summersense

Det har vart en lagom helg. Min mamma gjorde ett uppskattat besök och barnen hälsade på sina kusiner för att leka lite. So far so good. Men jag har vart trött och håglös och kännde att jag behövde avsluta söndagen med lite avkoppling. Lite Starcraft II innan läggdags skulle göra susen. Jag vet att min dator är långt ifrån den senaste och att prestandan inte gör någon avundsjuk men den brukar göra jobbet när det gäller enklare grejjor som att kolla på viaplay eller lira lite Starcraft. Idag hade den tyvärr ingen bra dag. Den var extremt slö, den hängde sig när jag startade spelet och när jag väl fick fart på den så valde den att stänga av sig själv mitt i den andra matchen för att uppdatera nåt jävla skit. Sen skulle virusprogrammet ha sin föreställning...för 35 minuters kvalitetstid var jag tvungen att sitta 1h och 15m....inte coolt! Efter att allt uppdaterat sig klart mådde den helt plötsligt så jävla bra, det var så dags då jag helt tappat lusten att rymdkriga och pötsligt var på dåligt humör.

 

Det är jag fortfarande. Jag har upptäckt att jag gillar amerikansk fotboll mer än vanlig fotboll och att jag längtar mer till NFL börjar än till champions league-finalen...behöver jag säga att NFL premiären ligger betydligt längre in i framtiden. Tvättmaskinen betedde sig obra och lämnade efter sig nåt kladdigt grejs på luckan...jag kände att jag var tvungen att skölja tvätten en gång extra vilket var jobbigt tidsmässigt. Dessutom har jag blivit tjock eftersom förkylningen inte släpper så pass att jag kan träna, men godis det äter jag som om jag fortfarande rör på mig varje dag. Mycket irriterande!

 

Gonatt!

/Jon

"Haha, det här är ju underhållning", "Du ser ju till och med klumpig ut när du spelar" - Så lät det dryga 30 minuter in i min och Carolinas Super Marioutmaning. Så långt var allt frid och fröjd i en tävling som Carolina för ovanlighetens skull räknade med att vinna. För trots att jag har TV-spelandet i ryggraden så kan jag erkänna mina brister när det gäller NES...förutom på Mega Man, där är jag kung!

...Och Carolina är duktigt, det dröjde 25 minuter innan hon förlorade sitt första liv så jag ens fick börja spela. Och när jag väl fick spela så dröjde det 5 minuter innan jag klantdog och blev hånad. Det fortsatte på utklassningsstigen...tills det plötsligt tog stopp, hon körde fast på en bana och i takt med att jag kröp närmare tilltog paniken. Väl ikapp såg mina försök betydligt vassare ut än Carolinas och med mitt sista liv sträckte jag fram vinnarskallen och klarade banan. Sorry gumman, när det gäller tävlingar här hemma finns det en stjärna som lyser lite starkare.

 

Idag är jag trött. Igår åkte jag över till Johan för att äta lite ölkorv och kolla lite film. Vi såg "Rare exports" och jag kan fan inte sätta en etikett på filmen, men bra var den....FINSK! Så kan man beskriva den! Vi lirade lite Colonial marines innan vi slog på någon annan rulle medans vi gaggade lite. Sen gaggade vi lite mer och plötsligt var klockan 03.30...herrejises. Jag drog hem och fick mina två timmars sömn, drog en powerking och tog hand om barnen. Efter en tretimmars powernap mitt på dagen känner jag mig med i matchen igen. Inlägget blir lite hafsigt sammansatt eftersom jag försöker ta in deltävling tre av melodifestivalen samtidigt. Jag funderar på om dom får välja sina egna "inmarchlåtar" och om dom får det, varför tar dom så bra låtar? Hur följer man som amatörtomtar upp underbara Uprising? State of Drama sjöng bääää, bääääää, bäääääääääää....och gick vidare. Det blir inte bättre och bättre för vare år.

 

 

Gonatt!

 

/Jon

 

Det började med lite hosta förra måndagen. På tisdagen var jag tvungen att gå hem från jobbet på föriddagen och på kvällen låg jag nerbäddad med feber och vidrig hosta. Med alvedons hjälp lyckades jag ta barnen till dagis på mornarna men sedan orkade jag inte med mycket mer. Det dröjde till fredag eftermiddag innan febern släppte...då var det dags för nästa patienter. Carolina och Kian skrev in sig på Garpvägens vårdcentral med mig som sjuksköterska samtidigt som jag i mycket försvagat tillstånd jagade efter Theo som då fortfarande var i turboläge.

Det dröjde ända till lördag eftermiddag innan Theo som sista familjemedlem insjuknade. Så förlöpte helgen, halvsjuka tog hand om helsjuka så gott det gick och plötsligt var det måndag igen. Carolina var fotfarande inte frisk nog för att ta hand om sig själv, Kian och Theo även om den sistnämnda nästan hämtat sig helt. Jag stannade hemma och tog hand om små grisarna och återvände till jobbet först idag.

