EM, EM, EM!
Som att gå på Färg&Forms sommarfest tex. Eller åka på Färg&Forms sommarfest. Vi blev nämligen upplockade av en svart limo som cruisade runt ett tag i Örebro innan den slutligen släppte av oss vid Lindbacka kvarn...en gammal kvarn där Ludde och Helena inrett ett rum spartanskt men classy. Det bjöds på förbannat god mat och frågesport/music quiz och mitt lag vann INTE...jag trodde jag kommit längre med bearbetningen av min tävlingsinstinkt men icke. Jag höll käften men jag kokade inombord - förlust med en pinne är ju det absolut värsta sättet att torska på, HELVETE!!!! SKIT!!!! Frågesport som inte bygger på allmänbildning och musicquiz som återspeglar en person musiksmak är ändå JÄVLIGT TÖNTIGT!!!! Jag är inte bitter!
Men kvällen var toppen!
Liksom kalaset vi var på idag. Lilla Wilma verkade så glad för presenterna fast det är ju svårt att urskilja sånna känslor på en ettåring. Men barnen lekte snällt med varandra och hade skoj. Dessutom var det himla gött hembakt fika, Nicklas kalasmuffins var bland det godaste jag fikat...och jag har fikat en himla massa i mina dagar!
Veckans Kiancitat:
"Jag går upp och väljer en bok som vi ska läsa, sen säger jag: nej inte den!"
Varför kan han inte bara välja den saga han verkligen VILL höra när han ska sova?
Nämen, är det inte Hugh Heffner som sitter där i limon inklämd mellan två blondiner?
(bilden är ärligt stulen från en kollegas facebooksida)
gonatt!
/Jon
Söndagsdrinken kanske?
Nu är det fanimej dags att göra något jag inte gjort på år och dar, någonting jag saknat att göra nämligen...INGENTING! Jag kanske bläddrar i sportbladets EM-bibel, jag kanske läser lite i Zlatan-boken, jag kanske slötittar på TV utan att stressvika en enorm tvätthög sammtidigt...jag kanske spelar lite XBOX. Vid närmare eftertanke har jag nog inte lirat box på över en månad och mer därtill. Här ska funderas...vad göra?
Jag kan skriva någonting medans jag tänker. Kian och Carolina slog Kians tidigare rekord på att se film på bio idag. I hela 60 minuter befann (jag hade skrivit "satt han still och kollade" om det var det han gjort) han sig i salongen medans "Pirater" visades på duken. Det tidigare rekordet på ca fem minuter från det att jag och Kian försökte se "Bilar 2" stod sig förvånansvärt nog alltså inte.
Nu vet jag! Jag ska ta mig en drink! En söndagsdrink tamejfan! Nu ska vi se...jag har fanta citron, jag har is och jag har lite vodka! Det får bli Zlatan-boken till det!
Skål på er!
/Jon
Hur gör man det här då?
Det känns som om jag alltid har jobbat. Inte när jag gick i skolan, då var det snarare raka motsatsen till jobb som gällde. Men sedan jag drog på mig M90 uniformen på K4 har slit stått överst på agendan. Var det övertid på ICA så jobbade jag övertid, var det övertid på DHL så jobbade jag övertid och om det behövts extra timmar för att få F&Fs lager att gå runt så har jag pytsat in dom. Semester en gång om året, fyra veckor på sin höjd. Så hur gör jag nu? Vara ledig? Hur funkar det? Det börjar sjunka in att jag inte ska jobba på tre månader, idag var första dagen på pappaledigheten och den flöt ju på riktigt bra.
Vi lirade fotboll i vardagsrummet och byggde slott och garage med duplo. Grabbarna sov middag någorlunda synkat och ingen blev allvarligt skadad under dagen (jag fick iof en leksakstraktor i skallen men jag repade mig fort).
Jag har fått lite gjort också, skött tvätdetaljen åt ett helt kompani samt slängt lite skräp. Kian hjälpte till med skräpet, svaret jag fick när jag frågade om han ville följa med påminnde om mig själv dom få gånger ÖSK gjort mål den här säsongen: Han sträckte båda armarna i luften och vrålade "JAAA". Tyvärr är slänga skräp det enda med honom som kan kopplas samman med ordning och reda, hans rum ser ut som skit. Precis som mitt rum alltid gjorde från det jag kan minnas tills dess att jag flyttade hemifrån. Sådan fader, sådan son.
Jag börjar känna mig piggare igen tack vare att jag kommit igång med träningen på allvar. Jag firade iof att jag gjorde sista dagen på jobbet igår med ett pringlesrör och en marabou till dom två sista avsnitten av "Falling skies" men nu ska jag skärpa mig med kosten igen. Delas för att det blir roligare att spela fotboll när man känner sig lite kvickare och dels för att det blir roligare att leva när man orkar kasta barn i luften och vika tvätten.
gonatt!
