summersense

Hear, hear! Extra tjock pre-julutgåva!

 

Jag spår varken i kaffesump eller läser av naturens egna tecken men jag kan ändå avslöja att det blir en himmla god jul! -Hur jag kan veta det? För att det händer ju bra saker hela tiden. Det kan inte vara en slump.

 

Det började med att någon vred på stora snökanonen och glömde att stänga av den. Undertecknad som bytte däck på ena bilen i början på november för att SMHI tyckte att "Det var en bra idé" väntade iskallt med att byta på lilla bilen tills det blev snöstorm och snålblåst som letade sig in både under jackan och ner i springan, men jag var glad ändå...två tummar upp!

Anledningen var dom två bilar som stod snyggt parkerade i diket vid sidan av vägen från stan till Garphyttan samma dag. Säkert som en fotstukning varje inomhussäsong med fotbollen kör det av minst en tomte mellan Örebro och Garphyttan när den första riktiga snön faller. När ska man bli varm i hjärtat om man inte blir det då?

 

När vi ändå talar om bilar i behov av hjälp så kan jag inte låta bli att nämna RJF909. I det fallet pratar vi förstås inte längre bärgningshjälp utan mer life-support. Men som i en riktigt solskensberättelse om underdogen som reser sig mot alla odds höjde sig Forden när det som mest behövdes. Eftersom Carolina investerat en större summa pengar i sig själv så är julklappsbudgeten aningen begränsad i år, gissa hur uppskattat det var när RJF909 rullade igenom besiktningen utan att kräva reparationer för drösavis med pengar? Svaret är mycket. Kanske hade det att göra med att det var just Carolina som åkte till bilprovningen och såg snygg ut, vi borde nog fortsätta att skicka skönheten istället för odjuret.

 

Innan vi lämnar halka och bilar bakom oss vill jag berätta att den person som utnämnt sig själv till familjens bästa bilförare en solig vintermorgon inte klarade att backa ut från carporten, utan var tvungen att be familjens näst bäste bilförare om hjälp! Väldigt kul såhär i efterhand, inte lika kul när jag var tvungen att slösa frukostrasten och halva lunchen på att hasta hem och backa ut en bil (på 30sekunder). Kämpa på Carolina, öva flitigt så kanske du blir nästan lika bra på att köra som jag ;)

 

Ni fattar att det är en del kvar va? Jag bryter med lite sköna barncitat.

En inte så vacker vintermorgon skulle jag och Kian äta frukost...

-Vad vill du ha till frukost, Kian? Smörgås eller yoghurt?

-Jag vill ha sån!

-Fil?

-Mmm

-Men jag tror att datumet gått ut, den är gammal.

-DU är gammal!

....Vad säger man då? Jag sa ingenting.

 

Theo säger inte så mycket mer än tjatet om "mamma", "pappa", "ia" (Kian), "dä"(det där) och "mea" (mera) men han börjar iaf lära sig namnen på förskolebarnen. Gulligast blir det när man frågar vad hans kompis på dagis heter. Först svarar han pappa men frågar man igen säger han Knut...fast han kan inte säga Knut så han drar till med "Tut". Sötnos!

 

Nåja, vart var vi?

 

En annan fruktansvärt bra grej är att min viaplaybox har anlänt. Jag har kunnat se på premier league-fotboll ett tag nu men det har vart i mån av tid och möjlighet eftersom jag tvingats kolla på TV:n uppe via datorn. Det har funkat sådär när båda barnen velat vara med eftersom dom tröttnar snabbt. Theo kan inte gå ut ur rummet eftersom vi har trappen som går alldeles utmärkt för små barn att ramla ner i varpå han väljer att rota i den osanolika mängd sladdar och kablar som finns att tillgå istället. Och "får" Theo ska Kian förstås göra likadant...och någonstans där dör fotbollsfriden. Nu kan barnen härja fritt på den mindre livsfarliga nedervåningen medans pappan kan få sin stund på lördageftermiddan. Att sedan Newcastle envisas med att förlora nästan varenda match är en annan femma....

 

På det har Metallica äntligen hoppat med på Spotifytåget och Färg & Forms anställda får ledigt med betalt i mellandagarna efter hårt arbete. Det kändes som om det nästa gick lite för bra, det gör det aldrig utan orsak så man ska akta sig för att jinxa sig själv genom att tala högt om det. Nu kunde jag inte låta bli utan berättade om flowet och oron som kommer med det för Johan. Han tackade för förtroendet genom att superjinxa mig -"...så är det alltid, då går XBOXen sönder..." det hann gå tre dagar, DAMN YOU!. Men det kunde vart värre, jag har ju fortfarande en XBOX kvar....

 

Idag har familjen klätt granen. Resultatet var förbluffande. Theo kom över två av mina finaste julgranskulor och kraschade dom i golvet, därefter fick han hållas med plastkulor som han envist också försökte krascha samt spela fotboll med. Kian hängde ett par kulor på samma ställe men övergick sedan till glittret.Han kastade upp det i granen från soffkanten, blev missnöjd med placeringen, rev ner glittret och gjorde om proceduren...MÅNGA gånger. Jag dokumenterade och Carolina klädde granen...men det viktigaste var att alla hade kul...vi dansade lite till julmusiken och sedan var det gonatt, nu har Carolina styrt upp granen och ikväll får den iaf vara fin...den som lever får se vad som händer med den sen.

