Jon
Kolla in den här om du inte sett den redan:
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=3s40NJr9fLA
Ska man fira ska man göra det ordentligt.
Sen har vi ju det här med pluras k*k eller kök vilket man nu väljer att kalla det. I säsongsavslutningen hade en redigerare varit lustig och klippt in...en penisch. Mellan svampsorterna kunde ett vaksamt öga skönja ett manligt könsorgan, så snabbt att ingen visste säkert om det var där. Men om man kollar ruta för ruta så är det kristalklart. Det är tamejfan kul på riktigt!
Ciao!
/Jon
Beach 2014
Igår tog jag ett steg i rätt riktning mot beach 2014...ett riktig steg. Ingen planering, inget inköp av träningsredskap utan hederlig regelrätt träning. Jag har kommit på världens idé. Jag parkerade min nyinköpta träningscykel framför TV:n på övervåningen och drog igång XBOXen. Innan jag visste ordet av hade jag brännt nästan 1000 kalorier. Jag har upptäckt höjden av att förena nytta med nöje! Det slår till och med allmänt erkända kombinationer som att nuppa medans man tvättar och att städa medans man kollar på hotell kantarell.
Det vilar som bekant en förbannelse över min bussåkning, ändå valde jag att ta bussen imorse för att pusslet med bilen skulle funka så pass att jag fick möjlighet att träna fotboll på kvällen. Nu blev det hela förgäves eftersom träningen blev flyttad till imorgon men bussresan sket sig ändå. 522:an har fått en ny sträckning för att det om möjligt ska ta ännu längre tid för mig att ta mig till jobbet kollektivt. Tyvärr så glömde chauffören bort det så han tog den gamla snabbare vägen, fint så. Det ena kruxet var att en enda passagerare skulle gå av efter den nya sträckningen och tvingade chauffören att vända. Det andra kruxet var att om det är någonstans i Örebro man inte ska köra fel så ärr det just där den nya och gamla sträckningen för 522:an skiljer sig, jag har provat förut. Ena avfarten leder ut på E20 mot Örebro och den andra mot Adolfsberg/Marieberg. Väl ute på E20 dröjer det innan man kan ta nästa avfart, sedan måste man snirkla runt ett bra tag innan man hamnar på rätt kurs och kan ta sig dit man ska. För 522:an tog det 10 extra minuter och jag missade anslutningsbussen till jobbet. Jag var rustad med löpardojjor och sprang till jobbet i enlighet med jakten på beach 2014-formen så det var inga problem. Men jag måste bara fråga: Är det alltid såhär att åka buss eller är det bara när jag ska med?
På jobbet hade Annika styrt upp glass eftersom hon också jobbar med hemglass. Tio minuter innan hade jag och sagt till David att jag måste sluta med socker helt efersom jag inte kan äta med måtta. Därför kände jag mig tvungen att avstå för att visa karraktär. En röst i huvudet grät och skrek om vartannat medans David retfullt mumsade i sig en magnum mandel-kopia. Efter jobbet åkte vi direkt till Carolinas farmor på kalas. Där bjöds det på smörgåstårta och fika. Efter tre kakor lyckades jag stoppa mig själv vilket jag efter omständigheterna är nöjd med då jag i vanliga fall brukar komma upp i minst det tredubbla. Och jag lovar att jag ska cykla bort dom så snart detta inlägg är färdigt.
Jag hade helt glömt bort mitt högskoleprov tills jag kom på det häromdagen. Två ggr på raken har jag prickat 105 poäng vilket varit lika med 1,8 av möjliga 2,0. Gränsen för 1,9 var vid båda tillfällena retliga 106. Även i år skrapade jag ihop 105 och var övertygad om min sista chans att höja mig gått om intet. Men äntligen studsade det stolpe in för mig, eftersom normeringspoängen avgörs av hur många poäng alla andra får så kan det variera lite och just den här provet bedömdes vara lite svårare. 105 points blev undre gräns för 1,9 istället för 1,8s övre gräns. nu kommer jag in på alla utbildningar i Sverige...om jag skulle vilja det ågon gång dom fem kommande åren. Nu görs högskoleprovet om, det grötas in massa låssasmatte (x och y) och jag kommer aldrig vara i närheten av några 1,9 igen.