/Jon
Sagostund
En annan sak som är bra just nu är att det strax är dags för fotbolls EM, vilket betyder att man kan läsa ALLT om Sveriges läger, uppladdningar, boende i Ukraina...rubbet. Jag är inte ironisk när jag berättar att jag älskar att läsa om att Zlatan valde racing på Gotland ring medans Kim lirade golf när spelarna fick välja aktivitet under EM-lägret. Vann gjorde dom idag också och det är ju alltid kul...det enda som stör mig är tröjorna som dom envisas med att bära! FULA!
Vad får man om man korsar H.C Andersen med Sveriges EM-tröjor?
Svaret: http://www.youtube.com/watch?v=7AT9fc1GgAc
Natti!
Sista rycket
Sagt blev gjort, överst på listan återfans ett gäng plädar designade av Mr.Kirchstieger himself...tråkigt nog för lagerpersonalen var merparten av saldot spårlöst försvunnet. Lyckligtvis återfanns pallen med plädarna välbehållna efter en halvtimmes sökande. Näst överst på listan återfanns bänkar designade av barfotafantomen himself, 40 st för att vara exakt. Underligt med tanke på att några sådanna aldrig någonsin äntrat mitt lager. Min kollega hade vart lite för rapp i fingrarna när han matat i siffrorna i burken och vips hade fyran som hörde hemma i talet fjorton på en rad hoppat ner och ställt sig framför talet noll på nästa rad och bildat nuffran fyrtio. Are you impressed? I'm impressed! Revisorn var väl kanske inte riktigt lika imponerad men efter att vi glänst på resterande punkter och därtil rättat denna siffermänniska i enkla ekvationer så blev vi i allafall godkända, gott så!
Något som också blev godkänt var revisorns mustach! Män i forna Sovjetunionen hade vart gröna av avund! När David sa innan att det var en söt tjej men att hon hade mustasch hade jag inte kunnat föreställa mig dess like. Jag fick bita mig i tungan för att ordet mustach inte skulle slinka in i varje mening. Vaxa!
Vi kom överens med Kumlingarna om att kolla på Eurovision tillsammans med dom och någon föreslog att vi skulle göra en helkväll av det hela med lite grillat och något glas vin. För personen ifråga betydde "helkväll" tydligen att köra Gustavsbergsbussen efter 2,5 glas vin och missa hela tillställningen. Hörde jag allergisk reaktion?...nåja, ingen nämnd ingen klämd.
Euphoria var så värdig vinnare man kan bli, och hela showen var bra även om jag störde mig på tre svenska puckon. Christer Björkmans grisflin från öra till öra varje gång Sverige fick en 12:a var vidrigt att se. Sara Dawn Finer körde sin töntiga karaktär från svenska melodifestivalen, IDIOT! Ingen utanför Svea rikes gränser fattade ett skit och ingen innanför tyckte att det var roligt, med undantag för komentatorerna då. Kommentatorn som förövrigt var sist med att förstå när saken var klar även i teorin: "Nu krävs det Att Ryssland bara får höga poäng samtigt som Sverige bara får dåliga poäng" Då ledde Sverige med över 80 pinnar och även om Ryssland bara plockat tolvor och Sverige nollat så hade det inte räckt. Han fortsatte i samma stil tills det var tre land kvar att redovisa sina poäng och någon berättade för honom i sin hörsnäcka vilken dumjävel han var! "Nu får jag reda på att det är klart, det finns ingen teoretisk chans att någon ska kunna gå om Sverige" - no shit, Sherlock!
Nu lär jag sova så jag orkar med sista rycket...FREEDOM!
/Jon
Sju kvar
Tänk om det kunde vara sånt här väder lite då och då i sommar. Allt blir bättre när solen skiner...förutom i fula bilen vars fläkt är automatinställd efter årstid. På vintern blåser det isande vindar ur fläkten och på sommaren kör den varmluft. Det gör mig irriterad...så pass irriterad att jag ska skriva upp dom fyra saker som irriterar mig mest just nu.
4:e plats - Big Brother
Tar det inte slut snart så att Carolina kan hitta andra, viktigare saker att styra sin fritid efter?
3:e plats - Gotye - somebody that i used to know
Dom tio första gångerna gillade jag låten, tyvärr verkar ALLA fortfarande gilla den även efter att dom hört den 378 ggr. Det kalla kårar längs ryggen när jag hör plinkandet i början. Och vad är det för namn sedan?
2:a plats - sandlådan
Lagom till att barn nummer ett har lärt sig att sandlådan heter just "sandlådan" eftersom det är lådan i vilken sanden ska befinna sig så attackerar barn nummer två. Äta sand, sprida sand, kasta sand eller bli ett med sanden. Jag hatar sandlådan!
