Samling i soffan.

Vad finns det som samlar familjer i vardagsrumet? Julfirande i all ära men det är Let's dance som står starkast hemma i Garphyttan. År ut och år in sitter jag och Carolina och beundrar parens framfart på golvet. Och när vi tröttnat på Kalle och hans vänner, när vi inte orkar samlas för att fira födelsedagar så kommer vi fortfarande att följa Let's dance till sista steg.

Jag gjorde ett ryck på jobbet fram till klockan 13, jag förstår inte hur jag överlevde att jobba till 16 tidigare i mitt liv. Efter det skulle jag följa med min älskling och sniffa lite. Carolina hade sniffat tidigare i veckan och nu tyckte hon att det var dags för mig och Kian. Jag fick inte med mig strumpor, t-shirt eller kalsonger till jobbet för att byta om efteråt, men bättre folk än jag har klarat sig utan sådanna världsligheter. Vad jag däremot fick med mig var min gamla jofa jacka anno 1995, INTE acceptabelt när man visar sig på Mariebergs köpcentrum med Carolina. Den jackan är så ful att Carolina kände sig tvungen att vända hem efter min andra jacka när hon glömde att ta med den. Det gav mig tid att stoppa i ett 100 kronors mål på donkens. GÖTT! (Jag älskar min jofa jacka väldigt mycket, ful eller inte, det är insidan som räknas)

Väl på marieberg sniffade jag på fem olika parfymer. Trots nästäppa var det ett enkelt val och jag tvingade nästan Carolina att behålla den dyra parfymen istället för att byta mot en som var på rea. Hur ofta händer det något sådant?

Nicklas, Carro och Jonna kom över på lite käk och trivsel. Kian och Jonna dansade så att man blev alldeles snurrig i skallen, att Nicklas hängde med i svängarna går bortom mitt förstånd. Kian lyckades vara snäll nästan hela kvällen förutom två knuffar på Jonna. Men man kan inte säga någat annat än att han är världens gladaste skrutt!

Nu vill Carolina ha datorn och jag har inget att invända mot det, det är ju trots allt hennes egendom.

natti!

/Jon

Extra helg!

Igår vid lunchtid satt jag på jobbet med en tallrik köttbullar framför mig när jag märkte hur mina arbetskamrater började packa ihop för att dra.
-Vad pysslar ni med? frågade jag.
-Vi har halvdag idag, det är röd dag imorgon.
Skrutt också! Typiskt mig att inte ha koll på sådant. Jag slängde i mig maten kvickt som den och tack vare min goda karma fick jag transportföretaget att hämta sändningarna på en gång.

Jag kom iväg rätt snabbt och var helnöjd i bilen på väg hem, oväntad ledig tid är den bästa lediga tiden. Tyvärr kom vi oss inte för att göra något speciellt så tiden bara rann iväg.

Idag hälsade Kians farmor och farfar på vilket uppskattades av alla men framför allt av Kian. Plogbilen lassade upp ungefär trettitvå ton snö på uppfarten. KUL! Efter skottningen fick jag iaf en trevlig överraskning i form av kladdkaka, NICE!
Vi hann spela lite spel med mamma och pappa innan dom gav sig av hemmåt.

Nu sitter hela familjen och kollar på bolibompa. Carolina drömmer sig tillbaka till Björnes magasin. Hur kul var det egentligen? Sinnesslö björn med fula låtsasdjur. Gästarna var förvisso bra men jag minns bara att jag störde mig så innåt h-vete på att han snålade som f-n med sina pepparkakor.

Dagens rubrik i aftonbladet: Försvunnen kvinna inte hittad.
Vänta nu lite...INTE hittad? Är det en nyhet?
Konflikten mellan israeler och pallestinier INTE löst. Problemet med global uppvärmning INTE löst. Jons träning inför beach 2014 går INTE som den ska. Är det inte så att något blir en nyhet först när det händer?

Tankade på ST1 här om dagen och såg en trottoarpratare med texten "Alltid lågt pris". Övervägde att anmäla till KO, 13.18 för en liter 95 är väl ändå INTE lågt pris. Jag ändrade mig när jag åkte förbi Statoil och insåg att dom tog 13.43. 13.43!!! Jag hade sparat nästan 12 spänn på omvägen förbi ST1, wohooooo! Synd bara att det tog mig ungefär 20 minuter längre än om jag tagit raka vägen till Statoil och att mina 12 spän gick åt till tomgångskörningen i köerna.

Idag blir det fotbollsträning i min snygg t-shirt (nej, alla får inte plas i min t-shirt. Vi tränar i hallen men jag ska ha min snygg t-shirt på mig). jag är sjuk taggad så jag hoppas att det inte slutar med benbrott.

Bye!

Jon

Gravidrelaterat problem

Vad får man för att man offrar sömn för att kolla in junior-kronorna sent på natten. Förlust på straffar, tack för den.

Ett gravidrelaterat problem har uppstått. Carolina vill att vi ska åka iväg till en fotograf och ta en bild på oss medans hon har sin fina tjockismage. Vad är problemet med det? Sånt verkar ju jättemysigt. Problemet är ju att båda den blivande mamman och pappan förväntas vara halvnakna på kortet. Det är inte nakenheten i sig som skrämmer mig, tvärt om. Mina tankar dras till risken att man vid ett snabbt ögonkast inte ska kunna skilja den gravida från den som ätit alldeles för onyttigt under jul och nyår. Jag får helt enkelt kapa lite på tidsplanen i "beach 2014". Kian fattade galoppen och ställde fram pappas löpardojjor. Jobbigt! Jag kanske bara ska be en bön för att fotografen ska vara en fena på photoshop.