Mitt hundrakilosmål gick i stöpet sammtidigt som jag bestämde mig för att cykla till jobbet den där dagen i förra veckan. Jag vägde säkert 4 kilo mindre när jag kom hem jämfört med när jag åkte. Jag får bli tung när jag blir äldre istället.
Nu ska jag ta några stadiga tramptag innan läggdags.
Ciao!
/Jon
Det vilar som bekant en förbannelse över min bussåkning, ändå valde jag att ta bussen imorse för att pusslet med bilen skulle funka så pass att jag fick möjlighet att träna fotboll på kvällen. Nu blev det hela förgäves eftersom träningen blev flyttad till imorgon men bussresan sket sig ändå. 522:an har fått en ny sträckning för att det om möjligt ska ta ännu längre tid för mig att ta mig till jobbet kollektivt. Tyvärr så glömde chauffören bort det så han tog den gamla snabbare vägen, fint så. Det ena kruxet var att en enda passagerare skulle gå av efter den nya sträckningen och tvingade chauffören att vända. Det andra kruxet var att om det är någonstans i Örebro man inte ska köra fel så ärr det just där den nya och gamla sträckningen för 522:an skiljer sig, jag har provat förut. Ena avfarten leder ut på E20 mot Örebro och den andra mot Adolfsberg/Marieberg. Väl ute på E20 dröjer det innan man kan ta nästa avfart, sedan måste man snirkla runt ett bra tag innan man hamnar på rätt kurs och kan ta sig dit man ska. För 522:an tog det 10 extra minuter och jag missade anslutningsbussen till jobbet. Jag var rustad med löpardojjor och sprang till jobbet i enlighet med jakten på beach 2014-formen så det var inga problem. Men jag måste bara fråga: Är det alltid såhär att åka buss eller är det bara när jag ska med?
På jobbet hade Annika styrt upp glass eftersom hon också jobbar med hemglass. Tio minuter innan hade jag och sagt till David att jag måste sluta med socker helt efersom jag inte kan äta med måtta. Därför kände jag mig tvungen att avstå för att visa karraktär. En röst i huvudet grät och skrek om vartannat medans David retfullt mumsade i sig en magnum mandel-kopia. Efter jobbet åkte vi direkt till Carolinas farmor på kalas. Där bjöds det på smörgåstårta och fika. Efter tre kakor lyckades jag stoppa mig själv vilket jag efter omständigheterna är nöjd med då jag i vanliga fall brukar komma upp i minst det tredubbla. Och jag lovar att jag ska cykla bort dom så snart detta inlägg är färdigt.
Jag hade helt glömt bort mitt högskoleprov tills jag kom på det häromdagen. Två ggr på raken har jag prickat 105 poäng vilket varit lika med 1,8 av möjliga 2,0. Gränsen för 1,9 var vid båda tillfällena retliga 106. Även i år skrapade jag ihop 105 och var övertygad om min sista chans att höja mig gått om intet. Men äntligen studsade det stolpe in för mig, eftersom normeringspoängen avgörs av hur många poäng alla andra får så kan det variera lite och just den här provet bedömdes vara lite svårare. 105 points blev undre gräns för 1,9 istället för 1,8s övre gräns. nu kommer jag in på alla utbildningar i Sverige...om jag skulle vilja det ågon gång dom fem kommande åren. Nu görs högskoleprovet om, det grötas in massa låssasmatte (x och y) och jag kommer aldrig vara i närheten av några 1,9 igen.
Mitt hundrakilosmål gick i stöpet sammtidigt som jag bestämde mig för att cykla till jobbet den där dagen i förra veckan. Jag vägde säkert 4 kilo mindre när jag kom hem jämfört med när jag åkte. Jag får bli tung när jag blir äldre istället.
Nu ska jag ta några stadiga tramptag innan läggdags.
Ciao!
/Jon
helg
På fredag när jag åkte hem från jobbet var det upplagt för en superhelg. Det var vackert väder och MIX megapol lyckades bidra till stämningen genom att för första gången någonsin spela "Friday I´m in love" på rätt dag (!)
Sverige vann över Tjeckien i hockey-VM och allt var frid och fröjd.