1:a plats - Fula bilens "klimatanläggning"
Fyyy, fula bilen. Stygg fula bil!
Idag har vi haft två "bebisar" till och från. När Theo blivit buren har Kian velat bli buren och dessutom insisterade Kian på att få sitta i Theos matstol. När sedan Theo skulle försöka äta själv kladdade han mest med händerna vilket förståss ledde till att Kian körde ena handen rakt i potatismoset.
-Men Kian, sådär gör man väl inte? Du kan väl äta med kniv och gaffel? Nu blev du ju alldeles kladdig!
-Det är ingen fara mamma, jag kan slicka. Svarade Kian glatt och skickade i andra handen i tallriken.
En längtar till föräldraledigheten, den andra ifrån den :)
Godnatt!
/Jon
Svårt att komma igång
Jag och barnen har vart i Borlänge i helgen medans Carolina arbetat och fått lite egen tid. Det är så fruktansvärt skönt att komma hem, speciellt när både mamma och pappa är lediga så att man får rejält med avlastning. Jag kommer inte ihåg när jag fick sova ut så sist, även om Kian försökte störa min sömn genom att föreslå godisshopping klockan 04.30 på lördagsmorgonen.
Den goda sömnen och den stressfria miljön har fått mig att känna mig frisk...och det var ett tag sedan. Därför tyckte jag att det skulle bli extra kul med B-lagsmatch idag men det gick snabbt över. Alldeles för mycket lekstugeinställning och vissa medspelare som är så spelkåta att dom tvunget ska vara på plan fast dom inte orkar springa en meter åt något håll tog död på lusten. Det funkar inte att ha ett tränarlöst lag som ska bestämma sinsemellan (simsemellan? vad säger man?) om man vill få ut något av det hela. Men sammtidigt: Jag fick vara ute i friska luften och jag fick lite motion.
Jag hann hem lagom till att se ÖSKs desperata försök att undvika ytterligare en förlust, det sket sig och superettanspelet närmar sig med stormsteg. Nästa säsong ska jag se en match på Behrn, men det blir fan i Bragetröja på bortasektionen. Ät skit Sixten, ät skit ÖSK!
För er som väntar på den där efterbilden från biggest looser-tävlingen (vi leker att det faktiskt finns folk som väntar på den) så är den kraftigt försenad. Jag firade nämligen vinsten med att genast äta upp mig några kilon, kilon som jag skulle träna bort på en gång men som blev kvar pga sjukdom. Och eftersom bilden ska gör mig själv rättvisa så ska jag ta tag i dom kilona först...jag börjar...nu!
Fjärren är borta och återigen får man uppleva hur det var på stenåldern när man fick masa sig fram till TVn för att byta kanal, slözappa är liksom inte att tänka på.
Hoppas vi hörs snart igen!
/Jon
Det hela började....
Det hela började i lördags med Garphyttans herrlags lagfest, i sista stund fick jag fatt i barnvakt och hastade iväg vid 11 tiden. Säga vad man vill om lagfester men det råder en speciell atmosfär när ett herrlag sammlas för lite "teambuilding", hur det funkar när ett damlag sammlas vet jag ingenting om men jag antar att det är samma sak fast med mindre bärs och mer topless-kuddkrig.
Man vet iaf att det är lagfest när någon kliver fram iklädd endast en papptallrik och begär ordet för att få sjunga ett förslag på en "inmarchsång" som han och en lagkamrat knåpat ihop.
Appappappappapp säger då vän av ordning och räknar upp minst tre kräftskivor där minst en överförfriskad karl velat sjunga en trudilutt med endast en papptallrik för paketet - detta är inte unikt för en lagfest.
Nja...när "Börje" vill sjunga öppna landskap brukar klockan iaf ha passerat midnatt, i lördags var klockan runt 15...och papptallriken satt inte för utan mer runt själva organet. Det tyder på viss klass.
Då kändes det som om allt var på väg att spåra, men det rätade upp sig rätt bra. Vi kollade El Classico i en fiiiin lägenhet på stan, vi gick till pitchers och tog en bärs innan vi rumlade vidare till köttmarknaden Satin. Där var det också trevligt så länge skapligt många hängde ihop. Sen blev det mer fokus på lamstek än på lagfest vilket inte riktigt föll mig i smaken så jag styrde stegen till stället där köttet serverades mer på mina vilkor - donkens.