 

Jag hade tänkt att berätta om allt kul vi gjorde förra helgen men gammal som jag är kommer jag knappt ihåg vad som hände. Vi besökte Kumlas nya äventyrsbad som var precis lagom äventyrligt för våran lilla familj. Carolina tyckte till och med att det saknades lite spänning så hon bidrog med lite extra genom att ha på sig en bikiniöverdel som som inte uppgraderats till samma storlek som det som skulle hållas på plats. Det var många som hjälpte till att hålla koll så att allt höll sig på plats vilket det lyckligtvis också gjorde.

Superbowl avnjöts på ett tillfredställande sätt. Tyvärr har det som skulle bli en utförlig recension krympt till ett kort konstaterande: Rätt lag vann och Beyonces pausshow var ljusår bättre än Madonnas fjolårsfiasko. Till nästa säsong ska jag skaffa mig ett ordentligt favoritlag, det funkar liksom inte att hålla på nästan alla. Det lutar åt Colts men om någon har en superbra anledning till varför jag borde välja något annat lag så är jag idel öra.

 

Nu ska jag titta klart på PSGs formidabla insats mot Valencia i Champions league innan det är dags att skutta i säng.

 

Hostiga hälsningar!

/Jon

 

 

Ett virus har slagit hårt mot bloggen som därmed för tillfället inte uppdateras. Jag ber att få återkomma när jag hämtat mig.

..."Gå-som-om-du-skitit-ner-dig-dagen"! Det fanns ett annat arbetsnamn på dagen men eftersom den här bloggen får betecknas som en familjevänlig oas dit gammal som ung ska kunna vända sig med sin lästörst så beslöt jag mig för att stryka "gå-som-om-du-blivit-r*vkn*llad-dagen".

 

Har jag nämnt att vi ska åka till Turkiet i sommar? En resa som egentligen borde vart med när jag summerade årets bästa julklappar men som halkade bort eftersom detaljerna inte blev klara förens lite senare. Hade man trott på tomten hade väl det vart beviset på hur otroligt snäll jag är, nu är det bara beviset på hur snälla mina föräldrar är. Planen är iaf att dyka upp skapligt vältränad i Side. Jag tänker magrutor, jag tänker solbränna, jag tänker speedos (NEJ, det tänker jag absolut INTE. Hur hamnade det det där?!?)

Idag tänkte jag också köra ner skeden i en big pack med vaniljglass trots att jag inser att det inte är förenligt med ovan nämnda tankar. Men i sista stund stoppade jag tillbaka glassen i frysen, satte mig på träningscykeln och slog på "John Carter"  istället. Jag körde mina vanliga övningar innan jag fick för mig att börja bygga på en fastare rumpa (missvisande då man måste ha en fast rumpa för att den ska kunna bli fastare, jag borde skrivit att jag fick för mig att börja göra någonting åt min sorgliga hängröv).

Eftersom jag saknar rätt teknik för höftlyft var jag tvungen att googla mig fram till något nytt. Jag hittade två övningar som involverade en pilatesboll...and thats about all there is to it! Jag kommer inte att gå som jag brukar imorgon.

 

När vi ändå talar om någonting nytt måste jag passa på att nämna den nya ekonomiska planen Carolina föreslog när lönen drösade ner på kontot. Vi betalar alla räkningar och annat nödvändigt om det finns något, vi slänger över deg som ska räcka till mat på ICA kortet, deg till bensin på statoilkortet, lika mycket deg till varje sparkonto och därefter delar vi rakt av på resten. Så istället för att för att all deg ligger som en enda klump som man kan nalla lite av "utan att det märks" och som plötsligt sinar runt den 23:e så ser det plötsligt ut som om vi har några futtiga korvören var kvar på kontot redan nu. Känner jag Carolina rätt så kommer det snikas betdligt mer när det är "hennes egna pengar" än när allt tillhörde den "gemensamma ekonomin". Jag däremot kommer inte att bli mer sniken bara för att jag har öronmärkta pengar på mitt kort...jag kan nämligen omöjligt bli mer sniken än vad jag redan är.

 

Gonatt!

 

/Joakim von Anka (fast utan alla stålar)

 Ännu en helg är avklarad och en ny arbetsvecka väntar.

 

I helgen lyckades jag med någonting så fantastiskt som att spela en hel inomhuscup i fotboll utan att stuka en fot, sträcka mig eller på något annat sätt skaffa mig fysiska handikapp. Bara det är värt en liten applåd! Dessutom mäktade jag med att göra ett mål...som målvakt, vilket innebär att jag tangerat inomhussäsongens målskörd som utespelare. Föga smickrande. När vi ändå talar om saker som var föga smickrande kan jag i förbifarten nämna att vi i Garphyttan lag 2 förlorade dubbelt så många matcher som vi vann under cupen, att vi på sex matcher hann med att göra tre självmål och att jag själv assisterade till tre av motståndarlagens mål. Whoopie!

 

Jag har hunnit med annat också. Jag har vart kulturell! På bara en kväll läste jag ut den kritikerrosade bestsellern "Mamma mu får ett sår" samt det otroliga välskrivna verket "Kackel i grönsakslandet". Jag toppade det hela med att avnjuta den storslagna skildringen av en mans trägna kamp mot rådande orättvisor - "Nacho libre" till tvättvikningen...slå det om ni kan.