På lördag åkte vi till Askersund för att titta på betessläppet, vilket vi inte var ensamma om. Mitt ute i ingenstans efter en lång tur på grusväg så dök det upp ett parkeringsfält med tusen bilar. Jag tyckte att kossorna underpresterade lite när det gällde hopp och skutt men Kian var nöjd och det är ju huvudsaken. Sen kastade vi oss in i bilen för att slippa sitta i kö en timme.
På söndagen förlorade ÖSK mot Malmö trots 1-0 ledning och sen förlorade Sverige mot Finland trots 1-0 ledning...ingen bra dag. Det här tvåbarnsföräldrandet tar ut sin rätt, det känns inte som jag hinner någonting, 0 TV-spelstimmar på en vecka är så långt ifrån godkännt som det går. Det är därför jag bloggar så sparsamt, men jag gör så gott jag kan.
Min mamma var iaf här med en El Taco och det höjde ju betyget på den här helgen. Dessutom har jag köpt en träningscykel på garageloppis (av grannen) - ännu ett steg mot beach 2014. Men nu ska jag ta ett steg mot köket för att inta lite rabarberpaj - hälsokost för själen!
Ciao!
/Jon
Sverige vann över Tjeckien i hockey-VM och allt var frid och fröjd.
På lördag åkte vi till Askersund för att titta på betessläppet, vilket vi inte var ensamma om. Mitt ute i ingenstans efter en lång tur på grusväg så dök det upp ett parkeringsfält med tusen bilar. Jag tyckte att kossorna underpresterade lite när det gällde hopp och skutt men Kian var nöjd och det är ju huvudsaken. Sen kastade vi oss in i bilen för att slippa sitta i kö en timme.
På söndagen förlorade ÖSK mot Malmö trots 1-0 ledning och sen förlorade Sverige mot Finland trots 1-0 ledning...ingen bra dag. Det här tvåbarnsföräldrandet tar ut sin rätt, det känns inte som jag hinner någonting, 0 TV-spelstimmar på en vecka är så långt ifrån godkännt som det går. Det är därför jag bloggar så sparsamt, men jag gör så gott jag kan.
Min mamma var iaf här med en El Taco och det höjde ju betyget på den här helgen. Dessutom har jag köpt en träningscykel på garageloppis (av grannen) - ännu ett steg mot beach 2014. Men nu ska jag ta ett steg mot köket för att inta lite rabarberpaj - hälsokost för själen!
Ciao!
/Jon
ESC
1. Finland - Bra låt, taskig röst, pajjig klädsel.
2. Bosnien Herzegovina - Buskis. Trumpet?
3. Danmark - Sing for me med löjlig text och konstigt stylade tårtor. Går hem i länder med engelska som 12:e språk
4. Litauen - Fel decenium. Teckenspråk!?!
5. Ungern - Eurodisco som funkar, topp 10.
6. Irland - Cool Beavis!, Simdynor på axlarna, Rongedahl med hår, jag skulle kuna håna det här heeeela kvällen, hur kan dom vara favorittippade?
7. Sverige - I det här sällskapet så är det ju riktigt bra, top 10.
8. Estland - Udda upplevelse...men inte på ett bra sätt. "one, two, seven, three"?!?
9. Grekland - Vad har hänt med nationen som aldrig sviker? Refrängen är mustig men rapen kan vara det bajsnödigaste jag sett på en scen.
10. Ryssland - Med alla gamla sovjetstater blir det aldrig fiasko, men det här är ju bedrövligt. Bara jag som tänker Greased Lightning?
11. Frankrike - MUSTIGT! Top 5, förhoppningsvis vinnaren.
12. Italien - lågmält och coolt, men för anonymt. Skippa trumpeten, tack!!!
13. Schweiz - Ukulele! Me like! Småtrevligt men det fattas något.
14. Storbritannien - Proffsigt men fel forum. top 10
15. Moldavien - Vad fan är det här? Vad gör ni här? En till j*vla rövtrumpet!?!
16. Tyskland - Blekt, lär er engelska!
17. Rumänien - Sluuuta trumpeta!
18. Österrike - Bra låt, top 10 eller bortglömd?