Eftesom jag blivit hela 28 år så funkar återhämtningen från fest lite som greklands ekonomi...knappast alls. Inte lägligt med tanke på att min lagerkollega dragit till just grekland på en veckas semester. För att hinna med har jag klivit ur sängen runt 4 hela veckan och slitit extra hårt om dagarna, tyvärr har jag inte kommit i säng lika tidigt. På något otroligt sätt har detart något som hållt en uppe varje kväll - ungar, fotbollsträning, fan och hans moster. Och när man på torsdagen lyckas få ungarna i säng i tid och har chansen att ta ikapp, vad gör jag då? Jo, jag plockar undan det ton med grejjer som ligger spritt i hela huset, jag diskar det ton med disk som samlats på bänken och jag viker det ton med tvätt som jag hinner med innan jag däckar i soffan.
Tidigare i veckan cirkulerade det lite obekvämma bilder på facebook och instagram (inte på mig iklädd papptalrik - det var faktiskt INTE jag) föreställande den röra som ötte Carolina när hon kom hem en dag...men konstigt nog fanns det inte ett spår av några bilder på ett skinande rent hem föräns jag påpekade det och gjorde om samma sak idag. När jag stökat ned sprids det på nätet, när Carolina stökat ned städas det upp! rättvist? kanske ;)
Jag ska inte utmåla mig som martyr, vi hjälps åt så gott det går.
Fula bilen droppar bensin, lagom till ombesiktningen som jag fick för mig att jag skulle slippa. Antog att det skulle upptäckas i samband med att min ful-låspinne som jag byggt av magneter och superlim skulle skärskådas. Men precis när ANJ341 kom upp på tavlan öppnade sig himmlen och bensindropparna gick inte att urskilja från alla andra dropparna. Besiktninskvinnan (eller mannen, jag är inte helt säker) slet upp passagerardörren och konstaterade att den gick att öppna (vilket den hade gjort förra gången också om den vart upplåst) varpå jag fick backa ut, parkera och betala. Jag vet att läckan måste åtgärdas men jag gillar inte tidspress vilket jag slapp nu! Fula bilen WHOOP WHOOP! Fula bilen WHOOP WHOOP!
Nu...godnatt!
/Jon
Rader
Fullt upp! Har det inte vart fotbollsträning så har det vart champions league på TV och har det inte vart champions league på TV har det vart barn som inte vill sova och har det mot förmodan INTE vart barn som inte vill sova så har det vart SM-final i hockey...men nu är ju den slut iaf. Grattis Brynäs! Och skit på er Skellefteå! Osportsligare fjantar i ett bås får man väl leta efter. En huvudtränare som förklarar motståndarens alla framgångar med tur? Och en assisterade som uppviglar motståndare, fans och ja...alla? Töntar! kamma er!
I Garphyttan är det mesta sig likt. Sedan senast jag skrev senast har jag inte gjort så mycket. Det pratas en del om att få hulliganer portade från fotbollsarenor och med stöd av samma lag försöker Carolina få mig portad från att se ÖSKs matcher i TV soffan. Det kanske blev lite väl högljutt under matchen mot GBG men som supporter måste man väl kunna ställa krav på välbetalda spelare? Nick i stolpen när man praktiskt taget står innuti målet och nickar? Vad fan är det?
Mer då? Jag klumpar mig och gör illa mig. I måndags var jag sjukt taggad inför fotbollsträningen, jag var redo att göra livets träning. Det gjorde jag också, livets sämsta träning...som avslutades med ett snedtramp och en vrickad fot. Igår tog jag en Ipren och tejpade ihop mig själv litegrann (det liknade mer ett bandage än en tejpning) och gjorde en bra träning när jag förväntade mig fem snedpass och en ny stukning. Så det kan bli.
I samma anda siktade jag på fixa en bra lasagne trots att jag papercuttat mig på fingertoppen på höger långfinger. Resultatet blev smärta , svordommar, mer smärta och svordommar samt en halvdassig lasagne.
Det blir alltså inte automatiskt bra bara för att man inte har några förväntningar på sig.
Imorgon blir det lek och buslandet innan jag åker på fotbollsmatch. Det ska bli skönt att göra något annat efter jobbet, mina knän pallar inte att leka "arga lejon" en dag till i rad :)
/Jon
THEO 1ÅR!
Helt galet vad fort tiden går!
Lite bilder från dagen:
♥
Kian hade svårt att vänta på fika och tårta, men han var duktig även fast han var lite tjatig :)
Theo får äta tårta på 1-årsdagen
Han var faktiskt duktig...men lite busig (lekte "tittut" med tallriken) :)
Morfar tvättar rent födelsedagsbarnet
Sandra och Theo öppnar presenter
Theo blev mycket nöjd och glad :)
Lek och bus i Kians rum.
Theo får hjälp med paketöppning av Kian och Jonna
/Carolina
28
Vi drack och dansade och innan kvällen tog slut hann jag med att bli sextrakaserad (vilket jag tar som en komplimang) (nej, inte av Carolina).
I present fick jag ett par skor, en skjorta och en ny hårklippningsmojäng - PRIMA!