 

Bilder? -Mañana!

 

 

 

 

 

 

 

Vi får se hur länge till den överlever. Just nu hittar jag varken tid eller motivation...och bloggens "ägare" lär väl knappast kliva in och avlasta mig.

 

Allting snurrar iaf på med bra fart nu. Jag har mycket på jobbet, Carolina får jobba mycket på Maxi och barnen håller sig friska. (peppar, peppar ska man tydligen säga/skriva)

 

Det händer en del som jag borde skrivit om men en sammanfattning skulle ta mer tid än jag har. Men jag måste iaf nämna Carolinas pappa Conny -Han kan han! Om det behövs sättas upp en vägg i huset så vet Conny hur man gör, har man en skruttig bil som inte ens nästan går igenom besiktningen så vet Conny hur man fixar, och behöver man ett plank med dörr vid altanen för att inte ungarna ska smita så slår Conny upp ett. Och laga mat...i Helgen firade vi Carolinas mammas födelsedag och då bjöds det på mat, god mat, fruktansvärt god mat! Och vem låg bakom den om inte Conny....bland det absolut godaste jag ätit! Punkt!

 

Nu ska jag sova, jag är trött....

 

 

/Jon

 

 

Helgen började med en afterwork i fredags för min del. Trots en del Gin & Tonic klarade jag att passa bussen med marginal, jag hann dessutom med ett besök på donken - klass!

Att jag tvingades upp vid halv sextiden morgonen efter för att byta blöja höll inte samma klass...

 

Men det var lika bra att komma igång eftersom vi (Carolina) planerat in ett besök på Childrens upptäckarhus i Hallsberg. På vägen dit visade Carolina än en gång prov på sina förbluffande kartläsar-skills. "Ojdå, du skulle ha svängt där" följdes upp av "Nu, ska du snart svänga vänster...i förra korsningen" och "Nu åker du mellan två vägar på kartan".

Det ska sägas att stället inte såg mycket ut för världen. Ett avlångt kar i en korridor blev en fiskedam, massa tomma konsumentförpackningar på hyllor blev en affär och ett par plastdjur och käpphästar blev en bondgård. Det var så lyckat! Barnen fullkomligt älskade det! Kian fiskade träfiskar försedda med magneter i över en halvtimme medans Theo visade upp beslutsångest-deluxe i affären...plocka i och plocka ur. Efter tre timmar var det fortfarande ingen som ville åka hem - fantastiskt initiativ av mamman!

 

Söndagen började med en riktigt bra farsdagspresent - sovmorgon! Väl unnt ska sägas då det känndes som om jag var vaken halva natten med barn som ville göra allt annat än sova. Jag blev firad med två teckningar och ett jättefint armband som Kian gjort nästan alldeles själv. Vi åkte och firade Conny med tårta innan vi styrde vidare till Kumla. Barnen härjade och kvinnorna talade medans männen avnjöt Avengers - en synnerligen bra film, på min ära! Dessutom dök Theos Newcastletröjja upp sådär hux-flux, gött äre!

 

Helgen var alltså hellyckad! Mindre lyckat är att jag dragit på mig en JOBBIG förkylning - lämna mig lika fort som du kom, jag behöver träna!

 

Helgens sötaste: Kian som plötsligt nynnar på någon sorts avslutningssång för förskolegymnastiken

 

Adorable!

 

 

Brandmansrummet var Carolinas favorit även om hon inte kunde glida ned för stången

 

 

I lördags lånade mormor och morfar barnen så att jag och Carolina skulle få en välförtjänt kväll tillsammans. Vi utnyttjade tillfället för ett biobesök och valde Ted då vi hört mycket gott om den. Filmen var brilljant i sina stunder SPOILER! tex när två män beundrar vad som ska föreställa Lance Armstrongs nedfrusna och bronzerade pungkula. Sammtidigt som det fanns banala skämt för att dom riktiga nötterna i publiken skulle få sitt. Tyvärr satt det största nötet i dubbel bemärkelse snett bakom mig. Han skrattade så högt och så fult åt dom mest uppenbara poängerna och till råga på allt var han tvungen att avsluta varje gapflabb med att säga (skrika) "jag visste det" till det näst största nötet med det näst högsta och fulaste skrattet - hans flickvän?/date?/tama gorilla?

Inte nog med det. Precis innan filmen skulle starta kom det in en hen som såg ut att lukta möglig ost och satte sig framför mig. Denna människa/ tama apa luktade...möglig ost.

 

Stoppar in några bilder från Kians kalas...dom får tala för sig själv eftersom jag redan glömt det mesta av vad som hände. Det är åldern....

 

  

Jag hade tänkt lägga in bilderna från kalaset dagen efter...men det blir aldrig som jag tänkt, någonsin.

 

Tiden blir knapp när man är ensam med barn också, det känns inte som jag hinner med någonting. Men man ska inte klaga...dom har hållt sig snälla och glada. Det enda problemet är att dom turas om att vara vakna sent och gå upp tidigt. Lite sömn och lite egen tid....

 

Idag har det vart en pissdag. Efter åratal av funderande är jag äntligen tillfreds med mina valda tatueringsmotiv, planen var att boka tid idag...men så blev det inte. Det finns inga dineros att spendera på mig, som vanligt.