19. Adzerbajan (hur fan stavar man?) - Behaglig låt att lyssna på, top 10.
20. Slovenien - Gillart! top 10.
21. Island - Glada amatörer, jumbo!
22. Spanien - Skapligt bidrag som sänks av den otroligt fåniga dansen.
23. Ukraina - låten är bra men showen är fantastisk.
24. Serbien - Crazy...inte på ett bra sätt.
25. Georgien - Halvägs in i låten fatar man att det faktiskt sjungs på engelska, nötter.
Tipset:
1. Frankrike - klart mustigast.
2. Ryssland - tio sovjetstater, one voice
3. Danmark - Musik für alle
4. Adzerbadjan - skrällen.
5. Sverige - för det vore ju kul.
jumbo:
Litauen eller Island
2. Bosnien Herzegovina - Buskis. Trumpet?
3. Danmark - Sing for me med löjlig text och konstigt stylade tårtor. Går hem i länder med engelska som 12:e språk
4. Litauen - Fel decenium. Teckenspråk!?!
5. Ungern - Eurodisco som funkar, topp 10.
6. Irland - Cool Beavis!, Simdynor på axlarna, Rongedahl med hår, jag skulle kuna håna det här heeeela kvällen, hur kan dom vara favorittippade?
7. Sverige - I det här sällskapet så är det ju riktigt bra, top 10.
8. Estland - Udda upplevelse...men inte på ett bra sätt. "one, two, seven, three"?!?
9. Grekland - Vad har hänt med nationen som aldrig sviker? Refrängen är mustig men rapen kan vara det bajsnödigaste jag sett på en scen.
10. Ryssland - Med alla gamla sovjetstater blir det aldrig fiasko, men det här är ju bedrövligt. Bara jag som tänker Greased Lightning?
11. Frankrike - MUSTIGT! Top 5, förhoppningsvis vinnaren.
12. Italien - lågmält och coolt, men för anonymt. Skippa trumpeten, tack!!!
13. Schweiz - Ukulele! Me like! Småtrevligt men det fattas något.
14. Storbritannien - Proffsigt men fel forum. top 10
15. Moldavien - Vad fan är det här? Vad gör ni här? En till j*vla rövtrumpet!?!
16. Tyskland - Blekt, lär er engelska!
17. Rumänien - Sluuuta trumpeta!
18. Österrike - Bra låt, top 10 eller bortglömd?
19. Adzerbajan (hur fan stavar man?) - Behaglig låt att lyssna på, top 10.
20. Slovenien - Gillart! top 10.
21. Island - Glada amatörer, jumbo!
22. Spanien - Skapligt bidrag som sänks av den otroligt fåniga dansen.
23. Ukraina - låten är bra men showen är fantastisk.
24. Serbien - Crazy...inte på ett bra sätt.
25. Georgien - Halvägs in i låten fatar man att det faktiskt sjungs på engelska, nötter.
Tipset:
1. Frankrike - klart mustigast.
2. Ryssland - tio sovjetstater, one voice
3. Danmark - Musik für alle
4. Adzerbadjan - skrällen.
5. Sverige - för det vore ju kul.
jumbo:
Litauen eller Island
Det är som att cykla...
...säger man ju. Har man en gång lärt sig så går det inte ur. Men igår när jag skulle testa min nya (farfars gamla) cykel kändes de inte alls så. Jag trampade mot konsum när jag insåg att jag inte cyklat sen jag flyttat till Örebro. Jag fick panik. Skulle det ha hänt något oförutsett så hade det slutat i diket, men det gjorde det lyckligtvis inte. Vad gjorde jag när jag insett mina tillkortakommanden? Planerade in cykelträning? Parkerade cykeln för sommarn? Nope och nix. Eftersom jag saknar bil och inte känner för att bussa 1h15m enkel resa till jobbet så beslöt jag mig för att cykla. Dryga två mil.
Idag dog jag, två gånger. Klockan sex gränslade jag hondan och trampade iväg. Det började med uppförsbacke och efter fem tramptag fick jag mjölksyra i benen. Jag blev ifråncyklad av en gubbe, fast han gled in efter en mil, det är ju ungefär som att jag skulle hoppa in i vasaloppet vid mångsbodarna, FUSK! Cykelvägen som vi trodde skulle mynna ut i Karlslund ledde mig hela vägen till Bista...ordentligt off course. Jag han precis dö innan jag kom fram till jobbet trots att det var mer nedför än uppför.