Carolina har kommit ordentligt i jobbartagen...eller har hon verkligen det. Kian har fått mig att ana oråd. En dag när vi skulle jobba om varandra parkerade jag bilen med barnen i utanför MAXI i väntan på att vi skulle byta bil när Kian sa?
"Det här är inget jobb!"
"Vaddå?"
"Du sa, vi skulle åka till mammas jobb men vi åkte till affären"
"Ja, men mamma jobbar på affären"
"Nääeee...det går inte"
Och härom dagen när Carolina sa adjö till resten av familjen och berättade att hon skulle åka till jobbet frågade Kian "Ska du träffa David nu?"
Hmm...antingen har Kian fått hela begreppet jobb om bakfoten och tror att pappas jobb är det enda jobbet i världen där alla, inklusive mamma och David jobbar...eller så är jag förd bakom ljuset och är helt bakom flötet. Eller både och....
Var ett mål ifrån att kamma in 40 lakan på bomben idag, givetvis föll det på att ÖSK inte kunde göra mål på Mjällby. Inga 40.000 och en pinne efter två matcher mot träskgäng för ÖSK....GLAD PÅSK!
/Jon
Med förkylning mot påsken
Helgen börjde iaf bra när fula bilen stod för livets skräll på besiktningen. Jag hade nästan räknat ut skrället och funderade på att spara besiktningspengarna och köra till skroten. Men väl där presterade den som aldrig förr trots att vi fick en riktig fjant till besiktningsman. Man märkte att han hade något emot fula bilen i allmänhet och emot Connys custom reparationer i synnerhet, han letade fel som aldrig förr den lilla pissenissen. Han hittade ett...den trasiga låspinnen gjorde att passagerardörren inte gick att öppna (även om jag lyckades direkt efteråt) OJ, KATASTROF! Det kan jag bjuda på. Jag fixar nåt med superlim sen lever fula bilen livet ett år till.
Bigest looser-tävlingen såg länge ut att bli en rysare men när det väl var dags för invägning var det spel mot ett mål. Med 9,5 kg eller 9.7 % i viktnedgång avgjorde jag tävlingen till min och Carros fördel. Extra viktig seger eftersom Sara liksom mig är tävlingsmänniska, och tävlingsmänniskor gillar INTE att förlora mot andra tävlingsmänniskor. Om min lagkamrat Carolina är en tävlingsmänniska kan ni avgöra själva av den här komentaren i bilen på väg till invägningen "Men om vi förlorar så kan vi ju iaf vara glada för deras skull"
Men for helvede!
Igår kollade jag och Kian ÖSK - Åtvidaberg och jag var förståss inte helt nöjd med resultatet. Kian var desto nöjdare och sade glatt "Yesss" när Åtvid gjorde 1-3.
"Varför säger du yes när dom andra gör mål? Hejjar inte du på ÖSK?"
"Är ÖSK dom vita?"
"Ja, ÖSK är vita"
"Jag tycker inte om dom vita, jag tycker om dom blåååååaaa!"
...
...
Men for helvede!
Gonatt!
/Jon
Strumpmemmory - en sport utan vinnare
På tal om tävlingar utan vinnare så är det dags för upplösningen på biggest looser tävlingen....nu finns det ju iof vinnare i den tävlingen men det är troligtvis inte jag och Carolina. Min viktnedgång stannade av iom min eviga förkylning, Carolinas viktnedgång har inte stannat av...men å andra sidan har den inte riktigt börjat heller. För att vi ska ha en chans ska det nog till att både jag och Carolina tajmar in ett ordentligt toabesök fem minuter innan invägning...och att gravitationen som vi känner till den upphör att verka.
Men jag är nöjd ändå...jag är lättare och utöver förkylningen känner jag mig piggare än på länge. Jag förvarnar redan nu om att det kommer en före och en efterbild inom kort.
Rihanna ska tydligen ha börjat dejta Ashton Kutcher (stavning?) vilket är lite irriterande. Min framtida fru får givetvis träffa vem hon vill så länge hon dumpat honom lagom till P&L i sommar, men hon kunde väl valt någon annan än den fjanten?
Ciao!