Och igår bytte föreningen till att ta emot TV sändningar via fibernätet vilket utökat antalet kanaler med 10 st. Kul tyckte jag, tills jag idag då insåg att den enda kanalen jag egentligen kollar på försvunnit. Ingen mer Comedy Central! Vad ska jag trösta mig med? YLE?...jävla Mumin-TV!

 

...och nu skulle det dykt upp lite bilder...om jag hade hittat överföringssladden till kameran...one of a kind förstås. Skitdag!

 

 

 

Gonatt!

 

 

/Jon

Nej, jag har inte vart jättefull. Det är skillnad på att vakna upp på ett oväntat ställe och att hitta sig själv på ett oväntat ställe.

...och jag är inte hög heller för den delen.

 

En natt för ett par dygn sedan skrev jag om sömnstörning-deluxe. Den natten dröjde det till någonstans mellan 02.30 och 03.00 innan jag äntligen somnade. Efter att ha provat alla 97 sömnställningar jag kom på så gav jag upp och kröp in under bäddmadrassen och kände hur ett lugn strömmade genom mig, det var helt enkelt rätt. Då slog det mig att jag gjort samma sak förut, flera gånger när jag var yngre. Det finns en trygghet i värmen bland kvalstren som är svår att hitta någon annan stans. När jag vaknade började jag fundera på saker som det hände att jag gjorde förut och tyckte om. Genast fick jag klart för mig att jag i min iver att vara pappa, sambo och anställd glömt bort att vara Jon. Jag brukade gå ut sent och stirra upp mot en stjärnklar himmel och förundras över hur liten jag var. Jag kunde lyssna på Vivaldis fyra årstider trots att jag inte kunde lära mig vilka stycken som hörde till vilken årstid...det finns säkert massor av saker som jag mår bra av att göra som jag liksom glömt bort.

 

Från och med nu ska jag fortsätta att vara pappa och sambo och allt det där...men jag ska även leta fram och bejaka dom sidor som det innebär att vara Jon.

 

Jag vet att det gått nästan en vecka sen Kians kalas men ni får ha tålamod. När barn inte vill lägga sig i tid och mina och Carolinas jobbtider går  om varandra så finns det inga rekordmängder med tid över. Tänkte jag skulle stoppa in lite bilder och sån tar ju tid.

 

Nu ska jag somna in till tonerna av någonting som skulle kunna vara...hösten? kanske?

 

/Jon

 

Nu är det klart, jag har med 100% säkerhet förlorat min enda superkraft. Den fruktansvärt underskattade kraften att kunna sova vart som helst, när som helst och hur som helst oberoende av hur trött eller pigg jag varit. Jag har tom kunnat somna under pressen att veta att jag måste sova precis NU för att få någon sömn över huvudtaget, orka ta barn på nätter eller för att vara utsövd till något viktigt.

 

Idag somnade jag som en stock samtidigt som jag skulle söva Theo strax efter sju och vaknade inte förens två timmar senare. Det såg ut som skit i köket och jag kännde ett enormt duschbehov då jag svettats som en gris bredvid lilla elementet. För ett år sedan hade jag lugnt städat undan i köket och tagit en härlig dusch innan jag gosat in mig i kudden och somnat på ett par minuter. Nu stressade jag undan allting i köket sammtidigt som jag svor över att Carolina satt sig och kollat på "Ensam mamma söker bonde ombord på färja"...eller vad det nu kan tänkas heta, istället för att väcka mig. Jag tvättade mig i ett tempo som omöjliggjorde någon form av den njutning som det vanligtvis innebär när jag nära på kokar sig själv i en ångande långdusch innan jag kastade mig i sängen.

Där har jag nu legat vaken sedan 21.35 utan minsta tecken på sömnighet. Ensam är jag också eftersom Carolina tydligen sover bättre på soffan....

Jag irriterar mig som faaan på att jag inte fått någonting gjort ikväll, något som kan vara okej ibland. Tex om man offrar sina dagliga sysslor för att lägga sig i tid och betala av lite på sin sömnskuld. Med facit i hand kunde jag ju gjort nytta i flera timmar...men det är ju så dags nu.

 

Nu gäller det att ta ett djupt andetag och lugna ner sig. Försöka att inte tänka på hur varje vaken minut innebär en jobbigare uppstigning imorgon, för att inte tala om en jobbigare dag. Men det är nog kört...känner hur en miljon jobbiga tankar försöker göra sig påminda. Läge att drömma om enklare tider....

 

Dey borde egentligen finnas ett kalasinlägg här någonstan. Det var en av dom saker som stod på listan ikväll tills jag somnade hos Theo...det får bli imorgon, eller senare idag (ser att klockan passerat midnatt, det var ju tråkigt)

 

god...eller jobbig natt!

 

/Jon

Yeah! It's soooo big! Oooohh yes! It's huge!

Vad är? Min mun förståss!

Jag förstår inte varvör jag inte kan vara tyst. Bara för att jag berättade att Theo var så duktig och sov i sin säng utan att kliva upp så var det precis det han INTE gjorde igår. Vi la honnom, han klev upp. Vi la honnom, han klev upp och morrade åt oss. Vi la honnom, han klev upp och lekte med bilar. Runt tiotiden glömde Carolina av att han lekte själv på sitt rum...då somnade han.