För första gången någonsin har jag haft ångest för at åka hem från jobbet. Jag tog landsvägen hem eftersom den var närmare men vad hjälpte det när det var uppför, motvind och trötta ben. Jag såg ljuset i Latorpsbacken. Det smakade betydligt mer blod än blåbärsmuffin i munnen...sen dog jag. När jag återfick medvetandet cyklade jag på stumma ben sista vägen hem.
Kan jag gå ordentligt i morgon ska jag börja springa till jobbet hela nästa vecka. Träningsvärk utlovas.
Ciao!
/Jon
Idag dog jag, två gånger. Klockan sex gränslade jag hondan och trampade iväg. Det började med uppförsbacke och efter fem tramptag fick jag mjölksyra i benen. Jag blev ifråncyklad av en gubbe, fast han gled in efter en mil, det är ju ungefär som att jag skulle hoppa in i vasaloppet vid mångsbodarna, FUSK! Cykelvägen som vi trodde skulle mynna ut i Karlslund ledde mig hela vägen till Bista...ordentligt off course. Jag han precis dö innan jag kom fram till jobbet trots att det var mer nedför än uppför.
För första gången någonsin har jag haft ångest för at åka hem från jobbet. Jag tog landsvägen hem eftersom den var närmare men vad hjälpte det när det var uppför, motvind och trötta ben. Jag såg ljuset i Latorpsbacken. Det smakade betydligt mer blod än blåbärsmuffin i munnen...sen dog jag. När jag återfick medvetandet cyklade jag på stumma ben sista vägen hem.
Kan jag gå ordentligt i morgon ska jag börja springa till jobbet hela nästa vecka. Träningsvärk utlovas.
Ciao!
/Jon
Nu kan man fira
I bet24s tipstävling där det gäller att lägga ett spel dagligen har nu antalet kvarvarande deltagare sjunkit till 100st och det kan ju vara värt att fira. På en månad har det försvunnit 10 st deltagare och med tanke på att takten som det försvinner folk i inte ökar så räknar jag med att tävlingen är avgjord ungefär samtidigt som jag kommit i form till beach 2014.
Apropå beach 2014 så gjorde jag min första fotbollsträning på tre veckor i onsdags...det kändes sisådär efteråt. Stel och trött var namnet, sa Bull. Det är jobbigt att hålla sig i form (eller komma i form i mitt fall) så därför blev jag nöjd med mig själv när jag kom på "en grej". Jag har haft dåligt med konkreta mål i mitt liv men nu har jag iaf satt upp ett - 0,1 ton. Det vore ju lite kul att nån gång väga 100kg så därför ska jag försöka gå upp dom 5-6 kilo som fattas innan jag siktar in mig på beach 2014. Carolina tyckte inte att det var en lika bra idé, konstigt nog.
Såg på nätet att en 18 månaders unge fått ett kontrakt med en holländsk proffsklubb efter att ha sparkat i några fotbollar i sin leksakskista. Kian ligger efter och därför har vi införskaffat ett fotbollsmål att ha på gården - gött! V i har även fått en sandlåda, så fotbollsplanen på baksidan blir ingen gräsplan. Kian dräller ut ca 1 liter sand per lektillfälle trots att Carolina skulle lära honom hur man leker.
Idag har vi firat Carolinas pappa Conny som fyller imorgon och jag har spelat fotbollsmatch. Det är i stort sett det som hänt i helgen. Carolina har frisserat gräsmattan...med en vanlig sax, som en pensionär. Det finns på film men jag håller på den så länge.
Ha det gött!
/Ciao
Apropå beach 2014 så gjorde jag min första fotbollsträning på tre veckor i onsdags...det kändes sisådär efteråt. Stel och trött var namnet, sa Bull. Det är jobbigt att hålla sig i form (eller komma i form i mitt fall) så därför blev jag nöjd med mig själv när jag kom på "en grej". Jag har haft dåligt med konkreta mål i mitt liv men nu har jag iaf satt upp ett - 0,1 ton. Det vore ju lite kul att nån gång väga 100kg så därför ska jag försöka gå upp dom 5-6 kilo som fattas innan jag siktar in mig på beach 2014. Carolina tyckte inte att det var en lika bra idé, konstigt nog.