/Jon
Trötta jävlar
Med långa mellanrum släpps det spel som motiverar en spelkväll för mig och Johan. I fredags var det dags för "Resident evil: Operation Racoon city" och med den rutin vi skaffat oss gällande spelkvällar ansåg vi det vara bästa att åka hem och vila en stund efter jobbet istället för att köra pang på rödbetan. På det sättet räknade vi med att pigga kunna köra en bra bit in på natten. För min del sket det sig med sömn eftersom jag var tvungen att ändra i jobbschemat och sluta senare än vanligt för att Carolina skulle kunna vara med på en öppning på Maxi. Vid åtta sparkade vi igång kalaset med att vi öppnade varsin öl...det var som att dricka outspätt sönmedel. Och spelet sen då? Vi satt i ett nedsläckt rum och stirrade på skärmar där det utspelade en mörk historia i skumma, skuggiga och nattliga miljöer...ögonen tröttnade fort. Som tur var hade jag investerat i lite energidryck...som var totalt verkningslös. Trots att spelet var spännande var jag tvungen att kallprata för att hålla mig vaken men tillslut hjälpte inte ens det och jag började nicka. Jag insåg att det var kört och meddelade Johan att jag var tvungen att kasta in handduken men fick inget svar...han sov nämligen. När jag tänkte efter hade jag inte fått svar på mitt kallprat på länge och när jag kollade på hans skärm insåg jag att hans gubbe stod kvar på ett ställe där vi passerat för åtminstone en kvart sedan. Klockan måste åtminstone vara runt 2 tiden...den var kvart i elva! Pensionär var det här!
När vi ändå är inne på ämnet trötthet så kan jag passa på att ta upp vad mina söta små barn pysslar med bara för att de är jag som ska ta hand om dom och Carolina som ska jobba. Eller jag kan berätta vad dom INTE gör. Dom sover INTE middag sammtidigt så att jag hinner med en middagslur och dom lägger sig INTE i det som jag anser vara lämplig tid för små barn...minst en vaken till över 21 två dagar i rad trots att båda brukar sova vid 19. Däremot sover dom INTE längre på morgonen...vilken överraskning!
Bjuder på en historielektion signerad Carolina.
Kian spelade ett drag-and-drop spel på Carolinas iPhone i vilket har massa olika figurer som man kan stoppa in i en miljö. Varje figur som han satte på "kartan" gjorde ett säreget ljud och när Carolinas telefon trumpetat "TOOOOIIIIIIT" ungefär 173 gånger var Carolina tvungen att fråga vad det var som lät så.
"En elefant" sa Kian. Det verkade osannolikt då temat på just den karta som Kian spelade var Dinosaurier, grotton och annat förhistoriskt. Carolina fick titta och sa med pedagogisk stämma:
"Ahaaa...en elefant med betar, alltså en MAMMUT"
"Och vanliga elefanter har inte betar då?" frågade jag
"Ehh...jo, det har dom ju. Men vad är det som skiljer elefanter från mammutar då?"
"Tänk efter nu...."
"Hmm....dom har hår på huvudet?"
"PÅ HUVUDET!?!"
Efter att ha tittat på skärmen igen kunde hon glatt konstatera att mammuten hade hår på hela kroppen.
Vad har vi då lärt oss idag? En mammut är som elefant med hår på huvudet...och på resten av kroppen...och med betar!
Gonatt!
/Jon
For the cause
Dagens positiva aspekt var förståss att jag slutade när Carolina började vid tio-snåret. Planen var att jag skulle passa på att sova samtidigt som Theo sov och Kian var på dagis. Tyvärr gick det lite som det brukar för mina planer eftersom telefonen ringde en kvart efter att jag somnat och ytterligare en kvart efter att jag somnat om igen...Murphys lag i ett nötskal, i vanliga fall ringer telefonen oväntat max två gånger per vecka.
Strax innan ett begav sig jag och Theo ut i det vackra vädret för att hämta Kian. Solen sken och fåglarna kvittrade, det är verkligen jättejobbigt att vara hemma med barnen Carolina ;)
På väg hem stannade vi till i lekparken där det befann sig lite andra barn och föräldrar för att leka. Jag fick mig en funderare då det framkom att det finns folk som man "känner"/"vet vilka dom är" som faktiskt läser det som skrivs i just den här bloggen. Jag har alltid trott att det vart mamma som kikat in på olika IP-nummer. Med tanke på att det som skrivs eller dom bilder som läggs upp påverkar den allmänna uppfattningen om mig så kanske jag borde fundera ett varv extra innan jag publicerar något...men det verkar jobbigt att bry sig om sånt. Så jag säger samma sak som jag säger till Carolina när hon tycker att jag ska tänka på grannarna och klä på mig när jag struttar runt i huset: "Man tittar in på egen risk och får skylla sig själva!"...det gäller alltså er!
Jag vill passa på att gnälla lite på dom "framsteg" som görs och har gjorts inom medicin. När jag var liten fans det hostmedicin som var bra mot...hosta (surprise, surprise!). Nu finns det en medicin som är bra mot rethosta, en som är bra mot hosta med segt slem, en som är bra mot torr rethosta med lättflytande slem och en som är bra mot hosta med ketchup, gurkmajonäs och rostad lök. Var det inte bättre när man hade en superhostmedicin som funkade mot alla hostor och man slapp analysera sin egen slemkonsistens? Nu tog jag iaf den hostmedicin vi hade hemma, även om den kan vara gammal och troligtvis är mot fel sorts hosta. Den smakade lakrits och var god...alltid nåt!