 

När jag kom hem idag möttes jag av Theo iförd simglasögon, han hade tydligen haft dom större delen av dagen. Ibland satt dom i pannan, ibland hängde dom runt halsen men för det mesta tjatade han om hjälp för att få dom tillrättade över ögonen. Tillslut fick han kläm på det också och travade nöjd okring i huset så länge ingen försökte ta av honom sina älskade glasögon. När det var läggdags gick han motvilligt med på att byta glasögonen mot vällingflaskan, gott så.

 

Man kan tydligen göra olika kategorier för att sortera sina blogginlägg. Har jag klarat mig utan det fram till nu så lär jag ju kunna det i fortsättningen också,  men om jag haft olika kategorier på inläggen så hade det här tveklöst hamnat i "Saker som händer mig lite oftare än vanligt folk". Den kategorin kanske hade blivit väldigt full väldigt snabbt.

 

Jag behåller kylan i pressade situatoner, mina motgångar på daglig basis har belönat mig med ett gudalikt tålamod, Carolina kan intyga!. Idag var en av dom sällsynta gånger som jag brusade upp...bara en liten smula.

 

Historien tar vid där den slutade igår, med att jag som genom ett trollslag väckte bilen med det dåliga batteriet och körde in den på uppfarten. I morse skuttade jag glad i hågen ut för att vrida på tändningen varpå bilen svarade med ett "Bluh...bluh...bluh...bluhhhhhh...." innan den blev tyst. Jag som tidigare vart förberedd på att behöva kabla igång den stod nu kabellös eftersom jag struntat i att leta på dom, jag trodde ju att det skulle lösa sig. Efter ett tag återfanns kablarna ihopslingrade tillsammans med Fordens reservhjul och jag var redo att sätta igång. Eller helt redo var jag inte eftersom jag bara hade vaga minnen från min senaste jump-start, men jag kunde ju googla....trots att det var köldskadevarning på fingrarna. "Hmm...plus till plus...minus till chassi...det låter ju bekant, men vilken fan är plus!?!" Det var tydligt utmärkt på ena batteriet, och inte alls på det andra. Magkänslan ledde mig tillslut rätt och efter snabbt kopplande vred jag på nyckeln....nothing! Inte ett ljud gjorde den.

 

Jag fick liiiite rage men smalade ihop mig, rengjorde polerna och försökte igen, utan lycka. Jag förbannade min sanslösa okunskap om bilar innan jag gick in och smällde igen dörren bakom mig.

"Har du verkligen kopplat rätt? Frågade Carolina....det ser ju inte riktigt ut som i boken. Fel fråga vid fel tillfälle, jag fick lite rage men slängde ett getöga på INSTRUKTIONSMANUALEN, och visst faaaan: plus till plus och minus till minus!

 

När jag provade gick det bättre, Renaulten brummade igång! Jag var redan sen så jag meddelade jobbet vad som hänt men sa att det löst sig och att jag var på väg. Jag plockade bort kablarna och la tillbaka dom i forden. Sedan smällde jag igen motorhuven tillräckligt hårt för att motorn skulle tvärdö...och då fick jag RAGE!

HELVETES CP-JÄVLA HELVETE!!!!

 

Jag gjorde om proceduren men när jag plockat undan kablarna och stängt motorhuvan såg jag att jag glömt kåpan till fordens batteri på marken. Jag öppnade huven och plockade i kåpan, äntligen dags att komma iväg! Jag kom en liten bit och insåg att jag fortfarande hade nyckeln till forden...som Carolina skulle ta in till mitt jobb när barnen var klara. Det var inte första gången jag var tvungen att springa in igen men nu hade Kian bytt ut frasen "Vad har du glömt, pappa?" till "Ska du stanna här?" (Gagnef stajl, U know what I mean!)

AAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHHHHH!!!!!!! tänkte hjärnan, men munnen sa ingenting. Det blev nog kortslutning på kontoret och jag åkte till jobbet en timme försenad. Så det kan bli.

 

Conny fixade som vanligt biffen när det gällde, idag var det bilen. Man slipper låta som sveriges enda Renault-raggare när man kör och för det är jag TACKSAM! Nu återstår det att se om batteriet som förmodat är slut.

 

Efter mycket snack och pytte verkstad rotade vi idag fram familjen Jermestams gamla Nintendo och vilka guldkorn vi hittade: Bubble Bobble, Mega Man 2 och 4, DuckTales och Chip n' Dale står alla högt i kurs i min bok...nu vet vi vad som gäller ikväll.

 

Imorgon är det fotbollsturnering i Degerfors och jag laddar med EN fredagsdrink, Vodka/Russian - kom till pappa!

 

/Jon

Jag hoppade över genrepet till "president cup" idag. Anledningen var lika delar stelhet samt en mystisk "sträckning" i höften. Det måste vara någon muskel som används väldigt sällan (ännu mer sällan än dom andra musklerna i min kropp) eftersom det bara stramar till i extremt sällsynta rörelser. Stelheten kan härledas till att jag börjar bli gammal gubbe...eller till Theos förkylning. -Theos förkylning? Det var underligt, tänker ni nu. Men icke!

När Theo är sjuk vill han väldigt gärna sova hos sin mamma och gosa in sig ordentligt. Men medans Carolina får den gosiga ändan så blir den ändan som sparkas och trampas över till mig, då emigrerar jag hellre från sovrummet.