Men det är precis lika jämt. Säger jag att jag att jag känner mig frisk blir jag sjuk. Säger jag att jag har en bra idé går det på röven. Säger jag att jag vet bäst så har jag fel. Jag borde ju ha lärt mig hur det går...och det har jag faktiskt. Man tycker att jag iom denna insikt borde sluta jinxa mig själv...men jag vägrar. Det är bara sån jag är.

 

Jag fortsatte i vanlig stil när jag kom hem idag. Efter att ha lekt noshörningar och bufflar - en lek som genererar uppspelta barn, stekte jag på lite blodpudding och försökte få barnen att lugna ner sig lite när det var dags att käka. Jag kom på en så bra idé att jag helt enkelt var tvungen att berömma mig själv litegrann: Klassisk musik!

Jag är 92% säker på att jag hört talas om studier som gör gällande att klassisk musik har en lugnande effekt på barn. Dessutom hoppades jag på dubbel effekt, alltså att det även skulle lugna mina nerver en smula. Det sket sig direkt när autocorrect envisades med att skriva "vivalla" eftersom jag stavade Vivaldi med två "l". När jag tillslut lyckades söka på dom fyra årstiderna som egentligen är det enda klassiska stycke jag vet att jag gillar och kan namnet på så vägrade spotify att spela upp "sommar". Jag försökte med alla fyra årstider men det enda som hände var att låttiden tickade på som om allt var normalt samtidigt som det var knäpptyst. Jag fick RAGE!!! men lyckades undvika svärord genom att skrikande kalla min mobil för "fjantiga skruttellefon med äcklig musik", ivrigt påhejjad av ännu mer uppspelta barn. Slutsats - Klassisk musik har INTE ALLS någon lugnande effekt...PÅ NÅGON!

 

Medans jag var på jobbet idag passade Carolina på att ställa upp en julstjärna i fönstret. Vad handlar det om? Är det någon som ska tjuvstarta julen så är det ju jag! Inte paragraffryttaren som bestämde att man bara får ha en julgran och att överblivna julgranskulor upphängda på väggen inte är tillåtna! Men visst, är det så du vill ha det Carolina? It's ON now! Jag skapar en julplaylist paralellt med det här inlägget!

 

Annars då? Jag har lärt Theo lite gangnam style moves, hans newcastletröjja är spårlöst borta sedan tre veckor tillbaka och jag har beslutat mig för att läsa någontning av årets nobelprisvinnare i litteratur... Var det Mung Bo han hette? Ah, dom heter ju så lika varandra i Kina...

 

Nu är det dags att lägga bort datorn. Barnen sover, Carro jobbar, chipsen i skålen,dippen är blandad, colan är kyld...nu blir det kvalitetstid!!!

 

Hej hopp, luden....tå!

 

/Jon

Tjong makafjong på er gott folk, hundar, katter, eskimåer, mormödrar...och mamma (fast du ingår i gott folk)...(det gör mormödrar och troligtvis eskimåer också)! Jag hade ju kommit igång så bra med bloggandet men det krävs så lite för att tappa flowet. Nu är jag tillbaka, vi får se för hur länge.

 

Theo har blivit en stor kille. Vi har bytt hans spjälsäng mot Kians gammla barnsäng och hittils fungerar det svinbra. Han kliver inte ur sin större säng fast han kan utan ligger nöjt kvar. Bra jobbat!

 

På tal om större sängar så är jag i desperat behov av en eftersom jag ständigt tvingas dela med Kian. Runt tre varje natt kryper han ned och stångas, sparkas, puttas och rummlar. Hur irriterande det än är kan man ju inte bli arg på en liten kille som tror att det finns monster på hans rum. Det händer ju faktiskt fortfarande mig...i vuxen ålder. Man blir lite rädd den där sekunden innan man vaknar till och inser att Carolina och Kian SNARKAR IKAPP! GE MIG SÖMN!!!!

 

Det har tagit tid, lång tid. Jag har grubblat och funderat. Nu har slutligen alla bitar fallit på plats. Nu fattar jag varför fotboll aldig får fäste i USA. Jag spenderade söndagskvällen med att kolla in NFL-mötet mellan Philadelphia Eagles och Detroit Lions....som tydligen ska vara två mediokra lag, men vilken underhållning! Jag brukar förvisso förundras över superbowl men det här var inte ljusår ifrån. Sjukt mycket folk och fantastisk stämning...spännande som fan var det också. Hade jag exponerats mer mot amerikansk fotboll som liten hade jag med största sannolikhet lirat i NFL nu...om man bortser från att jag kastar som en flicka, springer som en pensionär och tenderar att göra illa mig oftare än nödvändigt. Nä, det får bli soffan varje söndagkväll ett bra tag frammöver istället.

 

Annars har det vart en tråkig helg bestående av sedvanlig  tvätt, disk och städning...billiga barn hade jag till salu igår också. Nu får det ta och hända lite roliga grejjer, jag börjar bli lite otålig här hemma....

 

/Jon

 

Igår var det avslutning med fotbollen, ett gäng fotbollstävlingar följdes upp med pizza och snack. Jag inledde starkt med att pricka den kon som vi skulle komma närmast med en fotboll, tyvärr räckte inte det till seger utan det var längst bort varje omgång som åkte ut tills bara en var kvar. Jag åkte ut i tredje omgången och sedan gick det bara utför. Det är så taskigt att jag som begåvats med ett sådant stort fotbollsintresse har begåvats med så otroligt lite talang.