Såg på nätet att en 18 månaders unge fått ett kontrakt med en holländsk proffsklubb efter att ha sparkat i några fotbollar i sin leksakskista. Kian ligger efter och därför har vi införskaffat ett fotbollsmål att ha på gården - gött! V i har även fått en sandlåda, så fotbollsplanen på baksidan blir ingen gräsplan. Kian dräller ut ca 1 liter sand per lektillfälle trots att Carolina skulle lära honom hur man leker.
Idag har vi firat Carolinas pappa Conny som fyller imorgon och jag har spelat fotbollsmatch. Det är i stort sett det som hänt i helgen. Carolina har frisserat gräsmattan...med en vanlig sax, som en pensionär. Det finns på film men jag håller på den så länge.
Ha det gött!
/Ciao
Man kan bli deprimerad för mindre
Det började i lördags när jag beslöt mig för att söka lite spänning i tillvaron och valde det sätt som ligger mig närmast om hjärtat - gambling. Min tipsidé följer som bekant ishockeysäsongen, därför satte jag upp ett mål för hur mycket jag borde komma upp i den här säsongen. I och med att jag redan nått dit så kändes det som om dom pengar som ramlar in utöver det är föremål för fri spelunderhållning. Därför satte jag en rejäl slant på att Finland och Sverige skulle vinna sina respektive öppningsmatcher i hockey-VM. Finland mosade Danmark medans Tre kronor tog ett stabilt 3-1 grepp på Norge. Resten vet ni säkert, landslaget skämde ut sig själva och hela vår nation genom att förlora på straffar...I ISHOCKEY...MOT NORGE!?! Har vi några sporter kvar där vi fortfarande vinner över lusekoftorna?
Förlusten sved mer än att det försvann lite riksdaler från spelkontot, jag tror inte att några spontana spelutbrott utgör något hot mot min framtida rikedom.
Vad som däremot känns beydligt mer riskfyllt är Bet24s nyöppnade livecasino. Jag minns hur jag som 17-åring tillsammans med Mackan och Nordin (kan Limpan eller Bergstrand vart med också?) lyckades komma in på Fly Bar trots att vi inte hade åldern inne. Fly Bar i Borlänge var INTE det coolaste utestället som världen skådat men vad gjorde det, nu skulle vi smaka på utelivet. Men vi hann aldrig till baren för att beställa för direkt nedanför trappan stod Black Jack-bordet. Jag vet inte hur många besök och hur många händer vi hann spela innan jag lyckades ta mig till baren och beställa min första "rosa panter" (väldigt maskulint). Den goa kännslan man hade när man satt med grabbarna och hoppades på att dealern skulle bli "tjock" kom tillbaka på ett ögonblick när jag testade black jack med videolänk. Det var bara Mackan och Nordin som saknades när jag och speldjävulen satt där hand i hand vid det digitala bordet. Där gäller det att passa sig.
Lilla superbilen (superful och superlågsam) har blivit stulen. Tänk att det ska vara så jävla svårt med mitt och ditt, ens eget och någon annans. I helgen stod den pakerad på gästparkeringen för att carolinas pappa skulle kunna komma åt att snickra upp en vägg och en dörr till altanen (det blev väldigt fint!) då passade nån jävla snorunge på att knycka den, mitt utanför vårat köksfönster. Varför ser man aldrig när sånt händer? Farbror blå lär ju inte hitta den hel, ren och funktionsduglig men om jag på något vis skulle få tag på det lilla svin som inte kan hålla fingrarna i styr så skulle det definitivt vara fara för liv och hälsa.
Som om det inte räckte med torsk i hockey och snodd bil så har lilla Theo blivit sjuk och grinig. Ska man aldrig få vila sina nerver? Carolina får ju ta värsta smällen men jag hjälper till så gott jag kan. Igår blev det en tvåtimmars promenad sent på kvällen för att Carolina skulle få sova. Hon tackade med att springa runt och städa istället, skyll dig själv älskling.
Jag är fortfarande förkyld också...och det snöade inatt...det är något allvarligt fel på karma just nu.
Man kan bli deprimerad för mindre.
Carolina har startat gruppen "bevara sandlådan".Jag tycker att barnen kan hålla tillgodo med den 50ggr så stora sandlådan som finns i lekparken 100m från vårt hus medans Carolina anser att det är självklart att vi ska ha en ful pluttlåda på tomten. Att Kian därifrån sprider sand över hela tomten är inget som bekymrar Carolina. Det har säkert att göra med hon själv tycker att det är jättekul att leka hink och spade.