Dom senaste nätterna har jag spenderat i soffan, i Theos säng och tillbaka i soffan. Och även om soffan inte är något vidare att sova i så måste jag säga att Theos säng är den mest olämpliga sovplats någonsin för en klump på 93 kg och 190 cm, men det borde man kanske kunnat räkna ut....

Jag skojar inte när jag säger att jag fått bryta mig upp ur sängen medans det knakat ljudligt i led för led samt kota för kota. Därav blev det anpassad fys istället förfotbollsmatch idag. Och med anpassad fys menar jag Film, Mega Man på Nintendo 8-bitars och naturgodis med Johan...det räknas väl som fys om man inte räknar så noga?

 

Idag vill jag passa på att slå ett slag för ett minskat antal galor på TV. Det kryllar fan av dom...det känns som en Tv serie, nytt avsnitt varje helg. Idrottsgala, Humorgala, Min stora dag-galan, Svenska hjältar, P3 guld, ALLT! Och nu senast var det den sämsta och mest onödiga av alla galor: Guldbaggegalan, där Årets bästa svenska filmer utsågs och dom bästa skådespelarinsatserna prisades...trots att man egentligen borde insett den bistra sanningen, att det inte gjorts något bra svenskt i år heller. Nu blev det "Priset för smartast i OBS-klassen" "Utmärkelsen för bästa mentala hälsa på dårhus" och "Den som luktar godast på zoo är...."

 

Men jag är glad ändå! Med drygt en vecka till Superbowl är jag mer taggad än vad jag någonsin vart till en fotbollsmatch. Ravens som vart lite av ett favoritlag för mig under slutspelet har som ständig underdog tagit sig hela vägen fram till avgörandet mot 49:ers, sjukt kul! Är det någon man unnar att få kröna sin sista säsong med ytterligare en superbowlring är det förstås Ray Lewis, jag vet att ni känner lika dant, eller hur?

Jag vet! Alla som likt mig unnar honnom det kan väl skriva det i en komentar på det här inlägget så jag vet att jag inte är ensam! Super!

 

Lyckades starta Renaulten trots att vi trodde att batteriet gjort sitt i kylan, allt som behövdes var lite löööööve. Hoppas den gör om bedriften imörö, annars var det ju lite förgäves.

 

 

Om det här var ett konstigt inlägg med konstiga eller inga poänger så skyller jag på att jag är trött, eller på Theos förkylning...man kan skylla det mesta på den.

 

Let's go Ravens!

 

/Jon

 

Jomenvisst serru!

Jag åkte tåg, jag gästspelade på Formex-mässan, jag bodde på hotell och jag mådde himla gott!

 

Det låter kanske inte mycket för världen, men när man tassar på i ekorrhjulet får man ta vara på det stora i det lilla. Att få se något annat och att få sova en hel natt i en skön säng gav mig mer energi än dom powerking jag druckit sedan nyår gett mig tillsammans.

 

Efter en skön tågresa med ett otroligt kallt byte i Sundbyberg (och jag som glömde handskarna på Theos dagis i morgonstressen) landade jag på Stockholmsmässan där Färg & Forms representanter gjort ett härligt jobb med montern. Eftersom jag klantskadat höften på fotbollsträningen kvällen innan gjorde jag endast en kortare sväng i mässhallarna varpå jag hängde på "hemmaplan". Under detta, det tredje besöket under själva mässan överaskades jag över hur jag kände mig förhållandevis bekväm med att stå i montern och att svara på dom enstaka frågor jag faktiskt fick. Är jag månne påväg att gradvis bli mer utåtriktad? Det vore nåt!

 

En annan sak att förundras över är Mr Kirchsteigers fantastiska förmåga att trollbinda sina åhörare. Det är till och med så att det är läge att plocka fram det gamla djungelordspråket "När Fantomen talar lyssnar man", fast byta ut Fantomen mot Ernst. Och allt kvinnfolk som ville få en bild tagen när dom klängde runt 2-meters mannen...gamla och fula som unga och snygga. Det är inte utan att man funderar på om man skulle börja designa lite prylar och leda lite TV-program runt sommaren och i juletid...men det ligger ju inte riktigt för mig.

 

Igår missade jag att få med dom två stora nyheterna i bloggen. Dels på grund av slarv och dels på grund av att den ena nyheten nådde mig efter deadline då bloggen redan gått i tryck. Men bättre sent än aldrig.

 

Gårdagen började sådär. Av säkerhetsskäl eller vad man nu ska kalla det så brukar jag få ta den bilen som beter sig konstigast eller låter underligast när jag åker till jobbet, varför vet jag inte men så är det. Så igår när jag brummade och hackade mig mot jobbet var olyckan framme. KLONK sa det halvvägs till stan då avgasklumpen lossnade och började skrapa i backen. Jag är rätt säker på att avgasklumpen inte är den korekta benämningen på delen men det är iaf den som avgasröret sitter fast i.

(för att vara skapligt allmänbildad och någolunda begåvad IQ-mässigt är jag FRUKTANSVÄRT dålig på bilar. När jag spelar Quizkampen och får kategorin "fordon och sånt" slutar det nästan alltid med 0 rätt. Förresten, möt mig i Quizkampen om någon har stake nog - "IamFredis", men inga fordonsfrågor tack! Vart var jag nu?)