Carolina kan konsten att svänga fort. igår frågade jag om hon inte skulle ansluta sig till min nyttighets-crusade. Hon svarade att hon skulle passa på att äta onyttigt medans hon ändå var tjock. Idag fick jag skäll för att jag inte sa ifrån när hon stoppade i sig chokladpudding - Kalla mig feg, men jag har ingen dödslängtan. Sen gav hon järnet på leg-magic.

/Jon


Har du sett herr Kantarell

Kian tar över bloggen! Vad är det frågan om? Jag styr upp med en kortis, hade glömt att det var JVM-semi 21.30.

Jag är en upptäckare, jag skulle kunna resa världen runt och hitta nya spännande saker. Men jag föredrar att upptäcka saker hemifrån. På sistone har jag upptäckt nässprutan. Jag har funderat på det hur länge som helst men det krävdes att Carolina köpte en och sparkade mitt arsle från soffan till toaletten för att jag skulle få möjligheten att ta ett fritt, djupt andetag genom näsan för första gången på åratal.
Serien desperate romantics som går på SVT är den bästa serien jag sett på länge och eftersom den bara är på sex episoder finns det förhoppningar om att jag ska kunna se klart den. Eftersom den handlar om konstnärer och deras leverne får den mig nästan att känna mig lite sofistikerad.
Sist men inte minst upptäckte jag nyligen smakkombinationen morot och kantarell. Medans Carolina körde på glassbåt så tog jag ett litet steg mot beach 2014 med att skala tre morötter. Men jag är ingen kanin så jag letade fram lite créme bonjour och chansade på katarell för att förhöja smakupplevelsen. Klockrent!

Jag känner mig på skapligt humör trots att det var första dagen på jobbet efter ledigheten. Det dåliga humöret som Carolina nämnde berode på att jag krossade en vas. Jag har väntat i två år på att Kian skulle riva ner den och det har vart nära många gånger. Men tillslut lyckades jag fastna i den samtidigt som jag slog smalbenet i TV-bänken. Resultatet blev en vas i fyra delar och fula ord. Jag antar att det är jag som är klumpen i familjen.

Hockey, hockey HOCKEEEEY!

/Jon

Med andra ögon.

I vanliga fall är jag den som är tvungen att väcka hela familjen så att det blir någonting gjort, men imorse var jag så less på att jag alltid måste ta det ansvaret. Jag tänkte strunta i det helt och se vad som skulle hända, men när klockan var 7 insåg jag att om inte jag gör det så gör ingen det. Dom klarar sig helt enkelt inte utan mig.

Jag lyckades få upp mamma, men pappa sov så djupt att man kunde tro att han låg i koma. Han hade väl vart uppe och kollat på den där utomhushockeymatchen hela natten...pucko! Jag insåg hur hopplöst det var och gav upp.

Jag tjatade på mamma om pippi långstrump. Egentligen vill jag se på Discovery chanel eller Uppdrag granskning men både mamma och pappa verkar ha lite svårt med svenska språket, det känns ibland som om dom tar in ungefär 10% av vad man säger. Det går bra så länge man använder enkla ord men så fort man höjer svårighetsgraden och pratar hela meningar så är dom helt lost....pippi fick duga.

Klockan 11 gjorde jag ett nytt försök att väcka pappa. Jag tyckte inte att han borde sova bort sin sista dag på jullovet. Med lite fula knep fick jag iaf upp honom. Då insåg jag hur knubbig han blivit av all julmat, han måste verkligen börja träna. Det blir ett himla liv på honom om man försöker smaka ett litet chips men själv har han inga problem att trycka i sig en hel skål själv. DUBBELMORAL!

Till lunch blev det pankaka...ÄNTLIGEN! Tänk att dom ska ha så svårt att förstå att jag inte äter vad som helst. Jag vill ha fint käk som blodpudding, pankaka eller makaroner och kanske någon köttbulle om jag får tillräckligt med ketchup. Försök inte med er taskiga lax i ugn eller oxfilé. Pappa brukar kunna klanta till vad som helst i köket men jag måste medge att det är rätt kul när han vänder pankakor i luften. Och det räcker med att säga "mera" så gör han det om och om igen, min dresserade cirkuschimpans.

I och med att jag tog lite sovmorgon var jag inte trött vid ett-tiden som jag brukar. Trots det gjorde mamma och pappa upprepade försök att tvinga mig att sova. Jag må vara smartare än båda dom tillsammans men än har jag inte musklerna att stå emot när dom lyfter in mig i sängen mot in vilja. När jag med högljuda protester klargjort min syn på det hela bestämde jag mig för att ta en tupplur för familjefridens skull.

Jag och pappa tog en dusch när jag vaknat och sedan åkte vi för att fira att mammas mormor Dagny fyllt 80 år på Scandics resturang. Det var ett trevligt intiativ, men jag förstår inte varför allt ska ta sådan tid. Vänta på maten i hundra år, alla äter långsam, vänta lite till. Man kunde ju tro att det bara är jag som vill hinna springa lite i hotellkoridorerna. Maten ska vi inte tala om, OSKALAD korv! Dom har som yrke att laga mat och kan inte ens skala prinskorv, tur att min betjänt aka pappa fattade galoppen.
Jag hann iaf leka lite med Jonna innan vi skulle åka hem igen.

Väl hemma satt jag i soffan och väntade på att få se lite nyheter förgäves. Det zappades fram och tillbaka mellan tråkiga komediserier och dålig film...men ingenting allmänbildande. Jag gav upp, bad om en flaska mjölk och gick till sängs.