Dom har skjutit Bin Laden, hade det vart 2003 eller nåt hade jag nog brytt mig och utbrustit "wohooo!", nu sträcker jag mig till att lyfta ett ögonbryn och mummla "uhu".
Carolina har blivit väldigt kaxig och otacksam....jag kännde att jag behövde skriva det.
Om du får syn på en vit volkswagen polo med reg nr. ANJ341 - hör av dig till mig så ska ni få se på fan.
ciao!
/Jon
Förlusten sved mer än att det försvann lite riksdaler från spelkontot, jag tror inte att några spontana spelutbrott utgör något hot mot min framtida rikedom.
Vad som däremot känns beydligt mer riskfyllt är Bet24s nyöppnade livecasino. Jag minns hur jag som 17-åring tillsammans med Mackan och Nordin (kan Limpan eller Bergstrand vart med också?) lyckades komma in på Fly Bar trots att vi inte hade åldern inne. Fly Bar i Borlänge var INTE det coolaste utestället som världen skådat men vad gjorde det, nu skulle vi smaka på utelivet. Men vi hann aldrig till baren för att beställa för direkt nedanför trappan stod Black Jack-bordet. Jag vet inte hur många besök och hur många händer vi hann spela innan jag lyckades ta mig till baren och beställa min första "rosa panter" (väldigt maskulint). Den goa kännslan man hade när man satt med grabbarna och hoppades på att dealern skulle bli "tjock" kom tillbaka på ett ögonblick när jag testade black jack med videolänk. Det var bara Mackan och Nordin som saknades när jag och speldjävulen satt där hand i hand vid det digitala bordet. Där gäller det att passa sig.
Lilla superbilen (superful och superlågsam) har blivit stulen. Tänk att det ska vara så jävla svårt med mitt och ditt, ens eget och någon annans. I helgen stod den pakerad på gästparkeringen för att carolinas pappa skulle kunna komma åt att snickra upp en vägg och en dörr till altanen (det blev väldigt fint!) då passade nån jävla snorunge på att knycka den, mitt utanför vårat köksfönster. Varför ser man aldrig när sånt händer? Farbror blå lär ju inte hitta den hel, ren och funktionsduglig men om jag på något vis skulle få tag på det lilla svin som inte kan hålla fingrarna i styr så skulle det definitivt vara fara för liv och hälsa.
Som om det inte räckte med torsk i hockey och snodd bil så har lilla Theo blivit sjuk och grinig. Ska man aldrig få vila sina nerver? Carolina får ju ta värsta smällen men jag hjälper till så gott jag kan. Igår blev det en tvåtimmars promenad sent på kvällen för att Carolina skulle få sova. Hon tackade med att springa runt och städa istället, skyll dig själv älskling.
Jag är fortfarande förkyld också...och det snöade inatt...det är något allvarligt fel på karma just nu.
Man kan bli deprimerad för mindre.
Carolina har startat gruppen "bevara sandlådan".Jag tycker att barnen kan hålla tillgodo med den 50ggr så stora sandlådan som finns i lekparken 100m från vårt hus medans Carolina anser att det är självklart att vi ska ha en ful pluttlåda på tomten. Att Kian därifrån sprider sand över hela tomten är inget som bekymrar Carolina. Det har säkert att göra med hon själv tycker att det är jättekul att leka hink och spade.
Dom har skjutit Bin Laden, hade det vart 2003 eller nåt hade jag nog brytt mig och utbrustit "wohooo!", nu sträcker jag mig till att lyfta ett ögonbryn och mummla "uhu".
Carolina har blivit väldigt kaxig och otacksam....jag kännde att jag behövde skriva det.
Om du får syn på en vit volkswagen polo med reg nr. ANJ341 - hör av dig till mig så ska ni få se på fan.
ciao!
/Jon
El Taco kommer till mig!
Inget inlägg på ett tag, förklaring bifogas längre ner. Vi hoppar på det viktigaste på en gång: Det blir El Taco imorgon! Jag blev så glad att jag kom på en sång, den går ungefär så här: El Taco kommer till mig, El Taco kommer till dig, kommer till mig, dig, mig, dig, kommer till mig.
Det finns ingen copyright eller nåt på den så det är fritt att använda den som det passar, valfri melodi.