Gonatt!
/Jon
Välkommen tillbaka!
När jag nu återvände till sovrummet räknade jag med ett varmt välkomnande...och det fick jag. Mitt i natten vaknade jag av att Carolina ruskade på mig.
"Vad är det?"
"Du andas!" (jag andas tydligen för högt)
"Jag ska försöka sluta"
Det han gå någon timme innan det var dags igen:
"Du kan väl andas åt ditt håll åtminstone!"
"Mmm...om jag nu nödvändigtvis måste andas"
Barnen sover alldeles utmärkt på sina nya rum. Kian sover hela nätter och Theo vaknar inte lika ofta...vilket jag kan förstå. Strax efter fyra vaknade jag av det jag trodde var en jordbävning...det visade sig vara snarkningar. Välkommen tillbaka!
Måste bara kommentera en grej jag läste i måndagens NA. Det är fågelskådarsäsong vid tysslingen, det hade samlats svanar och fågelskådare vid sjön när det plötsligt small av raketer mitt i härligheten. Svanar trampade ihjäl varandra, svanar flög in i stängsel och svanarna kom inte tillbaka på flera timmar. Missförstå mig rätt, givetvis är det inte bra att det skjuts raketer på djur...men man får ta ett pojkstreck där förövarna inte var medvetna om konsekvenserna för vad det är. Ungdommarna ifråga erkände ångerfullt efteråt. Synd om svanarna...men INTE om kalkonknu...hrm...fågelskådarna. Guidens komentar efteråt "Svanarna kom inte tillbaka på flera timmar, många blev besvikna och arga, några svor" vad säger man om det? Buhu!!!
Att det dagen efter i kommentarsfältet kunde läsas om att det skulle "ställas inför rätta" och det skulle till "kännbara straff" är ju störtlöjligt. Gå hem och kramas med en uppstoppad gås eller nåt!
/Jon
Tatuering, experiment, premiär och eget rum
Kian har fått ett eget rum, äntligen! Stora killen har flyttat upp och Theo har tagit hans rum och det är så himla skönt att få undan Theos grejjer från vardagsrummet. Visserligen fortsätter han att sprida saker över nedervåningen men nu kanske det finns 10 saker att plocka undan istället för 70. Kians rum blev jättebra och han verkar stortrivas, när vi frågade om han tyckte det blev bra svarade han med ett stort leende att "Det är nästan som fredagsmys" - fem plus med andra ord!
För någon vecka sedan köpte jag ju böcker med lite vardagsexperiment men jag har liksom inte fått tummen ur förens idag. Idag körde vi experiment med ytspänning något som Kian tyckte var jättekul. Det var "igen" och "mera" om vartannat, jag tror att det var nytt rekord i att sitta still och fokusera på en sak om man bortser från bolibompa och titta på film. Carolina och Theo agerade åskådare men Carolina är mej veterligen inget större fan av experimentlusta och Theo var bara nöjd så länge han fick ett kex att tugga på. Men som det verkar på Kian så kanske vi kan hålla honnom borta från sina egna experiment (som slutar med översvämmning på köksbänken) om vi fortsättar att köra med lite ordnade former.
Flyter eller sjunker? Jag och Kian experimenterade...
...Ivrigt påhejade av Theo
Sist men inte minst en liten närbild på Carolinas fina tatuering som hon gjorde idag
Kian, Theo och...nähä, Jon fick väl inte plats
Ciao!
/Jon
Hembakt El taco är INTE El taco!
Det är dags för fredagsmyyyyyyys...eller det var för några timmar sedan iaf. Hembakt pizza stod på menyn och Carolina hade kommit på den brillianta idéen att försöka piratkopiera pizzornas pizza: El Taco! Jag misslyckades förståss med att köpa mogna avocado till guacamolen trots att jag klämde och kände i en halv evighet. Jag gillar inte luriga avocados...tacka vet jag lök. Inga konstigheter där inte, man vet när man klämmer på ett par schyssta lökar.
Först skulle Kian baka sin egen lilla pizza. Han inledde med att lägga på en liten skinkstrimla...sen var han nöjd, efter lite övertalning fick han ihop redigt med fyllning och resultatet verkade lyckat då han smaskade i sig ordentligt.
Våra El Taco-kopior blev också lyckade, så tillvida att dom kunde benämnas som mycket goda. Men Hembakt El Taco blir aldrig El Taco. Faktum är att hembakt pizza aldrig blir köpt pizza...kanske borde man bara låta proffsen sköta sitt.
Annars skulle man väl kunna säga "Det går bra nu"...
Carolina har fått jobb på ICA Maxi och förhoppningar om att det ska rulla in lite kulor ökar...för att inte tala om att jag kommer att kunna ta ut min efterlängtade föräldraledighet under sommaren. Fotbolls EM och sommar OS...I´ll be watching.