/Kian - allsmäktig härskare över garpvägen 56

som bortblåst!....

Jahopp då var Jons bra humör som bortblåst...
han som varit så go o glad ett tag nu. Men jag kände på mig att det hade med ledigheten att göra, nu ska han ju tillbaka till jobbet imorn och jag förstår att han har ångest :/
Men önskar att det bra humöret kunde hålla i sig ändå, det blir så mycket trevligare för alla andra i hans närhet då!!

Idag fyllde min Mormor 80År och det firade vi med att gå ut och äta på Scandic hotell i Västhaga. Det var väldigt trevligt och mormor blev så glad över att bli uppvaktad :)

Nu ska jag försöka sova, man vet ju aldrig när Kian tänkt gå upp imorgon bitti. Men han somnade inte förrens 21:30 så förhoppningsvis sover han liiite längre än till 05-06 :P

/Carro

Jag är för snäll

Man får ju skylla sig själv. I samband med gårdagens nyårsafton intog jag alkoholhaltiga drycker i berusningssyfte, något som var planerat sen tidigare. Jag och Carolina kom överens om att hon skulle ansvara för våran son dagen efter då hon pga sitt gravida tillstånd skulle vara nykter. När jag tillslut lullade i säng strax efter tre sa gumman att hon inte kunde sova, hon kände sig stressad över att hon skulle ta Kian tidigt på morgonen och sedan jobba på eftermiddagen.
När man är lätt salongsberusad och har haft en trevlig kväll så är som bekant inga problem för stora för att lösa.
-Det är lugnt älskling, jag tar honom.
Hakuna matata, tänkte jag och slog igen ögonlocken.

Det kändes som om det han gå tre sekunder innan jag hörde en bekant röst och slog upp ögonen för att se Kian stående i dörröppningen. I tron att klockan var runt fyra hävde jag mig upp för att fylla en flaska mjölk. Planen var att så snabbt som möjligt få honom att somna om för att sedan återgå till horizontelt läge. Då såg jag att klockan var kvart över sex vilket betyder att Kian i 99 fall av 100 har sovit färdigt. CRAP!
I vanliga fall räcker det med att skicka in pippi långstrump i dvd:n för att få avnjuta en timmes välförtjänt koma i soffan, men eftersom familjen Fredrikson-Mansikka inklusive hund sov över var jag tvungen att övervaka Kian så att han inte blev för närgången mot "Nappe" som var minst lika intressant som pippi. Sömnbristen i kombination med att jag inte fick någon mjukstart i soffan ledde till att det gick en säkring på hjärnkontoret. Jag började städa, jag pockade ur och i diskmaskinen och sen ställde jag mig och diskade. Om det är jobbigt och går sakta i vanliga fall så var det en fjärt i rymden jämfört med hur det var imorse.

Efter en stund kom Linda ner och höll mig vaken genom att spela sequence med mig och vid halv tio blev jag avlöst av en efter omständigheterna utsövd älskling. Resten av dagen har vart lite dimmig. Jag sov tills Carolina skulle åka och jobba och jag tog en tupplur medans Kian sov middag. Efter det ramlade timarna iväg som dom kan göra när både Kian och Carolina är glada och medgörliga och plötsligt är klockan över 23 och jag sitter här.

Vi hoppar tillbaka till nyårsafton som av tradition brukar vara årets mest upphaussade dag. Förväntningarna är skyhöga men det blir inte roligare än när James hoppar jämfota över tigerhuvudet, säger Schkall som admiral Von Schneider och dricker ur blomvasen. I vanlig fall går det bara utför därifrån och hela kvällen slutar som en enda stor pungspark, och jag menar det inte på ett positivt sätt.
Den här kvällen blev annorlunda trots panikdamsugning i golfkallingarna fem minuter innan gästerna var beräknade. Det fanns inga Nobell-förväntningar på middagen men den blev NICE!!! ändå. Barnen lekte på det hela taget snällt med varandra, dom var glada och kom i säng i skaplig tid. det fanns inget späckat schema som till varje pris skulle hinnas med utan vi gjorde det vi kände för i lagom takt. Klockrent!
Det sög förståss lite i rakettarmen vid tolvslaget men när dom andra berättade att dom mest såg fyrverkerier som pengar som går upp i rök kändes det lite bättre. Desutom utförde jag ett spontant improviserat dans/shownummer med ett tomtebloss i vardera hand som blev mycket uppskattat, möjligen ett återkommande inslag i nyårsfirandet.
Jag ger nyårsafton anno 2010: ++++

Den senaste veckan har jag funderat på saker att göra, planer råder det som vanligt ingen brist på men det här med att få tummen ur är svårare. på tapeten just nu: lära mig spela gitarr, lära mig italienska samt göra en satsning mot SM i luffarschack.
Det lutar åt det sistnämnda.

Min mobil tycks vara på väg mot graven. Det kan gå veckor utan att jag får SMS, inget konstigt med det. Men när jag inte fick en enda jul eller nyårshälsning började jag ana oråd. Jag gjorde ett testskick från Gummans telefon och mycket riktigt, NADA! Så om någon mot förmodan känner sig bortstött och oönskad av mig, tänk om!
GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR PÅ ER!
(skicka inga SMS)

Natti!