 

Jag drack min första strongbow vid ett-tiden och fyllde på i ett jämt flöde resten av kvällen. Det kollades fotboll, det togs ett par starka på Stora Örebro och det skakades loss på Satin till Gangnam style. En lyckad kväll som slutade i sängen runt tre.

 

Idag blev det följdaktligen tyngre och det var självförvållat på mer än ett sätt. För när barnen vaknade vid 06.50 så drog jag inte kudden över huvudet, jag klev upp och tog en Red Bull. Jag kollade bolibompa, jag lekte, jag stoppade i dom frukost och borstade tänderna på dom innen vi lekte igen. Kan jag ha vart full fortfarande? Två och en halv timme senare klev Carolina upp...och det var precis i samma veva som bränslet tog slut. Jag sov gott tills jag blev väckt av en piratklädd Kian som kastade kanonkula(mjukisfotboll) i huvudet på mig.

 

Vi tog en tripp till Marieberg för att införskaffa en vinteroverall till Kian samt lite annat smått och gott. Det blev precis lika jobbigt som vanligt med barn som inte ville prova skor, som inte ville stanna hos mamma och pappa men som däremot ville gnälla högljut och slänga sig på marken i protest när dom inte fick åka rultrappa för hundrade gången. Tur att Carolina scoutat i förväg så att allting gick relativt snabbt.

 

Väl hemma led jag mig igenom Newcastles brakförlust hemma mot Man U. 0-3 går inte att snacka bort men att som Glenn Strömberg påstå att Newcastle var bortkollrat och utspelat tyder ju på att det var fler än jag som inte hade en helt nykter kväll igår.

 

Nu har jag precis hämtat bilen som jag lämnade vid klubbstugan igår och nu tänker jag kolla på Zlatan...

tack för idag!

 

/Jon

 

 

Jobbat - Check!

Fått tummen ur och bokat tid hos naprapat - Check!

Cyklat med barnentill konsum (mycket jobbigt samt tålamods- och tidskrävande) -Check!

Blivit nerbrottad av barnen 20 ggr om - Check!

Haft pannkaksmayhem -Check!

Fredagsmyst med Kian - Check!

Vikt all tvätt - Check!

Kört ett hårt träningspass - Check!

Städat undan dagens röra - Check!

 

Man får ändå en del gjort även om det inte alltid känns så, det går liksom per automatik. Nu är det helg igen och jag tycker ändå att jag betat av dom flesta tråkiga måsten den här veckan, därför var det med gott samvete jag åkte och köpte ett par extra öl till morgondagens fotbollsavslutning efter jobbet. Funderar på om jag kanske ska dra i mig en redig mängd pilsner...bara för att, liksom. Nu är det väl iof så att det troligtvis inte behövs så stora mänger för att bli rund under fötterna, jag kommer inte ens ihåg när jag tog mer än tre öl senast...

Och frågan är om jag klarar av att lyfta armarna tillräckligt för att föra flaskan till munnen. Jag lyckades nämligen sätta ihop en så otroligt bra spellista till träningspasset att jag peppades till att ta ut dom där extra procenten plus lite till. Det ska nog inte vara någon fara men jag tar med ett sugrör bara utifall.

 

Nu ska jag göra någonting jag gör alldeles för sällan...

 

Lägger mig i tid! - Check!

 

/Jon

 

 

 

Idag är det INTE fredag, det är torsdag...och det är jobbigt. Vi hade månadsmöte på jobbet idag och det har vi haft på en fredag så länge jag kan minnas, nu frångick vi den rutinen och vände uppoch ned på min värld. Hur ska jag klara av att jobba en dag "extra" när jag redan gått in i weekend mode?

Jag får trösta mig med att det är avslutning med fotbllslaget på lördag, det blir nog skoj.

 

Theo är liten men har ändå fattat vad saker och ting handlar om. Igår när jag kom hem från jobbet möttes jag som vanligt i hallen av lillgrabben som skulle ge mig en attack-kram. Men i sista stund hejdade han sig. Istället pekade han på mig och ropade upphetsat: Hejja! Hejja!

Jag fattade ingenting och frågade honom vad som var "hejja, hejja" varpå han gick fram till mig och pekade på in halsduk. Just det! Jag hade inte en tanke på att jag hade Newcastlehalsduken på mig. 1½ år och associerar klubbmärket med hejja, hejja...det är klass! Undrar vad som krävs för att storebror ska hitta rätta entusiasmen?

 

Till sist vill jag slå ett litet, litet slag för Gangnam style dansen. Jag körde ju själv några av dessa moves lite före deras tid, för en sisådär 10 år sedan. Hur mycket brudar man fick på den back in the days? Inte en enda! Men vem hade anat att den skulle bli så populär nu? Kul för den...

 

Gonatt!

 

/Jon

Jag har inhandlat ett st "Borderlands 2" och ett "FIFA 13"...behöver jag säga mer?