Med detta flytet lyckades jag även komma till en busshålplats precis innan bussen gick (istället för efter), genomföra en mycket simpel bilreparation (inte simpel för mig), byggt en superkoja (enligt Kians bedömning) samt att jag lyckats spika upp en dörrkarm utan att riva huset...vilka stordåd som framtiden håller får tiden utvisa 
Pirat El Taco
Superkoja
Ciao!
/Jon
Lek & Buslandet - inte så barnvänligt som man kan tro
Efter en mängd tomma hot om inställt besök på Lek & Buslandet så kunde vi inte neka Kian även om han idag trotsat nästan precis allt vi sagt till honom. Men tråkigheter glömms snabbt när man får se Kians min när han får syn på dinosaurierna utanför entrén. Sann glädje i sin renaste form! Och väl inne blir han som duracellkaninen...inte en gång får man höra hans nya favorituttryck "Jag orkar inte".
Snabb har han blivit också, sengångaren i den enorma klätterställningen är ett minne blott. Nu får man lägga på ett kol för att hinna med den lilla vesslan. Idag gick det tom för fort för mitt eget bästa...Kian slängde sig över en bom och för att hinna med tvingdes jag till en gränslemanöver i hög fart. Givetvis slant jag med knät jag satt på bommen vilket resulterade i en klassisk "skrev vs. för hög cykelram-olycka". Nu är det ju redan färdigavlat för min del...men hade jag haft funderingar på att skaffa fler ungar hade jag kunnar sluta fundra runt 18 tiden idag (igår, klockan är över tolv) - "barnvänligt" my ass!
Jag tror inte riktigt att Kian förstod vad som hände, hade han förstått hade han nog låtit bli att glatt ropa "Det är ingen fara pappa!"
Carolina besökte arbetsförmedlingen idag för att utröna möjligheten att hitta ett jobb och efter ett besök på Willys senare under dagen så är utsikterna för åtminstone ett "sommarjobb" goda, dessutom hörde ICA Maxi där hon lämnat in en spontanansökan av sig...missat samtal förvisso, men det är ju lite spännande. Jag håller iaf tummarna för att det ska dyka upp något.
Gonatt!
/Jon
Le grande finale
Idag hade vi fint besök i Garphyttan då grabbarnas farmor och farfar hälsade på. Carolina utnyttjade den extra tillsynen av barnen med att dra med mig ut på promenad...eller var det jag som erbjöd mig att följa med? Det låter ju helt troligt men jag tror att det var så det var. VArför gör jag så mot mig själv? Jag vet ju vad jag tycker om att gå i motionssyfte. Det blev ju inte bättre av att vi gick en rak väg ifrån Garpvägen 56 så när vi väl tröttnat och beslutades oss för att vända fans det inga genvägar tillbaka.
Vi åt iaf pizza, lekte och hade trevligt. Jag bedömmer det hela som en lyckad söndag!
I lördags hade vi också fint besök i form av grabbarnas mormor och morfar. Conny lade sista handen vid Kians rumbygge och med dörren på plats ser det fantastiskt ut. Nu fattas det lite målning och lite lister innan det är dags att flytta upp Kian för att göra plats åt Theo. Det går inte ens att föreställa sig hur skönt det ska bli att få ut Theo ur vårat sovrum och hans leksaker ur vardagsrummet.
Igår var det ju även den stora finalen i melodifestivalen och om jag ska se saken objektivt så ska det sägas att rätt låt som vann. Nu är ju inte objektivitet riktigt min grej och även om Loreens låt är den som troligtvis funkar bäst i Europa så var Thorsten Flincks låt kvällens höjdpunkt! Nej, vänta! Kvällens höjdpunkt var ju när dom europeiska jurygrupperna skulle avge sina poäng. I synnerhet Cypern...Vad hette han som skulle presentera Cyperns poäng? Klitos Klitou! Kan man heta så i svensk TV?!? Jag tyckte det var småkul...och det tyckte tydligen Sara Dawn Finer också.
Och Bosnien/Hersegovina (eller vad dom nu heter) sen då. Sara dawn presenterade poängpresentatören som Dejan Kockrich men namnskylten sa sanningen: Dejan Kukric. Your name is Kuk mister Kuk! (det är bara kul om man sett torsk på Tallin)
Slutligen till gåragens Kian:
Jag och och Kian tog en låååångsam promenad till konsum för att hämta ett paket och köpa lördagsgodis då vi mötte en mamma med ett barn i barnvagn och en liten son i släptåg. Vi häsade och hann gå ungefär tre meter innan Kian högt och tydligt utbrister: Pappa! Det där var en PISSENISSE!
Skämdes? Jo, kanske lite.
Ciao!
/Jon