/Jon


pissenisse och rosa batteridrivet

Klockan halv fyra imorse klev en dyngsur Kian in i vårat sovrum. Han hade klunkat i sig massor med vatten innan läggdags och resultatet blev en överfull blöja. det gick att vrida ur pyjamasen. En snabbdusch med pappa och en flaska mjölk så var allt frid och fröjd och han sov till klockan sju vilket kan ses som sovmorgon i jämförelse med dom senaste veckorna.
Pappa lagade risgrynsgröt och Kian ängnade sig åt sin nya favoritsysselsätning: Hälla vatten mellan saker vid diskbänken. Sedan hjälptes vi åt att tvätta hans sängkläder.
Kin sprang runt i blöja ett tag och till pappas stora glädje sa han till när han behövde kissa. Snabba ryck till pottan och välförtjänt beröm, pappas förhoppningar om en rumsren son växte.
Det han gå tio minuter innan Kian med glad röst informerade pappa om att stod och kissade på golvet.
Han fick tvätta av sig och gå in och väcka mamma som undrade:
-Kian, kissade du på golvet?
-Jaaa, pappa torka!
-Men Kian, så får man väl inte göra?
-Nä...det e INTE bla(bra).

Dagens familjeaktivitet bestod av att Carolina sydde upp gardiner medans jag vek tvätt. Kian kättrade på stegen som Carolina plockat fram och påstod att det var hans tur att använda den så fort Carolina behövde låna den. Tillslut tyckte Kian att det var dags för pappa att släppa tvätten och röra lite på sig:
-Pappas tur!
-Nej, pappa orkar inte Kian.
-Nää, pappa e tjock!
-Va sa du?
-Pappa är för tjock!
Carolina fick ett gott skratt och undrade om pappa verkligen var för tjock för att klättra på stegen. Jaa, svarade Kian bestämt.
Därför sa jag till Carolina att jag skulle gå ut och springa när hon kom hem efter jobbet. 
-Klä på dig, tyckte hon.
Jag funderar på om det var av omtanke, att jag skulle slippa bli förkyld eller om hon är orolig för att jag ska bli någon sorts nudistlöpare med tanke på tidningsprotesten.

Carolina verkar ha lite tråkigt på kvällarna och jag förstår om hon känner sig lite ensam när jag är på sena träningar. Därför åkte jag och köpte henne en liten rosa batteridriven pryl som inte är större än att man kan ta med den i väskan. Så har hon något att göra när jag är borta på kvällarna menar jag. Jag håller på att provköra den nu och jag tror att hon kommer att bli väldigt nöjd med sin...mini-pc.

Jag ser att besökarantalet är tillbaka på mer normala nivåer efter smått otroliga (med mina mått mätt) 24 st besökare. Vad var det för några? Kan någon upplysa mig om vad det var frågan om?

arrivederci tutti!

/Jon

Det bra humöret

Carolina har hittat en ny favoritkudde att sova med. Hon säger att den får henne att sova skönare och hon har inte ont i nacke, huvud elller rygg när hon vaknar...och det är ju bra. Problemet är att det är min kudde som hon har norpat åt sig. Jag brukar inte vara kinkig med kuddar och madrasser, jag har ju sovit gott på stenar när det begav sig...men den här kudden och jag har ju hängt ihop ett tag och jag vet inte hur jag ska tackla det:/ Det underliga är att den här kudden har vart Carolinas favorit förut, det har alla fyra kuddar som trängs i sängen varit under någon period. Hon går liksom runt mellan dom och tenderar att välja just den som har blivit över åt mig lagom tills jag har nötit in den som jag vill ha den. Är det kanske så att jag är en fenomenal kuddpuffare?

Nu till själva poängen. Trots att jag blivit av med min sovkompanjon är jag fortfarande på bra humör, vart ska detta sluta egentligen?

Imorse när jag tuggat i mig kanterna (jag äter upp kanterna på alla mina smörgåsar först så att det göttaste är kvar till sist) på mina kärleksfullt preparerade skinkmackor kom Kian och försökte knycka en. Jag viftade bort honom och läste vidare i tidningen. Precis när jag skulle sträcka mig efter den sista (den sista är alltid den bästa) så körde Kian en hit and run. Innan jag fattat vad som hänt och jagat ikapp honom i vardagsrummet hade han mulat in hela härligheten i truten. Han spottade förvisso ut en del men så länge jag fortfarande är ung nog och har orken kvar att tugga min egen mat så föredrar jag att göra så. Trots detta - bra humör!

Igår på ICA-maxi parkeringen var det ett pucko som betedde sig väldigt konstigt åt. Jag förklarar så här: Vad får man om man kombinerar en hastigt öppnad bildörr och en oförberedd nysning? -Jon Fredborg som skallar ett jack i huvudet på sig själv och väldigt mycket smärta. Då blev jag äntligen på mindre bra humör....men det gick över...innan vi ens hade kommit ut på motorvägen var ilskan som bortblåst.

Inte ens det faktum att jag försakar sömn för att spela XBOX ändrar humörbalansen...vad återstår det att göra? Det här är inte normalt.

Idag var Kians farmor, farfar och faster på besök från Borlänge. Va kul, tyckte Kian och busade på. Sedan åkte vi till Carolinas farmor och åt smörgåstårta och glass (inte sammtidigt). Jag behöver väl inte säga att jag är på ännu bättre humör efter det. Jag kanske borde satsa på sport-ätning...eller vad man kallar det, ätsport kanske. Tyvärr är ju ätsportens motsvarighet till Formel 1 varmkorvsätning. Det är ju synd att det är där dom stora pengarna finns eftersom jag inte är så förtjust i just varmkorv, men jag skulle nog kunna bli något inom taco, cheesburgare äller smörgåstårta.