Jag stannade och felsökte i det lilla ljus jag kunde uppbringa med min mobiltelefon, det lilla ljuset gjorde ingen skillnad i mörkret. Fordonsteknisk som jag inte är beslutade jag mig tillslut för att helt enkelt riva ner skiten och stoppa den i bakluckan. Jobbigt med bilar som inte bara funkar som dom ska men den låter iaf jävligt häftigt nu!

 

Den andra nyheten hittade jag på facebook alldeles efter att gårdagens inlägg var klart. Tydligen ska en varg ha promenerat fram till grannen och hans femåriga son när dom skottade uppfarten. Den skulle ha närmat sig grabben varpå grannen drop-kickat den, brottat ner den och knäat den upprepade gånger på kulorna innan den flydde tillbaka in i skogen. Det kan också ha varit så att grannen schasat iväg den när den närmade sig men det är ju inte fullt lika roligt. Och det blir värre! Skapelsen skall också ha urinerat på våran postlåda - moget! Hade det vart en människa som gjort det hade man ju iaf kunnat uppsöka vederbörandes låda och lägga en kabel under locket men hur styr man payback nu? Ska jag behöva gå och pissa på varenda träd i skogen och hoppas att turan guidar mig till det träd som fungerar som vargens postlåda? Bara frågor inga svar.

 

Min första tanke när jag läste inlägget var konstigt nog "Shit, jag var ju hemma, hade jag sett faran hade jag nog försökt kniva den". Det var ju tur att det inte slutade så, dels tror jag inte att det är helt OK enligt lag och dels visade det sig idag att det var en dyngkåt hund tillhörande en lagkamrat i fotbollen som jagade tik högt och lågt. Spänning i vardagen! Jo, jag tackar!

 

Jag vill förtydliga att jag inte är någon varghatare som prompt vill reducera vargstammen till noll. Jag gillar inte vargar men så länge dom inte uppehåller sig i närheten av garpvägen så får det gå.

 

Nu ser jag fram emot morgondagen som innehåller tre av mina favoritsporter. Åka tåg, bo på hotell och drinkar på firmans nota. VA? Är inget av det sport? Men triatlon då, varför är det sport? Det fick ju till och med massa priser på idrottsgalan?

Nåja, jag åker iaf till stockholmsmässan och Formex imorgon för att förvissa mig om att mina arbetskamrater sköter sig, det blir nice! Tyvärr kommer jag dit långt innan incheckningen på hotellet vilket betyder att jag måste göra mig representabel redan innan jag åker hemmifrån imorgon samt att jag helst bör se representabel ut när jag kommer dit. Jobbigt med tanke på att jag har svårt för att se representabel ut även när jag fått oändligt med tid på mig till förberedelser samt när jag inte suttit på tåg i två timmar. Jag gillar läget och hoppas på det bästa!

 

Gonatt!

 

/Jon

 

 

Jaha?!? Nu ska det tydligen vara snö igen, eller?!? Jag är förvisso en stor förespråkare för snö på vintern, sol på sommarn och regn på hösten...som det ska vara. Men nu när min fantastiska snökoja redan smält ihop till ett ihåligt skrutt så kan det lika gärna få vara. Vi får se om jag skottar uppfarten eller om jag väntar till våren tar hand om det.

 

Snökaoset förde ju med sig en rejäl seriekrock och man kan ju inte låta bli att förundras över hur 100 fordon i halkan inte tar det lugnare än vad man gjorde.

En 22-årig städerska snor ett tåg och kör igenom en husvägg?

En idiotjävel skär oprovocerat en okänd människa över halsen vid Myrorna i Västerås?

Vad är det med folk nu för tiden?

 

Här hemma är barnens tjat för tillfället den enda galenskap som pågår. Theo har precis lärt sig att säga nej när någon säger jo och tvärt om. Givetvis hakar Kian på och det handlar om precis ALLT!

"Nu ska vi äta Theo" Nä - Jo - Nä - Jo - Nä - Jo.....

"Ska vi titta på Dora Theo?" Nä - Jo - Nä - Jo - Nä - Jo...

Det spelar ingen roll om dom egentligen är överens, dom tycker det är så kul att driva pappa till vansinne och därför fortsätter dom i oändlighet. Gud vad jag behöver den där hotellnatten i Sthlm i helgen...

 

/Jon

Idag tänkte jag unna mig själv lite egen tid utöver tvättvikningstjänsten eftersom Carolina är iväg på friskis och tränar men det blir fanimej pannkaka varje gång. Idag låg vi efter tidsmässigt vid kvällsmaten och jag kunde inte påbörja läggningsrutinerna förens kvart över sju. Halv åtta stuvade jag ned Theo i sin säng och tio minuter senare låg jag och läste för Kian. I vanliga fall somnar han på tredje sidan av en Pettson & Findus men idag skulle han ABSOLUT läsa "Vi letar konstiga bilar" - en perfekt bok om man inte vill få sitt barn att somna.

Efter att ha pekat på och kommenterat någonting på alla sidor (jättemysigt när man är på rätt humör) fick jag äntligen börja på "Rävjakten" och han somnade som en stock.