 

Man skulle ju kunna tro att bloggens ägarinna skulle kliva in och ta ansvaret så länge men det händer ju tydligen inte. Därför får jag berätta om senaste tidens största besvikelse. I veckan var det gruppfotografering för barnen och jag lyckades övertyga Carolina om att Newcastletröjorna var vägen att gå. Jag satte ner foten och berättade för Carolina att vi kunde välja outfit för barnen vid varsitt tillfälle, givetvis ville hon välja till barnens singelkort. Besvikelsen? Efter två timmars letande tvingades jag ge upp tanken på att Theo skulle få vara finklädd, hans tröja var och är spårlöst borta. Anar jag en konspiration?

 

Annars är det som vanligt... förutom att jag planerat in Eddie Izzard på Friends arena i april. Det blir fantastiskt!

 

Jag har fått ett nytt smeknamn också. Förra veckan lagade jag mat och fick hjälp av Kian. Kian vispade så att det stänkte och jag bad honom lugna sig lite. Han tittade nedlåtande på mig och sa: "Ja, ers majestät"! Med den blicken! Och med den rösten! Frågan är om han visste om att han hånade mig?

 

Nu börjar project runway Sverige...så nu måste jag förflytta mig från den här TVn. Project runway utan Tim, I don´t think so!

 

/Jon

 

I torsdags var det dags för det första föräldramötet på Sol & Regn ch i vanlig ordning valde familjen Fredborg/Jermestam ut mig som representant. Jag har faktiskt ingenting emot att alltid vara den som går dit. Jag är skapligt social och normalintresserad av vad som händer på förskolan. Det här mötet handlade om modellen som verksamheten anpassades efter, modellen hette någonting på fyra bokstäver och jag är ganska säker på att det var ett "I" och ett "C" inblandade.men istället för att rapa upp styrdokumentet från sida ett till slut delade vi in oss i grupper och gjorde diverse övningar som visade på olika förhållningssätt till barnen - mucho lärorikt! Även om det är ganska grundläggande grejjor så är det lätt att tappa bort sig i stress och press och barn som inte vill göra som man säger. Jag skulle behöva gå på ett sådant möte minst varannan månad för att inte glömma bort att fundera ett par varv extra när det gäller mitt förhållningssätt till mina små rackare.

 

I den här familjen försöker vi dela på ansvaret över att skaka fram lite aktiviteter utöver det vardagliga. Carolina är snäppet bättre på det än vad jag är och för det mesta faller hennes planer ut på bästa sätt, men dagens traktorrace var nog ett undantag. Jag hade iaf roligt i bilen på vägen dit. Eftersom Carolina är uppvuxen lite avsides...på landet så brukar jag inte helt sällan kunna dra lite paraleller till bullerbybarn och annan lantromantik. På vägen till Ervalla satte jag nog nytt rekord i att sätta samman Carolina med ordet höskulle samt namnen Mellangården, Bosse, Lasse och lila Kerstin...jag är uppriktigt förvånad över att jag inte blev utsparkad ur bilen.

Väl på plats fick vi betala 20:- för en parkeringsplats, inte så farligt om man faktiskt fått en parkeringsplats för det priset. Vi blev anvisade en plätt med knähögt gräs, såg Forden ut som en Range Rover kanske? Hade jag släppt ned Theo där h

Fram till igår kväll inehöll min playlist på spotify ca 500 låtar. Det var en playlist kantad med flera guldkorn som jag snubblat över av en slump, grävt fram ur mitt undermedvetna, eller hört på radio. Min playlist rensades kontinuerligt från sånt som jag gillat för stunden men tröttnat på vilket kvarlämnat en blandning av nyhetens behag samt mer eller mindre odödliga klassiker. Igår kväll lyckades jag, med god hjälp av min "smartphone" förinta min playlist...

blä...

Men det är bara att bita ihop och se det som en storstädning. Dom låtar jag inte kommer ihåg att stoppa tillbaka kanske inte måste vara med...eller så dyker dom upp ur det undermedvetna en vacker dag. Idag började det smärtsamma arbetet att bygga upp på nytt... Jag började med David Guettas - She Wolf som är svinigt bra. Sedna fortsatte jag med...Justin Bieber. Det är lite lustigt det där med Justin Bieber. Jag har hört talas om honom i minst  tre år men jag har inte kunnat koppla ihop honom med en låt förens i måndags. I vanliga fall borde jag med hjälp av mina förutfattade meningar ha hatat hans musik redan långt innan jag lyssnat på den. Han förefaller ju vara lite som en Eric Saade ver. 2.0 - mer kändis än artist. Men så var "As long as yo love me" precis hur bra som hellst...skräll!! Jag drar mig inte för att säga det - Jag gillar Justin Bieber.

 

Jag inser att det var ett tag sedan jag var visuell här på bloggen och därför slår jag till nu:

Det blev en helg utan vare sig sovmornar, helnattssömn eller midagslurar men trots det kände jag mig osedvanligt pigg när Kian tassade upp imorse strax innan sju. Jag vakade över ungarnas morgonbus och lyckades tom ha barnen matade med frukost, tandborstade och påklädda när vi väckte Carolina vid niotiden. Så snart Törnrosa piggnat till någolunda högg jag tag i damsugaren och gjorde rent hus. Barnen bråkade om vem som skulle få ha leksaksdammsugaren och hjälpa till, ett problem som jag tror löser sig själv om något år då ingen kommer vilja hjälpa till. Efter ett par timmars hejdlöst städande ansåg jag mig klar och beslöt mig för att pumpa däcken på alla cyklar så att vi i gemensam trupp skulle kunna cykla till konsum för att köpa fika. Efter lite välförtjänt fikabröd ville Kian cykla mer så vi begav oss ut igen medans Theo tog en middagslur. Väl inne igen tog bränslet slut...helt slut. Jag hoppades på en liten powernap men eftersom Carolina precis målat naglarna (så lämpligt) och inte kunde skala potatis till lunchen så återstod det inte så många alternativ till den posten. Jag intog lunchen som en duktig zombie men jag kunde inte låta bli att tänka på hur jag skulle klara resten av dagen då Carolina skulle åka och jobba...