Jag ska lägga in en bild på min fina gears-tröja så snart jag orkar, men det är jobbigt att hämta kameran på nedervåningen när man lagt på sig extra julkilon.

Hej på er!

/Jon 


Julsummering

Nu är glada julen slut slut slut.

Vi firade den "riktiga" julen hos Carolinas föräldrar och jag fick äntligen trycka i mig min beskärda del av julmat md intakt smaksinne. Vi anlände som vanligt långt mycket senare än vad som anses vara fashionabelt (ca 15 min medans vi prickade en timme efter utsatt tid) och tvingade på så sätt ihop schemat så till den milda grad att julmaten krockade med kalle anka. Vad gjorde väl det, nu måste det snart vara dags att lägga ner? Det åldras inte längre med värdighet. Modern tecknat görs i 3D medans kalles vänner dubbas med samma röst till alla figurer. SUCK! Men tomtarnas verkstad håller även om jag inte var tillräckligt onykter för att uppskatta det hela fullt ut.

Julafton flög iväg nu när Kian och Jonna är tillräckligt stora för att underhålla hela kvällen, det blir liksom inga sega pauser utan plötsligt har dagen gått och man ligger i sängen och blir sparkad av Kian.

Julkalappssummering:

Kians bästa - Det står mellan En brandstation och en lustig kulbana som man kan bygga på massa olika sätt, med en bob som god trea. Pappas favvo var kulbanan som idag har underhållit både far och son i ca 2 timmar men den fallar på att Kian inte kan leka med den själv...och sen låter den ju inte. Brandstationen däremot..PUH! Tre brandbilar, blinkande saftblandare, komradio, fyra knappar med anrop följt av högljudda sirener...behöver jag säga nåt mer? Egentligen inte men jag gör det ändå. - "Kalla på helikopter TUUUTUUUUTUUUTUUUT! Bil kör i fel färdriktning TUUUTUUUUTUUUTUUUT!" Jag har glömt bort ett men det sista kommer jag ihåg för det låter verkligen som om den säger "Öl till stationen" Man borde snickra ihop något liknande till nästa costumeparty man går på - pris till bästa utkädnad går till...Jon! utklädd till brandstation med blåljus på huvudet. När det är dags för tacktal trycker jag bara på knappen: "Öl till stationen TUUUTUUUTUUUTUUUT!"

Carolinas bästa - Rihannabiljetterna jag köpte förståss, koncert och hotell i början på november. Om hon gillar något annat bättre så får hon väl sätta sig och skriva nån gång, det här är MITT inlägg.

Jons bästa -  Det såg ut att vara klappat och klart när jag fick Assasins creed: Brotherhood till xbox av Carolina. Trots att överraskningseffekten uteblev (eftersom jag gav henne två titlar att välja på och sa att jag INTE ville att hon skulle lägga massa dineros på juklapp åt mig) så var det en väldigt bra gåva, given etta! Men så hände det sig att familjen Fredrikson-Mansikka kom på besök igår och Johan hade i löndom inhandlat en julgåva till mig. Och det var något av det finaste man kan få - Inte fred på jorden eller något bidrag till nån skola i afrika utan nåt ÄNNU större: En "gears of war" t-shirt med tillhörande svettband! (paus för förundran) Jag har haft t-shirten på mig sedan jag öppnade paketet och den börjar lukta konstigt under armarna men den är bara så fin (foto senare). Spank you Johan! Spank you VERY much!

Min förkylning har max två dagar kvar att leva vilket är BRA eftersom dieten av choklad, skinkmackor och julmust (vi slängde in en annandags-pizza idag också) börjar få mig att känna mig..fluffig. Som ett mulligt litet moln. Och jag som har lovat mig själv att vara i form till sommaren.

Sist men inte minst måste jag dela med mig av min olustkännsla jag har. Jag har vart på alldeles för bra humör på sistone och jag blir liksom inte av med det. Jag kan inte luta mig tillbaka och njuta eftersom det inte känns riktigt rätt. Ligger det någonting och lurpassar på mig inom en snar framtid?

Stort tack till först och främst min lilla familj, men även alla andra som på något sätt vart med och bidragit till att göra det här till världens toppenjul. TACK!

Egentligen var det tänkt att Jesus skulle födas i Norge men det sket sig när dom inte fick ihop till tre vise män.

Nu: uppesittarkväll med AC Brotherhood! Gonatt!

Nu är det jul igen

Imorse, tekniskt sett igår morse eftersom klockan passerat 24.00 men jag låtsas som om det är den 23:e fortfarande. Nåja, klockan 04.00 hoppade jag ur sängen och i tofflorna för att hämta posten. Jag valde tidpunkten med hänsyn till att vårt kvarter i huvudsak bebos av barnfamiljer. Detta var enbart en personlig protest mot det rådande klimatet och det var viktigt att ingen oskyldig kom till skada...psykiskt. Jag riggade en kamera för insamling av bevismaterial och gav mig iväg. Trots kylan sprintade jag med lätta obehindrade steg till postlådan och tillbaka. Det var förvånansvärt uppfriskande och det verkar ha hjälpt med tanket på att termometern numera håller sig runt -15 jämfört med -24 vid tiden för protesten. Sammanfattningsvis en stor succé förutom att bevisfilmen blev så mörk att det var svårt att urskilja vad det egentligen var frågan om, vad som däremot gick att urskilja var en alldeles för stor bakdel som lyste vitare än snön. Träning som nyårslöfte igen kanske?

Förkylningsläget är som följer: Jon - på bättringsvägen, Kian - dragit på sig lätt hosta, Carolina - läget oförändrat. Vi håller tummarna.