 

Trots att det bara rör sig om ett par timmars fritid så blir man som ett barn på lisseberg. Det spritter i kroppen och man vet inte riktigt vart man ska börja. Spela starcraft? XBOX? Läsa dagens NA på skithuset? Göra sit-ups? Grejja med Xperteleven?...Jag lever ett spännande liv, jag vet.

Jag hann precis ned för trappan när Theo vimlade ut från sitt rum alldeles yrvaken. Jag grabbade tag i sängrymlingen och återbördade(Finns det ordet? jag menade iaf stoppa tillbaka) honom i sängen. För att säkerställa omedelbar sömn la jag mig bredvid och klappade honom på ryggen. Det funkade utmärkt för båda två. Nu har jag precis vaknat och inser att det inte är någon idé att unna sig själv, det krävs liksom mer tid för att man ska kunna njuta. Jag inser också att min 45 minuters tupplur kommer att kosta mig ett enkelt insomnande för natten lite senare.

Sensmoralen i den historien: Man ska veta sin plats. Så jag skriver ett inlägg, plockar ur diskmaskinen och viker tvätten....

 

I helgen kom grabbarnas farmor och farfar på besök, jag och Carolina utnyttjade barnvakten till att smita iväg på "Berättelsen om Pi". Filmen var bland det bästa jag sett på länge, det finns inget som en riktigt bra story. Det enda som störde var Tarzan i stolen bredvid som ibland kände sig manad att ta rollen som komentator. När jag påpekade det för Carolina efteråt fick jag den vanliga uppläxningen: "Sluta bry dig om alla andra, gör som jag och koncentrera dig på filmen så hör du inte sånt ändå"

Kloka ord från en klok människa, ett råd som jag givetvis kommer följa nästa gång även om jag tror att den största anledningen till att Carolina inte hörde omgivningen var....att hon sov.

 

För övrigt anser jag att det är fruktansvärt orättvist att Carolina kommer i form medans jag inte ens kan titta på hantlarna utan att bli förkyld.

 

hej på er!

 

PS. För er som inte bidragit med något av dom 400.000 klicken som redan gjorts på "Gagnef stajl" så är det inte för sent. Så mycket bättre som vi gör det i Dalarna! http://www.youtube.com/watch?v=mJW123dtji4

 

 

/Jon

Nu är det kul att skriva igen, vem hade anat det för en månad sedan?

 

Något som inte är lika kul är att Carolina kom hem igår kväll och hade dragit på sig magsjuka. Nu var hon ju ändå ute för att äta och dricka med sina kompisar så jag hade ju ändå räknat med att få sanera toaletten. Tydligen hade maten på kolgrillsbaren eller vad stället nu kan hetat vart rätt undermålig så det kan mycket väl vara det som spökar. Nu återstår det att se om jag kan återgå till jobbet imorgon eller om jag lär ta hand om familjen då förskolan är stängd.

 

När jag tänker efter mådde jag själv lite illa nu på eftermiddagen men det hade inget med några baciller eller virus att göra. Jag råkade bara få i mig lite sköljmedel när jag och grabbarna hjälptes åt att tvätta. Kian hällde i för mycket i behållaren och eftersom det sitter ett litet skydd för kunde jag inte gräva upp något med en skopa. Jag kom på den brilljanta iden att suga in lite i taget i ett sugrör, hålla det på plats med vakum för at sedan släppa ut det i slasken. Tyvärr gick det sakta och jag blev lite för ivrig...det skulle kunna ha hänt vem som helst.

Det smakar förvånansvärt gott, det är eftersmaken som är problemet...

 

Nu tar det här rekordinlägget slut, det är nämligen det inlägg som tagit längst tid per bokstav att skriva. Jag började för över en timme sedan och har vart distraherad av amerikansk fotboll samt hunnit med ett besök på konsum. Jag kan ju inte njuta wildcardfighten mellan Colts och Ravens utan götta! Beach 2013? Mañana!

 

Let´s go Ravens!

 

/Jon

Inatt böt Kian plats med Carolina som min sovkompis, tydligen finns det spöken på hans rum. Carolina klarade sig iaf helskillnad hela natten och det blev inte så trångt i sängen - sömn åt alla!

Inte nog med att vi har spöken på övervåningen, imorse när jag vaknade hittade jag Gollum under trappen. Kian väckte mig och vi skulle smyga förbi Theos rum...men Theo var inte där. Jag lyste med tefonen för att söka och bakom leksaksmotorcyckeln kröp han fram likt gollum vid sin underjordiska sjö.

-Theo? Har du sovit där inatt?

- Ja...tycken! svarade han yrvaket och pekade.

Han ville alltså ha första tjing på att åka nu när jag laddat batterierna på den...det fick han. Lättast vorde det om alla bara kunde sova i sina sängar.

 

Inte nog med att Newcastle tappade 1-0 hemma mot everton i veckan, man tvingades även sälja lagets bästa spelare och min personliga favorit Demba Ba till Chelsea. Idag förlorade laget dessutom i FA-cupen mot Championship-laget Brighton med 2-0...jag förutspår en lååång andra halva av säsongen. Men håller man på ett lag som förlorar ofta blir man åtminstone gladare när dom väl vinner.

Åh, Demba Ba gjorde två baljor för Chelsea i debuten...kul för han.