 

Jag räknade ut att jag inte på vilkors vis skulle kunna styra upp en någolunda vettig middag för egen maskin så jag cyklade snabbt och köpte två tuber risgrynsgröt. Vid kassan stod en liten kyl fylld med Red Bull...jag ryckte åt mig en i förbifarten. Det skulle visa sig bli min räddning. När Carolina åkt insisterade nämligen Kian på att vi skulle brottas. Brottning på Garpvägen 65 skiljer sig lite från exempelvis OS brottningen där man klär sig i tighta trikåer med balett-balle och kramas tills någon lottas i parterunderläge och därefter vinner matchen. Efter halva halvlitern med Röd Bulle kastade barnen mjuka bollar på en pappa som förgäves försöker freda sig sammtidigt som han då och då fångade en unge och kittlade den tills nästa unge valde att dänga en boll i nyllet på pappan och därigenom rädda sin bror. Svettiga blev vi alla tre och jag beslöt mig för att bada grabbarna, vilket ibland kan vara problematsikt när man är ensam förälder. Idag löste det sig dock på bästa sätt och efter lite barn-TV käkade vi kvällsmat. Trots att Kian VERKLIGEN ville ha gröt så ändrade han sig i samma stund som jag smög fram gårdagens rester av tacogratäng, det som blev kvar till mig räckte ungefär till att fylla fyra chips. Efter kvällsmaten satt grabbarna lugnt och kollade bolibompa i varsin fotölj med varsin nalle och filt...i tio minuter. Precis när jag började dröma om en lugn stund fram till läggdags bröt tredje världskriget ut. Kian slet ur alla soffkuddarna medans Theo öppnade kylskåpet och käkade sallad som han hittade. Sedan jagade dom varandra, kastade lite mer mjuka bollar på stackars pappan. Kian gjorde oljud med sin batteridrivna motorcykel medans Theo kastade skor runt hela hallen. Då fick pappan nog och förklarade med myndig stämma att Kian och Theo skulle ta det lugnt eftersom det alldeles strax var läggdags. Kian tittade förvånat upp och svarade:

"Vi är inte Kian och Theo, vi är Krasch-över-bang (Kraschelibang) och Plutteduns (klumpeduns)." Pappan sa ingenting utan gick och tog sig en till klunk Röd Bulle.

 

Annars då? Jag har till min förvåning upptäckt att alla otecknade barnprogram under min barndom inte var skit, vilket jag tidigare varit helt övertygad om. Numera anser jag att allt otecknat barnprogram under in barndom var skit förutom det här briljanta klippet ur fem myror är fler än fyra elefanter:

Jag har sett den pratande papegojan i slutet ca 40 ggr den senaste veckan och det blir fanimej bara roligare för varje gång. Jag borde skaffa en sån dräkt...den skulle NÄSTAN äga min juloutfit!

 

Trevlig kväll på er!

 

/Jon

 

Idag spelade Garphyttans A-lag vad som kan ha varit säsongens sista match. Chansen till kvalspel finns men avgörandet ligger inte i våra händer. Men dagens 3-2 seger gör att vi fortfarande har en möjlighet... tråkigt nog var jag inte med. Imorgon spelar Garphyttans B-lag en avgörande match där seger med största sannolikhet betyder avancemang...tråkigt nog är jag inte med där heller.

En trilskande ljumske sätter stopp för mig och jag kan därmed summera säsongen för egen del: Miljöombytet har gjort mig gott. Jag känner att jag har fått chansen när det har gått bra för mig men dom missade träningarna och matcherna pga Carolinas jobbtider har förståss gjort det svårt i perioder. Formen har varit stigande och även om jag inte är nöjd så har det här året fått mig att tro på att jag fortfarande har minst en bra säsong kvar i mig. Att missa slutet på det roliga suger förståss otroligt mycket, men vad ska man göra.

 

Idag har Carolia vart krasslig och jag har vart trött pga upprepade väckningar under natten. Ingen av oss orkade stimulera barnen så vi åkte till Kumla för att dom skulle få leka av sig lite. Dom tre äldsta körde på medans Theo som redan på morgonen bestämt sig för att vara grinig hela dagen fortsatte med det. Linda lyckades lura Carolina att prova på sushi något som Carolina ångrade några tuggor senare. Själv lever jag fortfarande med mina förutfattade meningar om att sushi är äckligt...och jag står upp för dom! Om inte jag gör det, vem ska då göra det? Läste i aftonbladet någonting om att det någonstans serveras sushi med nakna brudar som uppläggningsfat. DET skulle vara ett sätt att få mig att ge den råa äckelfisken en ärlig chans men eftersom Carolina inte hade lust att slänga av sig kläderna och duka upp så fick det vara. Dålig stil, honey!