Jag lyckades galant med mina juluppgifter (koka gröt och skala potatis) så nu är jag helt redo för julen. Nu återstår bara för mig att önska alla en God Jul!

/Jon

Jag ser ljuset

Jaha, då var det dags igen. Bärbara datorn har fått en knäpp och går inte att använda. Det var bättre förr när grejjerna pallade för en stöt eller två. Så nu sitter jag uppe på stationära datorn vid, hör och häpna...ett fungerande skrivbord - inget ont som inte för något gott med sig.

På förkylningsfronten kan vi konstatera att jag har blivit marginellt bättre...medans Carolina förståss har blivit sämre. Vad är det frågan om egentligen? Ska det vara såhär, karma vart är du?

Idag var det sista dagen på jobbet innan julledigheten och det känns som att jag har klivit in i ljuset. Det här blir mitt första jullov sedan jag slutade skolan och det känns GÖTT! Trots kraftig förkylning med ihållande trötthet var jag på strålande humör när jag hämtade Kian efter jobbet. Och humöret sjönk inte trots att Kian grinade när han inte ville klä på sig för att gå hem. Och trots att han grinade när han fick blodpuddding till middag istället för pankaka som han ville. Och trots att han grinade när han inte fick pepparkaka till efterrätt. Och trots att han stortjöt när han inte fick kladda i slasken som var full med gammal gröt och äggskal. Jag tror att det var mitt goda humör som fick honom att ge med sig och sluta vara en grinputte. Vi lekte med bilar och byggde dupplo, han böt blöja utan minsta gnäll han var sådär härligt glad och busig som han kan vara när han sätter den sidan till. Tandborstningen skedde med något som kan liknas vid tvång (som vanligt) eftersom han tvärvägrar, men efter det var det bara glada miner igen. Det ska bli super att få vara hemma hos min skrutt i mer än en vecka!

Julafton närmar sig med stormsteg och tack vara det tidiga julfirandet i Borlänge har jag kommit in i julstämning...trots att min enda julrelaterade uppgift i år är grötkokning. Carolina är nog rädd för att uppmuntra mig när det gäller julstök, hon vet vad som kan hända om man gläntar för mycket på den dörren.
Men jag är sagolikt nöjd med min julklapp till min älsklingsgumma, jag brukar vara kass på presenter men i år har jag träffat helt rätt.

Jag måste bara ta upp kylan innan jag slutar. Ska det vara så här? Man hinner knappt utanför dörrn innan det hänger istappar från pungen. -26 grader är inte OK! Som protest ska jag imorgon bitti trotsa kylan och hämta posten UTAN kläder. Vi kan bara inte ha det så här, någon måste göra något...och den någon får bli jag!

juliga gonatthälsningar alles!

/Jon


Jävla skit!

Igår var det julbord på blablablas(bortglömt) gästgiveri i Borlänge. Jag hade sett fram emot det sedan det blev bestämt i höstas och det blev om möjligt ännu viktigare när jobbets julbord blev inställt. Orosmolnet var Carolinas förkylning, skulle hon kunna känna någon smak över huvudtaget? Men när morgonen kom stod det klart att den stora förloraren var *trumvirvel* jag själv...förståss! Carolina kände sig bättre men min medelförkylning bröt ut i en dunderförkylning och jag var ett snäpp ifrån utslagen. Utan smaksinne fans det bara en sak att göra - jag gick på kvantitet. Jag fick inte njuta av smaken på jansons, julskinkan eller köttbullarna men jag fick iaf känna på den speciella julbordsmättnadskänslan.

Vi hade julklappsutdelning i Borlänge också, Kian hade föga överraskande vart snällast. Kian var livrädd för tomten...och det var jag med. Inte nog med att masken var läskig, när tomten smög runt knuten var det inte helt utan likheter med Gollum. Men en stor eloge till min far som tog på sig ansvaret trots viss motvilja och obefintlig förberedelse.

Vad är det som är sex tum lång, två tum bred och gör kvinnor upphetsade?...En femhundring! Tillika min favvojulklapp. Juletider är räkningstider och femhundringarna trängs ju inte i plånboken precis. Kians bästa julklapp var nog BRIO-tågbanan.

Det blev ett taskigt inlägg...men jag är så jävla förkyld! Jävla skit!

/Jon


Sjukstugan

Kian har vart lite förkyld, Jag har vart "lagom" förkyld ett tag nu, men mest synd är det om Carolina vars förkylning aldrig verkar ge med sig. Med förkylningen har tröttheten kommit och vi har inte orkat göra någonting. Vi har jobbat på så gott det går och sedan slöat i soffan, inget att skriva om alltså.

I torsdags ryckte jag ändå mig själv i kragen och var med på jobbets lilla julfest. Jag hann bara vara med på maten och diverse julklappsutdelningen. Jag missade allt roligt alkoholskvaller eftersom jag kände mig tvungen att avvika för MIKs prestigefyllda skinkturnering. Jag lyckades iaf bärga en Gladiator-DVD i det Norska julklapps-bytet, racet eller vad det nu hette.

Skinkturneringen slutade i moll efter straffavgörande i semin, jag behöver väl knappast säga att jag drog mitt strå till stacken med en straffräddning och ett straffmål, tyvärr räckte det inte längre än till en ännu värre förkylning.

Nu har vi iaf tagit oss till Borlänge och förhoppningsvis kan vi ladda batterierna med god mat och sömn.