Just ja, mamma och pappa kommer imorgon också.
Jag har gått igenom det här förut, men för nytillkomna läsare tar jag det igen. El Taco är som första dagen på semestern, som en isglass i Sahara eller som sömn för småbarnsföräldrar. Lägg ihop det och baka ner det i en pizza så har du en El Taco!
Om pizzor är som OS-medaljer så är El Taco guldet i herrarnas Ishockeyturnering.
Kian har som sagt vart sjuk och han tvingade upp mig mitt i natten för att kolla på film, då var det förståss inget snack om vem som ansvarde för vilket barn. Sömnbristen och alla Kianbaciller gjorde mig helt slut men jag kämpade på. Kian blev bättre och jag var på god väg att få sova mer än tre timmar i sträck, då blev jag helt plötsligt ansvarig för mini som för första gången INTE ville sova. Då packade mitt imunförsvar ihop och jag blev "dödsjuk" och sängliggande. Efter att ha missat påskmiddagen hos Carolinas föräldrar blev jag bättre men jag har fortfarande en bra bit kvar till att känna mig helt frisk. Jag har knapt haft krafter nog för att dra mitt strå till stacken här hemma, dom få krafter som nån gång blivit över har helt enkelt inte räckt till att blogga.
Carolina har fyllt år, 27 bast har hon blivit gamla tanten. Hade jag inte älskat henne så mycket som jag gör så hade det vart läge att byta in henne mot en yngre årsmodell. Med feber yrade jag runt, svettig som en gris på ICA i jakt på någon liten födelsedagspresent, egentligen hade hon fått den i förskott men jag ville iaf ha något paket som Kian kunde ge. Tänkte mig ett sällskapsspel men det enda dom hade var yatzy, plockepinn och Helo Kitty-memmory och det kändes ju inte helt hundra. Det blev lite choklad istället. Firandet blev ingen dundersuccé men det är ju tanken som räknas och Kian trivdes med ballongerna iaf.
Efter allt påskgodis beslutade vi oss för att börja vårt nya liv. Igår tummade vi på att inte äta godis och att det skulle bli straff för den som bröt överenskommelsen. Trots att Carolina var den drivande bakom dealen så hindrade inte det henne från att försöka bryta den redan idag när vi fick ett påskägg från mitt jobb. Det fanns tydligen en klausul inskriven om att avtalet inte gällde godis som man fått eftersom det var otacksamt att inte äta det. Detta var specielt viktigt eftersom påskägget innehöll plopp, snacka om att ha viljekraft som kan rubba berg.....not.
Ska försöka hålla er uppdaterade men lovar inget, tid är en bristvara.
ciao!
/Jon
Theo it is
Det blev Theo tillslut. Carolina fick bestämma och det är väl egentligen inte mer än rätt med tanke på att det verkade mycket jobbigare för henne att pluppa ut honom än det var för mig att stoppa in honom, men jag hade gärna sett att han hetat Ryan.
Kian är sjuk och det gör hela föräldrarledigheten lite jobbigare än jag räknat med. Adjö femton timmars vilotid när Kian är på dagis, hallå bli väckt klockan halv fyra för att bli tvingad att kolla på tecknad film. Imorse klockan tre var våran febriga lille storebror så yr att jag var tvungen att skratta. Vaknade av ett:
-Pappa, hjälp mig!
-Vad ska du ha hjälp med?
-Klättra upp dit!
-Vaddå klättra upp?
Jag satte mig på madrassen som jag sov på och fick se Kian stå tryckt ot väggen pekandes mot taket
-Jag ska sova där, utbrast han.
-Nej, det ska du inte gubben, lägg dig på kudden igen.
Då kom nästa underlighet:
-Vart tog hästen vägen?
-Vilken häst? Det finns ingen häst?
-Nää, hästen är borta...vart tog kudden vägen?
-Du ligger på kudden.
-Okej pappa, där var Kians kudde.
En halvtimme senare kollade vi på djungelboken för femtielfte gången den här månaden.
Igår blev jag så förbannad när ÖSK förlorade mot Gävle att jag var tvungen att gå ut och springa av mig ilskan, bra att jag kom ut men jag måste komma på någon bättre motivation. Jag kan ju inte vänta på att ÖSK ska förlora för att jag ska få motion.
Ciao!
/Jon