 

Idag börjar slitet mot Beach 2013 efter en tids frånvaro, jag orkar helt enkelt inte ta hänsyn till min eviga förkylning längre.

 

Gonatt!

 

/Jon

 

 

Godafton bloggläsare och annat löst folk!

 

Idag har det varit en skitdag, årets överlägset värsta dag hittills!

 

Jag toppade näligen veckans snittsömn på ca 4-5h/dygn med att inte sova alls i natt. Jag slummrade till när jag läst klart för Kian vilket sedan höll mig vaken mellan 23.15 och 00.35, då gick jag upp och började om. Drack ett glas mjölk, läste lite i NA och borstade tänderna igen, vid ett-tiden kände jag hur jag höll på att sjunka in drömmarnas rike. Precis då dök Kian ned bredvid mig och ville vara sovkompis, hans sedvanliga sparkande och buffande följdes av en del hostande och när klockan var 02.30 låg jag fortfarande sömnlös. Då vaknade Theo och ville ha påfyllning i sin flaska, lagom till att det var dags att krypa ner igen kände jag till min fasa att jag piggnat till lite. I kombination med stressen över sömnbehov då jag skulle spendera dagen själv med barnen blev det för mycket. Det blev en hel del vändande och vridande...men ingen sömn.

 

Jag vaknade med alla symptom på sömnbrist som man kan tänka sig: Ett illamående som hållt i sig konstant dagen igenom, huvudvärk som aldrig förut, leder stela som frysta fiskpinnar samt att jag svettats konstant. Jag kan inte minnas att jag någon gång luktat så mycket babianhane i hela mitt liv. Nässköljarens inverkan på mitt luktsinne är med andra ord inte bara positiv.

 

Jag gjorde mitt yttersta för att det inte skulle gå ut över barnen men det var inte så lätt när det flimrade för ögonen varje gång jag ställde mig upp. Jag bokstavligen talat kröp runt i huset för att på så sätt vara med där jag kunde. På så sätt kunde jag vara med och bygga tågbana en lång stund tills Godzillas (Kian och Theo) beslutade sig för att göra slarvsyllta av vårat lilla samhälle. Däremot hade jag ingenting att sätta emot när barnen spred toapapper, eller djurspår som dom kallades, runt hela nedervåningen. Jag nöjde mig helt enkelt med att fråga om det var pappersdjur som gjort papperspåren, men det finns tydligen inga sånna. Dumma mig, det borde jag ha vetat! Dagens sista order gav jag vid tvåtiden "riv ut vad ni vill bara ni är försiktiga och snälla mot varandra".

 

Sagt blev gjort:

Dom tog kort med en gammal kamera dom fått ärva av Carolina, dom lekte pirater, dom byggde en båt av alla soffkuddarna samt alla filtar dom kunde hitta, dom tältade i min säng...innuti mitt täcke som dom fyllt med alla nödvändigheter man kan tänkas behöva när man tältar. Täcket såg jävlarimig ut som tomtens säck till bredden fylld med leksaker, dom tältade i mitt lakan och slutligen också under min bäddmadrass. Dom lekte kuragömma i Carolinas garderob och dom klättrade på mig när jag var tvungen att knäböja för att inte svimma pga flimmret.

Jag skulle kunna fortsätta...

MEN dom VAR snälla mot varandra och dom VAR försiktiga med varandra, vad mer kan man begära en dag som denna?

 

Vid läggdags somnade dom till Boog och Elliot, jag hann knapt gå och ställa tillbaka tandborstarna innan det var dags att bära in dom.

 

Nu är det dags för mig att ta en dusch innan jag önskar en tidig godnatt, imorgon tar jag revanch på mig själv. Så gonatt på er!

 

 

 

Jag har lagt ner liv och själ i min...eh...BARNENS snökoja, när grabbarna lagt sig har jag ibland gått ut och jobbat extra för att få den färdig. Under julhelgen har den stått som ett mäktigt monument över min offrade tid på baksidan. Men vad händer? Jo, lagom till nyårshelgen som i regel är årets mest djupfrysta så blir det regn och plusgrader i massor. Ingen räddning i sikte då det varma vädret spås hålla i sig ca en vecka. Men istället för att vara bittra över att högen smälter bort gjorde vi rutchkana av hela härligheten och skapade oss en rolig dag. Det var det det.

 

Vi är ganska nyligen hemkomna från vårt andra julfirande, det i Borlänge och vi kan därmed summera julen på samma sätt som brukligt: God mat, mys, julklappar och halvtaskigt tomte-skådespeleri. Tydligen hade vi vart snälla i familjen för vi fick julklappar som föll i smaken.

Jag har egentligen inga behov av att jämföra storlek, jag är trygg i mig själv ändå. Men någon gång måste man frångå sina egna normer...så, hur stor har du?

Snökoja alltså!