Avslutningsvis vill jag upplysa om hur nöjd Carolina är med hur jag använder mitt inflytande på min son. Jag har INTE lärt honnom att äta ordentligt, jag har INTE fått honom att sluta kasta saker men jag HAR lärt honom att säga "romphaaaaa" i bästa Sean-Banan stil.

http://www.youtube.com/watch?v=Jgru5giPkkQ

/Jon

Måndag 13 december

Middagen Jon bjöd på var jättegod! Till förrätt blev det toast med svampstuvning
(++ - - -) 
Till huvudrätt klyftpotatis och nötinnanlår med fetaost på samt bearnaisesås (++++-)
till efterrätt digistivecheescake med lime/citron (+++++)
Kändes verkligen lyxigt att bli serverad en trerätters middag sådär på lördagskvällen efter jobbet :)

Filmen vi hyrde däremot den var inte mkt att hurra för, vi såg typ 20-30min sedan ville varken jag eller Jon se mer för den var så dålig. Vi la oss och sov brevid våran lilla sjukling istället :P

På söndagen hade nog Kian sovit bort all feber för då var han lika busig och pratglad som vanligt.
Medans jag var och jobbade och Jon var på marieberg och stod i garderoben (för fotbollslaget) så hade Kian sin morfar och cilla hemma hos sig.

Idag var jag ledig. Men fick inte mycket egen Kian tid eftersom han lekte med Jesper (grannpojken) hela dagen. Men jag var med dem ut och åkte pulka en sväng, det var roligt :)
Kian är så härlig och glad jämt, världens bästa lilla guldklimp!! ♥

Jag hoppas att Kian kan sova inatt, han har fått sådan besvärlig rethosta på nätterna :/
Min förkylning vill aldrig ge sig heller, snorig och täppt i näsan och ont i halsen. Det kommer och går hela tiden.
Jons halsont kommer och går den också..usch usch! :P

Hoppas att Jon kan komma på vad han önskar sig i julklapp btw för imorn ska jag och Kian upp på stan och det är den enda dagen jag har tid att gå i affärer. Det är faktiskt den enda julklappen jag har kvar också. Hoppas att du känner pressen nu älskling! Tänk tänk ;)

Nu ska jag hoppa in i duschen och sen sova....

natti natti!


Sjukling! :(

Inatt blev det inte mkt sömn för någon i familjen, allra minst för Jon. Kian ville nämligen INTE sova. Jag som skulle jobba var tvungen att få lite sömn så att jag skulle orka med dagen.

Men det gick väldigt bra att jobba idag, var inte alls så trött som jag trodde att jag skulle vara. Kanske berodde på att det var folk i rörelse hela tiden och mycket att göra. Det var nämligen någon sorts julhandel på stan..tiden gick iaf väldigt fort :)

Jon och Kian skjutsade mig till jobbet. På hemvägen stannade vi och hyrde en film till kvällen, "20 years after" blev det. Den verkar bra iaf, hoppas jag kan hålla mig vaken hela filmen för ovanlighetens skull :P

När vi kom hem tyckte jag kian verkade blank om ögonen och han har inte velat äta på hela dagen, dessutom var han kokhet. Jag tog febern på han som visade 39,8c. Stackars lillplutten, jag tog ner gästmadrassen till vardagsrummet där han ligger och kollar på "Pippi lopp lopp" och dricker massa saft.

Jag får inte gå in i köket för Jon håller på med en "överraskningsfinmiddag", ska bli spännande och förhoppningsvis supergott! Han är en sån duktig hemmafru min karl som diskar, tvättar, städar och lagar mat. Jag har det bra jag! ;)
Själv har jag haft en liten svacka för egentligen är ju jag den ordningsamma och pedantiska i den här familjen, men har inte haft ork till nånting på senaste tiden och har inte brytt mig heller. Usch vad sämst jag känner mig! :P

Nu sover min lilla sjukling ♥


Åhh nu kom Jon och sa att det snart blir förrätt....spännande....

Trevlig kväll på er!


Här kommer....

...underbara bilder på min älskade lilla pluttskrutt! ♥


Uj uj vilket högt torn Kian har byggt! :)


Min söta lilla tomtenisse ♥


Kian klär granen. Jättefin blev den!


Här har Kian tagit en tupplur. Ser ju jätteskönt ut (not!) :P


Mamma och Kian ute o åker pulka






Världens sötaste! ♥





Kian äter apelsin


Hejsan hoppsan!..vad händer med mammas chokladkalender!? :O


Här gömde sig Kian under vagnen när vi skulle skutta iväg till dagis en morgon :D

Möte i Nappes fan-club

Det blev rörigt igår. Jag knepade med en ansökan till ett TV-program samtidigt som jag kollade på champions league-match med tjeckisk kommentator, tror inte det behövs sägas att det blev en rätt klen ansökan. Synd med tanke på att jag var väldigt sugen på att vinna TV-tävling. Efter det lyckades jag lägga upp en film på mig som pulkaklant på youtube och länka till bloggen. Efter väl (någolunda väl) utfört arbete var det läggdags...trodde jag. Då hade lilla snutte-Kian vaknat och han ville ha koll på vad som hände. Han fick sitta i knät och han skrattade gott åt pappas vurpa. Sen gick hela familjen och la sig i mamma och pappas säng. Kian ville INTE sova och han gjorde sitt bästa för att hålla alla vakna.
Med hög röst sjöng han "I ett hus vid skogens slut", eller vad den nu heter:
"I huuus skogen sluuut, liten hare titta uuuut, haren skutta fooooort, knack knack, hjälpa meeeeeej, annas sjute meeeeej, komma komma...ehhh Nappe* kommer Nappe, Nappe, NAPPEEEEEEE! Nappe, Nappe, NAPPEEEEEEE!
Det vore nice om Nappes fanclub kunde ha möte någon annan gång än klockan ett på natten, men Kian är ju så skön att varken jag eller Carolina kunde låta bli att skratta. Han snurrade runt, sparkade och klättrade tills klockan var två, då frågade Carolina om han skulle gå till sin säng och sova. Jaaaa, svarade han bestämt och gick och la sig.