 

På tal om dålig stil så måste jag nämna mina kallingar som sakta men säkert börjar falla under gränsen för vad som är acceptabelt. Mer än var tredje par har "lufthål" som är så pass stora att hela eller delar av paketet hänger ut när man knallar runt i filsingarna...inte coolt. Investering nödvändig!

 

Gonatt!

 

/Jon

Nu händer det grejjor, jävlar i min lilla låda. Jag skulle kunna påstå att jag inte hunnit skriva på länge och det skulle nästan vara sant. Efter en sinnessjukt skön sommar är jag tillbaka på jobbet igen...och det har redan hunnit gå två veckor. "Ångest" kanske ni tänker men så är icke fallet. Det är bra stämning och jag förnimmer faktiskt en känsla av lugn och harmoni inom mig, tyvärr förnimmer jag också en känsla av ryggont men det är en annan femma.

Carolinas sommarschema är slut men trots det fortsätter det att rammla in tider till hennes, min och spagrisens stora glädje. Den lilla baksidan är dom dagarna hon jobbar kväll och jag efter en hård dags slit kommer hemm till ett par lagom trötta och griniga barn som ska matas, lekas med och nattas innan man kan gå vidare till disk och tvätt. Rätt gissat! Inga sömnproblem här inte!

 

Men vad är det för snack om "in med det nya"? Jo, för det första har vi varsin ny mobiltelefon. Jag har fått min nya telefon efter att ha skickat mitt gamla as i vägen en gång för mycket men inte en dag för tidigt och Carolina slarvade ner sin darling i toaletten. Carolina har givetvis iscensatten räddningsaktion för "her precious" och det finns förhoppningar om att den ska överleva men hon köpte ändå ned sig till att ha en likadan telefon som jag så länge. Sen var det ju det här med fula bilen... Skadorna bedöms vara så omfattande att den tagits ur drift. Med stor hjälp av min pappa har det letats fram en renault som Carolina inte behöver skämmas för när hon kör den. Stort tack pappsen!

Dessutom har jag spelat demot till nya FIFA...det känns skit!

 

Gonatt!

 

/Jon

Nu märker man att Theo mår bättre. Hur man märker det? Det görs massa rackartyg här hemma, det har gömts TV-dosor och det är bitmärken i äpplena (och en banan) som låg på köksbordet. Det är väl jag som hostar och hackar lite men jag är ju van. Alltså - inte lika sjukt chez nous.

 

Vad som däremot är sjukt är att det visas superettafotboll på TV...och att jag har kollat på det. Nu stod det på medans jag vek tvätt och jag kan inte låta bli att förundras över hur dålig kvalitén är. "Här kastas det stenar stora som klippblock i glashus" tänker ni nu och det är förvisso sant. Dom är fortfarande ljusår bättre än mig, men det säger ju mer om mig än om dem. Det kan ju inte finnas någon annan stans som det sparkas så snett av proffesionella fotbollsspelare.

 

Tacka vet jag premier league, hur fan har jag klarat mig utan det så länge? Jag försöker ju att smyga över mitt fotbollsintresse på grabbarna på ett snyggt sätt. Igår hade jag en idiotsäker plan, jag hade sparat lite av mitt lördagsgodis till Newcastles match igår och frågade Kian om han ville titta med mig och äta lite godis. Han verkade genuint intresserad och ville till och med ta på sig sin matchtröja för att se likadan ut som jag. Efter det konstaterade han glatt att vi hade lika tröja som det ena laget på TV och därför borde vi heja på dom. Så långt allt väl...sedan proppade han i sig allt godis på fem minuter, med munnen full tackade han för sig och gick in på sitt rum och lekte. Kvar satt jag utan sällskap och utan godis. Jag fick trösta mig med att Newcastle åtminstone kvitterade mot Villa och tog en pinne.

 

Gårdagens höjdpunkt var istället min travvinst på smått fantastiska 51 kronor. Jag funderar på om jag ska spara pengarna eller om jag ska blåsa alltihop på något kul. Jag får suga på den karamellen.

...Att jag spelade för en hundring kanske jag inte borde skriva. Äh, nu gjorde jag ju det ändå...skit också!

 

Hejdåååå!

 

/Jon

Sjukt var det här! Theo är värst därann med hög feber och svullen hals, han är dock på bättringsvägen. Resten är förkylningsdrabbade av varierande styrka. Vi är trötta, men vi kämpar på.

Egentligen skulle jag gjort min första dag på jobbet imorgon, men det blir VAB. Har dom klarat sig utan mig i tre månader så överlever dom väl en dag till.

 

Jag är telefonlös efter att ha skickat det gamla aset i väggen en gång för mycket. Jag sörjer den inte en sekund. Det var en ful, gammal skittelefon som jag min snåla jävel valde när jag tecknade abonemang. Billigaste skräpet som inte medförde någon extra månadskostnad. Det jag kan ångra är att jag inte bara beställde en ny telefon och väntade tills jag fått den, som vanligt folk. Men är det någon som överlever ett par dagar utan mobiltelefon så är det väl jag.

 

Jag måste återberätta en historia som Kian berättade för mig och Carolina häromdagen:

Det luktar lite plagiat, det känns som jag hört något liknande förut men det kvittar. I love it!

 

gonatt!

 

/Jon