Dagens...nej, vänta, årets I-landsproblemdrabbade mig IGEN när jag körde hem från Borlänge igår. Vi åkte sent för att barnen skulle sova i bilen och fortsätta sova när vi kom hem. Jag sov middag för att inte bli trött vid ratten men för säkerhets skull köpte jag med en röd bulle (red bull) som jag knäppte på halva vägen. När jag kom till sista skvätten insåg jag ännu en gång att jag var för lång för att tömma burken upp och ner och låta innehållet rinna ner i strupen, kanten på burkens botten slår i taket innan den når lodrät position. Att hasa ned på sätet hjälper inte eftersom jag i den positionen inte kan böja huvudet tillräckligt långt bakåt utan att bryta nacken. Alltså tvingas jag slänga en burk med skvalpet kvar på passagerarsidans fotmatta. Burken studsar runt där på golvet tills skvalpet banat sig väg ned på mattan och bildar ett kladd. Jag kan inte nog framhålla vikten av problemet! Förslag på åtgärder till detta?!?

 

Barnen och jag tog en repa till Borlänge när Carolina jobbade på inför högtiden till minne av Jesu födelse. Jag är knappast djupt religös...jag hittar till kyrkan vid något dop, har gått på midnattsmässa någon gång vid jul. Jag bryr mig inte om den djupa kränkning pepparkaksgubbesången innebär för...dom som kommer från pepparkakeland (eller?) och skiter egentligen fullständigt i om man tar bort den roliga svarta dockan på tomtens verkstad. Men om man förfasas över att barn påtvingas det horribla ödet att ha skolavslutningen i en kyrka där man kan få råka höra en kristen psalm och berättelsen om stallet i Betlehem...då kan man fan jobba under julen, utan OB!

 

Vi hade iaf trevligt i Borlänge! Det åktes en hel del pulka/snowracer/madrass och jag hann med att göra slut på lidandet för en stjärtlapp som häng med sedan tidigt 90-tal. Barnen gjorde sitt bästa för att begränsa min fritid genom att helt enkelt vägra sova...och det funkade bra.

 

Idag har vi firat jul hos Carolinas förändrar. Vi åt gott, vi kollade på Kalle men jag missade början på tomtarnas verkstad när renarna borstar tänderna (vilket snart är den enda scenen som inte får det att krypa i kroppen av obehag) och tillslut kom tomten - Kvällens behållning för både vuxna och barn. Och det var för en gång skull inte Kian som stod för underhållningen. 

-Jaa, jag har varit snäll heeeela dagen! (det räckte inte långt på min tid)

 

-Skynda dig så du inte kommer för sen till dom andra barnen!

 

Kian gjorde förstås också sitt bästa:

-Om tomten tar av sig den där (tomtemasken) så är det morfar därbakom! (Nej! Du är för ung för att sluta tro på tomten!)

 

Nu sitter jag här hemma och njuter av den bästa stunden på julen. För hur härligt den än är med förberedelser, folk, tomtar, klappar och mat så är det ändå skönt när allt tagit slut och barnen lagt sig. När man äntligen kan sjunka ner i sin egen soffa och njuta av en stunds julefrid. Snart är det dags att samla ihop sig för julefirandet i Borlänge!

 

God Jul på er!

 

/Tomte...ähum...Jon

 

 

Inatt knackade Theo på sovrummsdörren klockan tre och ville ha välling. Jag puttade på Carolina eftersom jag gick upp natten innan och således borde det vara hennes tur. Som svar fick jag en putt tillbaka.

Jag puttade på henne igen och till svar fick jag ett surt "Varför kan inte du ta honnom?"

-Men jag tog ju honnom igår?

-Aaa, men då hade du väl kunnat väcka mig igår istället, jag hade heller gått upp då!

...okej, jag skulle förstås tänkt på det då.

Jag svor en ramsa på väg mot dörren, men sen går det inte att vara arg när sötnosen står där alldeles yrvaken med flaskan i handen. "Dä" (det där) säger han, sträcker fram flaskan och lägger sig i sängen och väntar.

 

När jag kom hem på eftermiddagen fick jag veta vad som gick genom Carlinas tankar där vid tretiden. Hon berättade att vid första puttan tänkte hon "inte katt" och vid andra putten "INTE katt"...jag hade alltså helt omedvetet gjort tecknet för att vi borde skaffa katt. När kvinnan äntligen talar klarspråk och sätter ord på sina tankar så är det alltså fullkomligt obegripligt... men roligt!

 

Nu har jag gått ca 48 timmar utan sötsaker och det värsta suget börjar släppa. Jag kännde mig tvungen att träna för att på så sätt känna mig berättigad till en gainomax med vaniljsmak, den var god. Bara att hålla i nu, första dagarna är alltid dom värsta....

 

Carolina bakade sin åttonde eller nionde julgodissort när jag kom hem från träningen, alldeles för sent för julgodisbak. Men istället för att låta henne skylla sig själv så uppmuntrade jag henne genom att klippa omslagspapper och hjälpa henne att förpacka chokladkolor...jag är för snäll för bådas bästa...

 

Natti

/Jon

 

.

 

Totalt sockerförbud fram till jul. Det går inte att göra på något annat sätt när man klättrar på väggarna bara för att man inte får något sött till söndagkvällens amerikanska fotboll. Fem minuter innan kick-off slängde jag mig i bilen för att köpa lite dip till minna torra morötter. Smärtsamt men otroligt nödvändigt så snälla, stoppa mig med våld om så krävs.

 

Idag gick hela familjen och la sig tidigt, vilken chans för lite egen tid! -Vad jag gjorde? Vek tvätt och tittade på TV såklart!

 

BTW -Min snökoja är större än din snökoja!

 

 

/Jon