Jag var så trött att jag knappt mindes vad som hände på jobbet idag, men det kändes som om det gick bra. Ett tag trodde jag att jag fått världens snilleblixt men ju mer jag hinner fundera på det desto sämmre värkar idén, vi får la se. Under tiden fick Kian besök av mormor så han har haft fullt upp. Jag sov en stund när jag kom hem och sen åkte jag på träning. Det blir roligare och roligare med fotbollen i takt med att fettprocenten i kroppen sjunker och att fötterna blir rappare. Jag har en bra bit kvar men ljusglimtarna blir fler, och möjligheten finns att jag kommer att kunna bidra med något mer än en gedigen kämpainsats i sommar.

*Nappe är Kians smeknamn på Linda och Johans hund Jason.

natti!

/Jon

Bubbelbad

Igår blev det ingen blogg. Precis när Kian skulle somna klockan 19.30 kom mamma in genom dörren, nyfiken i en strut sa: Vem komme? skuttade ur sängen och sprintade ut i hallen. Sen ville han inte sova förns klockan 21. Han ville inte sova då heller men eftersom han fick sällskap av en envis pappa i sängen så gav han tillslut upp, det gjorde pappas ögonlock också. Trots att jag fick 9 timmars sömn så var jag INTE pigg imorse. Tror det har att göra med ett elakt virus som försöker sprida sig från min hals ut i resten av kroppen. Typiskt, bara för att man kommit igång lite med träningen.

Jag köttade igenom jobbet och efteråt hämtade jag Kian på dagis. Vi skulle handla och Kian insisterade på en promenad dit, det gick ungefär lika fort som att rasta en sköldpadda. Det slank ner ett 4-pack "pepparkaksrullar", som punchrullar fast bruna och vita, hur skulle man kunna låta bli att testa? Dom smakade sådär...så jag åt bara tre och en halv.

Jag lyckades få kian att somna i tid och sjönk ned i soffan. När carolina hittade sin eländiga karl halvdöd på soffan så tappade hon upp ett bad som avslappning. Tacksamt gled jag och kaptenen (nej, det är inget kinky smeknamn på Carolina utan ett glas med Captain Morgan) ned bland bubblorna. En dryg timme senare klev en ny man ur karet, tyvärr var den nya mannen lika stel i kroppen som den gammla men det är sånt som händer.

Bet24 hade en kod som gav tillgång till en valfri champions league-match, jag valde Zilina - Spartak Moskva eftersom jag tippat på den. Det visade sig att det var med slovakisk komentator men vad gjorde det. Eftersom det gällde fotboll får man för sig att man förstår precis vad han menar. "Gbrier novak ossnief stroganoff!" - Ja, det var så sant som det var sagt, riktigt ful tackling!

Shit vad sent det blev.

Bjuder på denna http://www.youtube.com/watch?v=D6u59iwAYBY (ingen fara, det är INTE bubbelbadet)

/Jon

Ointressanta helgen

Det har inte hänt mycket på Garpvägen 56 på sistone. Om man inte heter Kian förståss, då händer ALLT! När Kian väl valt att gå och sova har jag och Carolina haft noll krafter kvar. Vi bara sitter och degar innan vi tillslut går och lägger oss. Det roligaste som hänt i veckan har förståss vart pulkaåkningen. Jag och Kian har åkt fredag och lördag, i söndags körde hela familjen och idag var det Carolina och Kians tur. Kian tycker att det är lika roligt att putta ner en tom pulka som att åka själv, men roligast är det förståss när pappa ramlar...och det händer ju lite då och då eftersom jag inte är så smidig.

Julkalendrarna på TV blir ju inte bättre med åren. "Hotell gyllene knorren", hur kul är det? Ingen humor, ingen julstämning och ingen SNÖ, iaf inte i dom två första avsnitten som jag såg. Plus dock för mammans finska brytning, allt blir roligare på mumindalska. Tacka vet jag Sunes jul, det var grejjer! Pappa Rudolf är en förebild för julfirare världen över. Resultat kan variera men det är tanken som räknas. "Ta av laxen Sune, det är dyrt...jag menar gott".

Ibland känner jag mig som pappa Rudolf, vissa saker händer bara mig. I fredags skulle jag unna mig lunch från donkens. När det var dags att veva ner rutan på skruttbilen för att beställa hade den frusit fast. Trots full fart på fläkten blev det till att öppna dörren, pinsamt. Samma sak när det var dags att betala. Men när maten väl skulle räckas över hade jag lyckats vålda upp rutan.

Julmiddagen på jobbet är inställd. Jag som hade ställt in magen på trippeltalrik får nu tänka om, för inte kan jag väl äta dubbelt vid julbordet i Borlänge?

Världen är som en kexchoklad, det kunde man iaf tro efter att ha läst förra inlägget. Egentligen var det bara jag som var sugen på kexchokladen som jag hade i kylen. Men guldfisk som man är hade man glömt den när jag skrivit klart. Den slutade i Carolinas mage. Tur var väl det för nu satsar jag på beach 2014.

Hej på er!

/Jon


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0